Jag menar att man vet att man bör bli glad, visa tacksamhet, hoppa och skutta av glädje, men istället blir man irriterad/förfärad av att det händer nåt som man inte hade räknat med. Nån forma av felkoppling tror jag i kombination av att man har förväntningar på sig. Kanske för att det är en situation man inte gärna kan backa ur, gå in i garderoben en stund för att smälta i lugn och ro, även om det är vad man helst vill göra.

För mig hade det varit bra om folk på nåt sätt kunde varsko utan att förstöra själva överraskningen.
Micke — guben — kunde kanske ringt fem minuter hemifrån och sagt

- Snutt, jag har en överraskning till dig!

…då hade man hunnit förbereda sig, utan att hinna bygga sanslösa förväntningar(vilket man lätt gör när man har en livlig fantasi)i stil med Porchebilar eller rymdresor.

…fast jag vet inte om det hade hjälpt andra.

Förstör inte den nya fina datorn genom att kladda ner skärmen med rödfärg

Hmm, jag undrar varför man reagerar så…? Egentligen är jag ju inte alls otacksam eller så, det blir bara obehagligt på något vis, åtminstone för mig. Tur att vi är fler!

Det är så skönt att höra att jag inte är ensam om de här “otacksamma” reaktionsmönstren. Jag tror det underlättar för “guben” att se att det inte bara är jag som har såna här knäppfasoner.

Men nu säger jag GRATTIS! Till dig, för att du fått en dator, och till OSS, som tack vare det faktum att du fått en dator även fortsättningsvis kan förgylla vår tillvaro med dina klokheter

Din gube förtjänar också all kredd

Jag längtar alltid efter att bli överraskad!

Men jag HATAR överraskningar. Det blir alltid fel, jag antingen överdriver eller “underdriver”.
Till min stora besvikelse har Mannen slutat överraska. Inte konstigt eftersom jag sagt att jag inte tycker om överraskningar i någon form, jag vill VETA innan.
Men samtidigt så saknar jag den kärleksförklaring det faktiskt är!

Ella

ps inte lätt för en “vanlig” människa att förstå sig på oss…