Egentligen skrev jag det här som en kommentar hos Antigone, men jag beslutade mig för att posta mina ord som ett inlägg istället. Det var nämligen väldigt svårt att få en överblick i den lilla kommentarsrutan. Det här inlägget är således en kommentar till de här sidorna Vem är jag? Hotet från ADHDkvinnor.se…. ADHD-Apartheid hos ADHDkvinnor.se osvosv…. Det blev väldigt rörigt.
Nää, vad var det för konstigt med den presentationen? Den är rak och ärlig — den representerar dig. Även om inte alla delar dina erfarenheter är det väl knappast anledning nog att döma ut dig eller det du skriver. Respekt.
Möjligen kan adhd-kvinnor.se ha tolkat din presentation som att du förringar de kvinnor som “bara” har problem som “slarvmajor”- dom som pratar om stök i skåpen, röriga lådor osv.… och det är kanske inte så smart att döma ut deras funktionsnedsättning som falska schabloner.
Finns det egentligen några rätt eller fel ?
Det här är ett av många dilemman när det gäller adhd:n — den drabbar och får konsekvenser helt utifrån individen. En adhd-kvinna är inte den andra lik. Med andra ord kan det inte heller finnas någon absolut sanning eller en schablon av hur adhd påverkar livet. Hade det varit endast adhd:n som påverkade oss hade man kanske kunnat få fram en hyfsad bild — men det är ju inte realistiskt. Livet utvecklas utifrån så mycket mer än bara en diagnos. Har man dessutom två eller t.o.m tre diagnoser och samtidigt brottas med beroende, dysfunktionella relationer osv.…ja, då förstår ni kanske hur många olika sanningar det finns om adhd.
Det lidande som följer av funktionshindret är inte mätbart. En kvinna som har försummat sina barn, varit drogberoende och helt ute i galen tunna kan inte jämföras med slarvmajan och hennes röriga skåp. Båda kan lida lika mycket. Båda bilderna är lika sanna, bådas erfarenheter är korrekta. Funktionsnedsättningen kan vara lika förödande för båda.
Precis som det finns en fara med de förenklade schablonerna finns det en risk med schabloner som utgår från extremfall. Alla adhd:are är t.ex inte missbrukare, sexberoende, hetsätare, hustrumisshandlare eller lämnar sina barn vind för våg. Blir extremfallen shabloner riskerar de med mindre funktionsnedsättning att stå utan hjälp. Det spelar alltså ingen roll hur man vänder på det. Alla bilderna behövs.
När det gäller att hantera och acceptera sitt funktionshinder finns det inte heller några rätt eller fel. Vi är olika och det är därför det uppstår fraktioner — någon väljer att skratta åt sina bekymmer, en annan väljer att skuldbelägga antingen sig själv eller sin omgivning, en tredje hanterar det enklast genom att inte hantera det, den fjärde bevarar sitt funktionshinder som en högst personlig hemlighet, den femte hanterar sin adhd mycket sakligt och vetenskapligt och den sjätte gör som Antigone. Alla gör rätt. Alla kämpar med sina problem och det är just kampen mot funktionsnedsättningen som vi har gemensam.
Det var länge sedan jag var inne på adhd-kvinnor.se och jag har därför ingen tydlig bild av deras agenda. Måhända ser de sig som ett slutet sällskap? När man blir medlem på forum eller sajter med lösenord godkänner man samtidigt villkoren för ett fortsatt medlemskap. Är det någon som har kollat villkoren? Deras forum och deras hemsida är trots allt privat mark — det är bara att acceptera. Kanske de modererar så hårt eftersom de vill undvika ett nytt High-Chaparal? Forum har ju tendens att bli väldigt utflippade och de flesta med adhd gillar när det ordnat , strukturerat och utan alltför många surpriser.
En uteslutning kan också vara en reaktion i ren affekt — ett fenomen som alla adhd-kvinnor torde vara bekant med. Det är sånt som händer. Därefter kommer motreaktionen, ytterligare en pajkastning och en tävlan om vem som har rätt eller fel. I värsta fall slutar det i en obotlig schism. En typisk konsekvens av okontrollerade impulser…. Den energin kan man lägga på annat istället. Antipsykiatrin förtjänar betydligt fler pajer än virrpannorna och slarvmajorna.
Oavsett vilket så tycker jag att du ska köra ditt race Antigone. Ju fler sanna bilder som sprids av hur det är att leva med adhd desto större förståelse får vi allesammans. Inte bara från omgivningen utan även för varandra.
