Bara därför att…
…jag har fått så många snälla mail. Så många välgenomtänkta tankar, fina kondoleanser(stavas det så?) och riktigt hjärtegoda ord. Och därför att så många, helt utan anledning, trott att det var dem jag var arg på. Nä, det var ju inte arg jag var och definitivt inte på er. Mer trött och ledsen, besviken och nedstämd över hur illa vi människor beter oss mot varandra ibland. Jo, givetvis är jag själv en del i det hela. Jag har inte målat tillräckligt breda gränslinjer. Jag har släppt människor inpå mig alldeles för lättvindligt och varit en aningen naiv. Det blir så när man tror gott om alla och inte har förmåga att säga nej. Men nu är det slut med det. Jag tror fortfarande gott, men med en viss eftertänksamhet.
Det är också slut med att jag knådar runt i adhd/asperger-bageriet. Jag tror jag har nämnt det förut; jag börjar känna mig riktigt bekväm i min npf-kostym. Jag vill börja se mig om efter möjligheterna istället för att djupdyka i hindren. Dyker man för djupt, blir det lätt att man inte tar sig upp igen, att man fastnar eller identifierar sig så mycket med sin diagnos att det till slut är sämre än det var från början. Så långt har det förvisso inte gått, men det är alltid bättre att lämna festen när det är som roligast.
Så under dagen som kommer tänkte jag pytsa ut alla gamla inlägg som har anknytning till adhd. En del bilder har tydligen fallit bort och viss text hänger på sniskan(vad annars?). Av ungefär 700 inlägg är det inte mer än drygt 130 som har med NPF att göra. Man kan se siffrorna som en symbol för att jag bara till en sjättedel är NPF-relaterad. Resten av mig, dvs fem sjättedelar, hör hemma någon annanstans. Så det är den stora biten jag ska ta tillvara nu. Utforska och förnya. Ledtråd: pensel.
Jo förresten, en ny blogg har jag redan skapat. Men just nu kommer jag inte ihåg adressen 
Där har jag iallafall samlat resten av inläggen. Förhoppningsvis klarar jag av att inte snöa in på npf igen.
Slutet gott. Allting gott.
P.s. Och till de som är ADHD:are i garderoben. Jag läser faktiskt era bloggar också. Ingen fara – det stannar mellan oss. Ds.
Läs även andra bloggares åsikter om bloggbegravning
Liknande inlägg:
Tags: AspergerPosted in ADHD, Aspergers syndrom | 17 Comments »
Vad glad jag blir att du återuppstått (var det på tredje dagen?
)
Jag vill att du ska veta att jag fått så mycket bra kunskap om npf-grejer, från just dig. Det är tråkigt om du själv har tagit stryk, men du har hjälp mig i alla fall.
Så klart att du ska skriva sånt som du själv mår bra av. Men jag är tacksam för att du inte tar bort adhd-inläggen.
Inte heller har jag upplevt att det som du förmedlat har varit av det negativa slaget. Du har bidragit med viktiga saker.
För mig är npf en komplex angelägenhet. Med både braiga och mindre braiga grejer. Som livet i sig…
Jag vill också helst fokusera på den tillgång det kan vara. Den del av saken som gör oss begåvade på ett särskilt sätt. Vi behövs ju. Vi rör om lite i grytorna.
Hoppas få fortsätta följa dig oavsett om du skriver om ditt eller datt!
kram och tack för att du gett mig styrka!
Hej FrK
Jag vet inte vad som hänt riktigt, måste ha allt strukturellt och gärna ritat förklarat för mig om jag ska förstå, verbalt går också bra
Men, jag är glad att jag kom in på bloggen iallafall, det har jag försökt senaste dagarna men inte gjort.
