Jag för­dju­par mig inte sär­skilt myc­ket i orsa­kerna längre. När adhd:n spe­lar upp sina spratt ryc­ker jag oftast på axlarna. Grubblerierna har jag läm­nat bakom mig. Sorgen också. Numera för­sö­ker jag foku­sera på att göra livet enklare. Men ibland kan jag för­stås inte låta bli att undra….

- Hur i all­sin dar ham­nade den där?

- adhd,spratt,tank­spridd,dis­trä