Årets julklapp

….den fick jag redan idag. Jag är fortfarande lite chockad och reagerade på mitt sedvanliga sätt när det gäller överraskningar och spontana infall. :( Inte roligt.

Först märkte jag inte ens att han kom hem. Sen tyckte jag att han fjäskade lite väl mycket med Simba. Jisses, han hade ju bara jobbat fyra timmar idag, så det var väl inte så märkvärdigt. Efter en stund gick han ut och hämtade in posten och plastpåsen med sina nya kängor som låg kvar i körskolebilen. I vanlig ordning var det bara reklam i högen med glättat papper. Inget intressant. Lite småprat. En puss, vill jag minnas och som vanligt grips jag av en mindre förvirring när något förändrar sig i rummet, när någon kommer eller går.

Då traskar han ut till bilen igen och genom fönstret skymtar jag en stor kartong. Herre min je, vad är nu detta?

- Den kom idag, sa han. Jag beställde den igår förmiddag.

- Jasså…och vad är det då? undrade jag, samtidigt som allt blod rusar ner i fötterna. Nånstans anade jag nog att det här hade med mig att göra. Hu….

…och han skar upp kartongen, vecklade undan skyddsemballaget och där uppenbarades ytterligare en kartong. Det enda jag uppfattade var en logga med bokstäverna hp……sen snurrade det till igen. Jag vet mycket väl vad hp står för.

I såna här fall reagerar jag antingen med total stumhet eller så börjar jag prata en massa goja. Idag började jag prata en massa goja och ville helst backa bandet. Förbereda mig på nåt sätt, ta det en gång till, göra det bättre, ha en färdig repetoar, veta vad jag ska göra, helst ha en generalrepetition innan jag hamnar i strålkastarnas fokus. Men det går ju inte, då fråntar man möjligheterna för andra att överraska. Då tar man ifrån dem glädjen som finns i att ge. Det är taskigt. Men jag försöker så gott jag kan. Jag har alltid varit dålig på det här; överraskningar, kärleksförklaringar, presenter och spontanitet som riktar sig mot mig. Plötsliga som krockuddar.

Nu har det gått 7 timmar sedan blodtrycksfallet och jag skäms lite, för nu känner jag mig väldigt glad och tacksam. Wow, skulle jag vilja säga!

, , , , , adhd, , ,

Andra bloggar om: ADHD, årets julklapp, Asperger, dator, frkf, hp, julklapp, överraskning, relationer, spontanitet god jul

Liknande inlägg:

  1. Min önskelista
  2. Kära dagbok – jag är tillbaks
  3. Drömmar och orgier
  4. Pipparkaka
  5. Lunch
  6. Om att vakna långsamt
  7. Hot Dogs och Hotta Hossor
Tags: , , , , , , , , ,
Posted in ADHD, Aspergers syndrom, Frk F, Neuropsykiatriska funktionshinder, Nike, Simba, anhörig, egenvård, humörsvängningar, perceptionen, relationer, symtom, vuxen | 17 Comments »

17 Comments

  1. MrArboc says:

    Sorry, men jag snöar in på det där med “kör­sko­le­bil”. Min pappa har en tra­fik­skola och är nu någon sorts höj­dare inom STR. Liten värld kanske? :-)

    Men du… Han vet nog. Han förstår!

  2. Frk Forster says:

    Ojdå, då kanske din pappa var i Stockholm förra vec­kan på årsmötet?

  3. Jonas says:

    Jag kän­ner igen mig. Jag är usel på att ta emot över­rask­ningar. Kanske det är där­för jag inte firar mina födel­se­da­gar sedan jag fyllde tret­tio. Men grat­tis till din hp. Dock för­står jag inte var­för denna upp­stån­delse? http://www.cbc.ca/gfx/images/news/photos/2006/05/10/hp-sauce060510.jpg

  4. Helene says:

    …du beskri­ver så levande vad som hän­der med dig, som nu med en över­rask­ning, att jag ryser. Igenkännande, javisst. ;)
    Ha det gott i livet!

  5. Frk Forster says:

    :D Nähä, den såsen jag bru­kar få kom­mer inte från HP… :lol: :lol:

  6. Jonas says:

    ;-) Och jag vill också ha en ny dator. Ha en fin lördag!

  7. Ella says:

    Åh vad kul med en ny dator när din stru­lat så mycket!

