Det är egent­li­gen inte trå­kigt att städa, spe­ci­ellt inte om jag har resul­ta­tet i åtanke. Att städa är inte sär­skilt svårt hel­ler. Jag vet exakt hur man ska göra.

Mitt stora pro­ble­met med städ­ning och hus­hålls­ar­bete över­lag  är att jag har lång start­sträcka och måste aktivt över­tala mig själv att sätta igång.  Det går sådär. Ibland är jag duk­tig, ibland sämre än kass. Det är då högarna växer.

För några år sedan fick jag ett tips som går ut på att man ska städa i gym­pa­do­jjorna. Av någon under­lig anled­ning fun­ge­rar det fak­tiskt. Det blir lite mer svung i syss­lorna och jag  rör mig  mer ener­giskt eftersom det inte  fun­kar att dra benen efter sig i ett par snea­kers. Då står man på näm­li­gen på näsan.  Testa själv, så får du se.

Idag hit­tade jag något som tro­ligt­vis lyf­ter städ­ningen och hus­hålls­ar­be­tet till nya höj­der. Det ser hopp­fullt ut — jag kan torka lakan ända uppe i gran­top­parna och nå de översta hyl­lorna med dammtra­san – jag lär bli fram­rös­tad som mil­le­ni­ets främsta städtant.

Kangoojumps

Liknande inlägg:

1. Hot Dogs och Hotta Hossor
2. Årets jul­klapp
3. Drömmar och orgier
4. Kära dag­bok – jag är tillbaks