Men som sagt — det finns lika många schabloner som det finns adhd-kvinnor — och alla har de rätt att få berätta sin historia.
Det är egentligen inte tråkigt att städa, speciellt inte om jag har resultatet i åtanke. Att städa är inte särskilt svårt heller. Jag vet exakt hur man ska göra.
Mitt stora problemet med städning och hushållsarbete överlag är att jag har lång startsträcka och måste aktivt övertala mig själv att sätta igång. Det går sådär. Ibland är jag duktig, ibland sämre än kass. Det är då högarna växer.
För några år sedan fick jag ett tips som går ut på att man ska städa i gympadojjorna. Av någon underlig anledning fungerar det faktiskt. Det blir lite mer svung i sysslorna och jag rör mig mer energiskt eftersom det inte funkar att dra benen efter sig i ett par sneakers. Då står man på nämligen på näsan. Testa själv, så får du se.
Idag hittade jag något som troligtvis lyfter städningen och hushållsarbetet till nya höjder. Det ser hoppfullt ut — jag kan torka lakan ända uppe i grantopparna och nå de översta hyllorna med dammtrasan – jag lär bli framröstad som milleniets främsta städtant.
Kangoojumps
För inte så länge sedan kunde vi med neuropsykiatriska funktionshinder glädjas åt den stora nyheten att man inom forskningen upptäckt biologiska och rent fysiska faktorer som orsakar ADHD.
Äntligen kunde vi svinga en spade i huvudet på Efva Kärve. Äntligen kunde vi begrava allt det svammel som länge varit gemene mans föreställning kring ADHD. Vi med funktionshinder har ganska länge fått kämpa i motvind för att få rätsida på de fördomar som bl.a scientologerna, homeopaterna, dietspecialisterna och naturmedelstillverkarna har lobbat fram som sanningar.
I ett kort ögonblick trodde säkert var och en av oss att nu ger väl kvacksalvarna ändå upp. Nu finns det svart på vitt – ADHD beror inte enbart på vår tids kultur. Kan vi få en paus nu, kan vi få ett slags erkännande – vi existerar, vi har svårigheter, vi inbillar oss inte. Vi har en diagnos, vi har rätt till ett respektabelt bemötande och en behandling som är anpassad till våra behov.
Att jämt för höra hur farligt det är med diagnoser är i de flesta fall mycket upprörande eftersom diagnosmotståndarna är samma människor som ser till att fördomarna befästs på ytterligare ett plan. En diagnos kanske placera mig i ett fack, men det är helt okej, för jag sitter redan i väldigt många fack – ett politiskt fack, ett sexuellt fack, ett modefack, ett inkomstfack. Diagnosfacket är bara ytterligare ett av väldigt många. En diagnosstämpel är inte farlig i sig själv. Den blir farlig först när stämpeln bygger på felaktig fakta och ogrundade fördomar, som t.ex det svammel scientologerna sprider. Så istället för att sprida stämpelhysteri kanske det vore lämpligt att angripa de som fortsätter att mångla fram falsk information kring neuropsykiatriska funktionshinder.
Idag dök det upp en länk på twitter. Scientologerna har överträffat sig själv. KMR med scientologtrollet “Janne Larsson” i spetsen har givit ut en ny bok — ADHD &PILLER. Som vanligt pendlar man mellan skratt och gråt när man läser.
“Den här boken handlar om den påhittade funktionsstörningen i hjärnan, ADHD, och om de obefintliga vetenskapliga bevisen för att barnens uppförande skulle bero på fel i deras hjärnor. Som Janne Larsson skriver: - Det är hos de vuxna och i den omgivning de skapar för barnen som de egentliga problemen ligger, inte i obevisade defekter i barnens hjärnor. Den handlar också om de skadliga psykiatriska droger som ges till barn “med ADHD” i namn av behandling. Den berättar om det gigantiska missbruk av ADHD-droger som nu håller på att sprida sig i samhället. Precis på samma sätt som när amfetaminet släpptes lös under 1960-talet. Av historien lär vi oss inget, men av denna bok kan vi lära oss en hel del. Bland annat att amfetamin inte hjälper barn. Och det bevisligen så.”
Vilket töcken. Dimmorna tycks aldrig lätta för vissa. Återigen sprids fördomar, osanningar och bluffteorier utan större betänkligheter.