    Jag läng­tar all­tid efter att bli överraskad!

    Men jag HATAR över­rask­ningar. Det blir all­tid fel, jag antingen över­dri­ver eller “under­dri­ver”.
    Till min stora besvi­kelse har Mannen slu­tat över­raska. Inte kons­tigt eftersom jag sagt att jag inte tyc­ker om över­rask­ningar i någon form, jag vill VETA innan.
    Men sam­ti­digt så sak­nar jag den kär­leks­för­kla­ring det fak­tiskt är!

    Ella

    ps inte lätt för en “van­lig” män­ni­ska att för­stå sig på oss…

  8. Satt här redan igår fram­för datorn och skulle gratta dig till DIN dator, men jag kom lik­som av mig helt när jag läste om din reak­tion… Jag fun­kar unge­fär på samma sätt och jag fick mig ännu en tan­ke­stäl­lare. Varje dag inser jag nya saker om mig själv, det är intres­sant men sam­ti­digt oer­hört förvirrande…

    Men nu säger jag GRATTIS! Till dig, för att du fått en dator, och till OSS, som tack vare det fak­tum att du fått en dator även fort­sätt­nings­vis kan för­gylla vår till­varo med dina klok­he­ter :-)

    Din gube för­tjä­nar också all kredd :-)

  9. (Jo, det skulle fak­tiskt vara gube — inte gubbe. Så det så.)

  10. Frk Forster says:

    …jaså…och jag som var på väg att rätta det med röd­penna! :D

    Det är så skönt att höra att jag inte är ensam om de här “otack­samma” reak­tions­mönst­ren. Jag tror det under­lät­tar för “guben” att se att det inte bara är jag som har såna här knäpp­fa­so­ner. :D

  11. “… en gång en gube som bodde i en lådda…” (Martin Ljung, typ)

    Förstör inte den nya fina datorn genom att kladda ner skär­men med röd­färg ;-)

    Hmm, jag und­rar var­för man rea­ge­rar så…? Egentligen är jag ju inte alls otack­sam eller så, det blir bara obe­hag­ligt på något vis, åtminstone för mig. Tur att vi är fler! :-)

  12. Frk Forster says:

    Jag tror det beror på att man inte kan för­ut­säga sånt här. Själv är jag väl­digt bun­den vid att saker och ting ska vara som det all­tid är. Så fort det hän­der något som jag inte vet om på för­väg kän­ner jag obe­hag, spe­ci­ellt om det hand­lar om mig som per­son och jag tror att man ska agera/reagera på ett sär­skilt sätt.

    Jag menar att man vet att man bör bli glad, visa tack­sam­het, hoppa och skutta av glädje, men istäl­let blir man irriterad/förfärad av att det hän­der nåt som man inte hade räk­nat med. Nån forma av fel­kopp­ling tror jag i kom­bi­na­tion av att man har för­vänt­ningar på sig. Kanske för att det är en situ­a­tion man inte gärna kan backa ur, gå in i gar­de­ro­ben en stund för att smälta i lugn och ro, även om det är vad man helst vill göra.

    För mig hade det varit bra om folk på nåt sätt kunde var­sko utan att för­störa själva över­rask­ningen.
    Micke — guben — kunde kanske ringt fem minu­ter hem­i­från och sagt

    - Snutt, jag har en över­rask­ning till dig!

    …då hade man hun­nit för­be­reda sig, utan att hinna bygga sans­lösa förväntningar(vilket man lätt gör när man har en liv­lig fantasi)i stil med Porchebilar eller rymdresor.

    …fast jag vet inte om det hade hjälpt andra.

  13. equaltonone says:

    Jag tror jag fak­tist för­står hur du tänker…:)

  14. Susanne says:

    God Jul i för­skott då! Snäll han är! :-)

  15. Bippo says:

    Jag har också ett spe­ci­ellt för­hål­lande till över­rask­ningar (och till dato­rer, för den delen). Men vill säga grat­tis och hop­pas att choc­ken läg­ger sig! :)

  16. @Frk Forster: Mm, jag vet vad du manar, för jag fun­ge­rar PRECIS lika­dant! Skönt, för jag har ofta und­rat om det bara är jag som är kons­tig… ;-)

  17. […] har redan fått min jul­klapp. Jag är hel­nöjd och trodde inte att det fanns så myc­ket mer att önska […]

Leave a Reply

Blog WebMastered by All in One Webmaster.