Det var ju hit jag gick för cirka 2 år sen innan jag fick diagnos, då hade du punkter och jag kände igen mig speciellt när du förklara hur du körde bilen, och gärna körde lite vilse
Så, jag gillar att du bloggar om ADHD och shit, men jag vet också att det finns en konstnär där bakom, kanske några bilder på några av dina målningar. Jag gillar det jag har sett hittills.
Ja kanske ett vernissage på bloggen?
Det är inge fel att tänka big
Kram, Ji
Åh…
Nu blir jag glad 
KRAM!!!
Men vafan…? Jag har visst missat nåt här, satt precis och skulle blogga på Bloggvärldsbloggen om dig, gick in här och så hittade jag detta…
Hur ska jag nu skriva? Ska du fortsätta skriva här, eller? Hmm…
Jag är glad att ha alltihop tillbaka. Och jag kommer att nosa in på den nya. Fast jag är ju inte så bra på förändringar. Men för din skull är jag beredd att försöka. Eller rättare sagt — för min skull, för att få njuta ditt sällskap.
Det är alltid fint med uppståndelser. Till slut. Ha nu en både sorglig och glad påsk. Som det ska vara.
[…] kom tillbaka. Kolla bara här. Och hela hennes NPF-skatt som den lilla kråkan så strävsamt samlat ihop har hon samlat […]
Kaos i RSS-läsaren medans du håller på att ordna upp, men hellre det än total tystnad bruden!
Förstår att jag är en av dem som kommer sent in i matchen. Håller med Birgitta helt och fullt. Din blogg har gett mig jättemycket. Framför allt har jag fastnat för ditt klarsynta och positiva sätt. Det är något som fått mig att “fördra” diagnosen ADHD (i mitt fall). Tråkigt att du slutar. Fantastiskt att materialet får ligga kvar. Jag har inte hiunnit läsa allt. Lycka till framöver!
God ros
Vinden skakar trädet. Har läskigt stor förståelse för ditt val, och har länge självt kännt samma, lite väl mycket jobb … känns lite bättre när du lämnar något efter dig och visar vägen till något positivt. Du vet som alltid.
Har aldrig fattat hur du fick ihop det i första läget. Fantastiskt bra jobb!
Lycka till
Hej! Jag har adhd, har fått diagnosen för några år sedan. När jag fick min diagnos var jag så slut så jag orkade inte ens engagera mig det minsta, men visst förstod jag varför helt plötsligt. När jag började blogga så var jag mkt in på din sida och läste. Inte kände jag igen mig i allt, men i mkt, det var givande. Eftersom jag är dålig på att skaffa mig information, och eftersom inte behovet ens har funnits, och jag inte har velat, så tycker jag det varit bra att läsa på din sida många gånger. Lätt och roligt.
Jag har avundats dig och dina medbloggare för eran kraft att föra adhdbudskapet vidare, förvånat mig över hur ni orkat skapa så mkt för oss andra. När jag var till min psykläkare sist så fick jag då iaf veta att jag har en handikappande adhd. Jag får ta mig i kragen.
Ha det så bra med det du tänker göra och lycka till!
Ja, bloggen kommer att finnas kvar. Men jag ska försöka fokusera på de andra bitarna av mig själv också. Frk F har ju blivit väldigt förknippad med ADHD/asperger. Det har råkat bli lite för mycket på sistone, för personligt och påträngande.
Blir det att jag känner ett akut behov av att blogga om NPF kommer jag förmodligen att göra det här.
Tack själv, allt det där är ömsesidigt!
Ja, fast jag vet inte hur jag ska lösa det rent praktiskt…Men penseln — den har jag redan greppat!
Nu känner jag mig helt färdig. Förhoppningsvis har jag fått med de flesta. Bilderna får jag ordna en annan dag, de finns ju kvar, men länkarna har brutits.
Det enda jag behöver för tillfälligt är en febernedsättande tablett och några näsdukar.
Först sorgen, sedan glädjen. Det är precis som det ska vara. Oundvikligt och mäktigt hur de alltid följs åt.
En famn påskliljor till er alla!