frkf.se

Idag är det måndag. Det är den tredje mars år 2008. Tänk om man skulle kunna klara av att hålla reda på så enkla ting. Men det gör jag tydligen inte.

Det visade sig att båda döttrarna har studiedag idag. Det gör förvisso inte särskilt mycket för jag gillar när de är hemma. Men saker och ting är inte riktigt som förut. Det uppenbarades i morse när jag förstod på den äldsta dottern att hon börjat se förändringarna.

Lediga dagar och kortare lov har vi alltid firat med lattjoo lajbans. En nioåring och en sjuåring är väldigt lättroade. Man kan måla o rita, baka, laga knasig mat, stoja med hundarna, studsa på studsmatta, åka till MacDonalds, ta en vända til Skattkammarön, spela dataspel, kolla på Disneychannel, bjuda hem kompisar osvosv......Men se....nu är allt förändrat. Mamma har nämligen blivit ansvarsfull och börjat få struktur på sitt liv.

Vanligvis brukar boendestödet komma på måndagar. Men eftersom det bara är jag, som enskild individ som behöver hjälp, är det bestämt att när någon annan i familjen är hemma så kommer de inte. Det är onödigt att dra in barnen då det inte är tänkt att jag ska ha boendestöd hela livet, utan att jag så småningom ska klara det själv.

Alltså fick jag ringa boendestödet och avboka deras besök. Vilket kändes väldigt konstigt och störande eftersom jag byggt upp rutiner kring deras visiter. När de kommer ska jag nämligen har fixat vissa saker, som t.ex tvätt, städning, diskning osv....... Ibland har jag klarat det, ibland så har det gått mindre bra, men avsikten finns där iallafall.

Hjälp....vad gör man då, när de inte kan komma........????????????

Grubbel, grubbel.....i min fantasi växte högarna sig större än nånsin. Dörren till garderoben blev oförklarligt blockerad igen. Tvättmaskinen försvann in under gigantiska berg av smutstvätt. Disken spred sig som drivor i köket och golvet antog formen av en okrattad gruspaddock. Herrejävlar.....nu tappar jag greppet.

Till slut fattade jag det själv. Jag måste givietvis göra de där sakerna fastän de inte kan komma. Jag låtsas helt enkelt att de knakör in på uppfarten kl 10.30 precis som vanligt.

Lilldotten satt och ritade, stordotten tittade på Disney och själv skuttade jag runt med mina fem tvättkorgar, golvmoppen och dammtrasan.

Då frågar stordotten:

- Mamma, vad gör du?

- Jag städar ser du väl...

- VAAAA!!!! gastar hon och börjar sedan fnissa.

- Du städar väl aldrig!?

Jag kände mig lite förnärmad, inte för hennes raka och ärliga kommentar, utan för att det kändes som om stordotten avslöjat en sanning som fortfarande gör väldigt ont . En sanning som jag aldrig någonsin vill uppleva igen.

Andra bloggar om: ADHD, Asperger, boendestöd, LSS

Liknande inlägg:

1. Årets julklapp
2. Dagens To-do-do-do-di-da-da-di-do-bow-wov-lista
3. Vilken röra!
4. Hrm.…
5. Utanför dörren — i den stora världen
6. Kära dagbok – jag är tillbaks
7. 50 tips att hantera ADHD: Insikt