Hos Magnus Callmyr kan jag läsa följande:
“ problematiken kring ADHD är ett av de mer välstuderade områdena, enligt Socialstyrelsen. Det är olyckligt att en sekt sprider villfarelser på detta sätt. För den som är intresserad av vetenskap kring adhd är det bättre att vända sig till Socialstyrelsen och t ex deras sammanfattning i frågan. Där framgår effekterna av medicinering utifrån ett vetenskapligt perspektiv, till skillnad från scientologernas affärsmässiga sektintresse…”
Vidare har Magnus hittat en länk om scientologernas metoder, och då särskilt kring författaren till den ovan nämnda boken. I Läkartidningen finns en sammanställning, vilket är viktigt att ha i åtanke om någon skulle tro att det ligger någon sanning i de påståenden som Scientologerna och deras organisation ”Kommittén för mänskliga rättigheter” eller aktivisten Janne Larsson, kommer med.
Vidare kan ni läsa hos Rosen; Nu är dom igång igen !!! del 1 Nu är dom igång igen !!! del 2
För övrigt kan ni läsa om scientologerna och deras affärsverksamhet, som de kallar kyrka, i en utmärkt artikelserie som publicerats i Sydsvenskan.
Jag hoppas ni har varit hos ADHD-NPF.COM på sistone. Där kan man alltsom ofta hitta intressant material med anknytning till NPF.
Själv blev jag alldeles nyligen medveten om en film som de tillhandahåller. Det var längesedan de skrev inlägget och jag måste ha missat det i nån tillfällig guldfisks-attack.
Filmen heter Living with ADHD och är på engelska.Den är dock så pass enkel att de flesta kan hänga med utan textremsa.
Jag funderar på hur klumpigt jag uttrycker mig emellanåt. Det borde finnas någon slags klumpighetsvakt, en typ av rörelsedetektor, som avger en elektrisk stöt. En tiondedels sekund innan man rapar ur sig något dumt eller sårande får man en påtaglig påminnelse. Tänk dig nu för.
Efter en tiondedels sekund har jag hunnit uppfatta hur korkat jag betett mig. Fast då är det för sent. Igen.
Är det nån mer än jag som redan visste det här?
Artikeln berättar om en studie gällande sambandet mellan dopaminfunktionen i belöningscentrat och koncentrations– eller motivationsförmåga hos människor med ADHD. Själva idén, och även resultatet , låter dock inte som någon nyhet i mina öron. Det där här man väl visst ganska länge nu, men ingen har velat tro på det.
Förhoppningsvis leder det här till att den tvivlande skaran av diagnosmotståndare förtvinar något. Nora D Volkow har bl.a använt en PET-kamera i sin studie, vilket troligen betyder att det i resultatet måste finnas observationer som varit mätbara. Med andra ord; det finns svart på vitt. Wow!
Får man lov att säga det nu? Up your alley, Kärfve! Det här är ju lysande!
Volkow sade:
“This could provide an explanation of why the attentional deficits in individuals with ADHD are most evident in tasks that are considered boring, repetitive, and uninteresting (i.e., tasks or assignments that are not intrinsically rewarding),” the researchers wrote.
The findings provide further support for interventions to make school and work tasks more interesting and salient as a way to improve performance”
Här finns dokumentationen: Evaluating Dopamine Reward Pathway in ADHD
Genombrott i adhd-forskning SVD
Genombrott i adhd-forskning Sydsvenskan
ADHD study links chemical to symptoms
ADHD Tied to Brain’s Reward Pathway
Low Dopamine Implicated in ADHD Attention Symptoms
Jag fördjupar mig inte särskilt mycket i orsakerna längre. När adhd:n spelar upp sina spratt rycker jag oftast på axlarna. Grubblerierna har jag lämnat bakom mig. Sorgen också. Numera försöker jag fokusera på att göra livet enklare. Men ibland kan jag förstås inte låta bli att undra….
- Hur i allsin dar hamnade den där?
- adhd,spratt,tankspridd,disträ
Jag funderar på att göra något märkbart idag, något som gör skillnad ….
Något storslaget eller kanske något litet som har stor betydelse.
Det måste iallafall resultera i en tydlig differens mellan före och efter, ungefär som veckotidningarnas stylingreportage. Där brukar det framgå hur hemskt det var förut och hur fantastiskt det blev efteråt.
Jag vet exakt vad jag ska göra. Jag ska gå ut med soporna.
.
- Vilken röra!
