…jag har fått så många snälla mail. Så många välgenomtänkta tankar, fina kondoleanser(stavas det så?) och riktigt hjärtegoda ord. Och därför att så många, helt utan anledning, trott att det var dem jag var arg på. Nä, det var ju inte arg jag var och definitivt inte på er. Mer trött och ledsen, besviken och nedstämd över hur illa vi människor beter oss mot varandra ibland. Jo, givetvis är jag själv en del i det hela. Jag har inte målat tillräckligt breda gränslinjer. Jag har släppt människor inpå mig alldeles för lättvindligt och varit en aningen naiv. Det blir så när man tror gott om alla och inte har förmåga att säga nej. Men nu är det slut med det. Jag tror fortfarande gott, men med en viss eftertänksamhet.
Det är också slut med att jag knådar runt i adhd/asperger-bageriet. Jag tror jag har nämnt det förut; jag börjar känna mig riktigt bekväm i min npf-kostym. Jag vill börja se mig om efter möjligheterna istället för att djupdyka i hindren. Dyker man för djupt, blir det lätt att man inte tar sig upp igen, att man fastnar eller identifierar sig så mycket med sin diagnos att det till slut är sämre än det var från början. Så långt har det förvisso inte gått, men det är alltid bättre att lämna festen när det är som roligast.
Så under dagen som kommer tänkte jag pytsa ut alla gamla inlägg som har anknytning till adhd. En del bilder har tydligen fallit bort och viss text hänger på sniskan(vad annars?). Av ungefär 700 inlägg är det inte mer än drygt 130 som har med NPF att göra. Man kan se siffrorna som en symbol för att jag bara till en sjättedel är NPF-relaterad. Resten av mig, dvs fem sjättedelar, hör hemma någon annanstans. Så det är den stora biten jag ska ta tillvara nu. Utforska och förnya. Ledtråd: pensel.
Jo förresten, en ny blogg har jag redan skapat. Men just nu kommer jag inte ihåg adressen 
Där har jag iallafall samlat resten av inläggen. Förhoppningsvis klarar jag av att inte snöa in på npf igen.
Slutet gott. Allting gott.
P.s. Och till de som är ADHD:are i garderoben. Jag läser faktiskt era bloggar också. Ingen fara – det stannar mellan oss. Ds.
Läs även andra bloggares åsikter om bloggbegravning
Det finns inga relaterade inlägg. Otroligt!.