Så brukade min äldsta dotter säga när hon kom från sin pappa. Då hade hon varit hemifrån ett tag och att komma hem igen var förstås lite av en chockupplevese.
Det har blivit mycket bättre nu, även om högarna fortfarande kan bli liggande lite för länge. Men jag har precis börjat få hjälp av ett boendestöd och i framtiden tror jag faktiskt att vårt hem ska komma i ordning. Jag hittar förstås ingenting, det hör ju till bilden, och mycket av min tid går åt till att leta efter saker.
Men boendestödet hjälper mig att strukturera. Bara vetskapen om att de kommer två gånger i veckan gör också att man lättare håller sina vardagsuppgifter kvar i huvudet. Det är nog samvetet som talar. När mamma och pappa levde var det de som stod för mitt samvetes röst.
Precis som Gunnel har jag haft väldiga problem med att hålla ordning på ekonomin. Även om jag haft pengar så har jag aldrig kommit så långt som att betala räkningarna. De har blivit liggande någonstans mellan de otvättade strumporna och brieosten. Jag tror att sådana som jag är rena guldgruvan för inkassoföretagen.
Numera har jag lämnat över hela ansvaret för ekonomin till min gubbe. Det är väldigt skönt att slippa den bördan. Hade jag inte haft honom så hade jag inte tvekat en sekund inför att skaffa godman. Det hade jag inte skämts det minsta för.
För min egen del skulle jag kunna fortsätta bo i ett hem à la Albert och Herbert. Jag ser inte själv röran. Men det funkar väldigt dåligt när man har barn. Speciellt eftersom de också har funktionshinder. Struktur, rutin, ordning och reda är viktigt för alla i den här familjen.
Det fungerar också väldigt dåligt i förhållande till sin självbild. Att ständigt gå runt i den där röran gör varken livet eller självförtroendet bättre.
Jag nämner allt det här med tanke på att Svd idag publicerade den andra artikeln om kvinnor med ADHD. Den kan ni läsa här
Gunnels röra fick en diagnos
Precis som Gunnel har jag också fått skämmas och ta skit för att jag är en sådan slarva. Jag har blivit anklagad för att vara lat, men så är det inte.
Som stöd till Gunnel, så att hon vet att det finns fler virrpannor, visar jag en bild från mitt vardagsrum. Just de här högarna har legat här i 5 dagar. Men för två år sedan skulle de lika bra ha legat där i fyra månader eller fyra år. Man utvecklas ju!
Just nu håller jag på med ett L Å N G T I D S P R O J E K T, nämligen att städa min garderob. Det har pågått under 4 veckor och det känns som om jag aldrig blir färdig. Men jag har satt en deadline till måndagen den 25 februari — för då kommer boendestödet tillbaka efter sportlovet — och jag vill ge dem en sjudundrande överraskning(jag hoppas ni inte läser det här — Mats o Cicci — i så fall får ni spela överraskade).
Sen ska jag väl ta itu med mitt skafferi också, det stora iallafall. Hrmmm.….….
- Skulle du kunna räcka mig oreganon?
Karin skriver också Om röra
Det var väl ganska typiskt det här.…. Upptäckte nyss, när jag satt och bläddrade tillbaka några sidor, att det här kändes bekant , iallafall bilden!! och så mindes jag varför jag lagt in en sån bild!! Som sagt, jag har nog varit inne i nån bubbla på sistone.…
Nu ska jag se till mina små och sen ska grytorna en åktur få! Örona böj!
Jag får väl helt enkelt göra en omtenta? Det går väl bra?
Men Majsan, som är på ett mycket viktigt event, behöver inte upprepa hela proceduren. Nu ska hon se till att spara på krafterna så damptanterna kan få ta del av en konferansstory senare. Ha det allra trevligast där uppe!.
Dom är på hugget, mina systrar och själsfränder, precis som en och annan broder. Det passar alldeles utmärkt, för det här drulliga och dampiga dinofruntimret är en gnutta deppigt. Det fungerar med utmaningar av alla de slag. Ju djärvare, desto bättre! och man kan väl säga att Majsan lyckats alldeles förträffligt när det gäller graden av mod, för det är sällan jag tar kommando av någon.…… men Majsan är ju Majsan
.…och därför har jag tagit en bild på ett av mina skåp. Här ser ni grytskåpet, som liksom många andra förvaringsutrymmen används som nedkast, utkast eller inkast.…ni vet, precis som ett sopnedkast i ett vanligt hyreshus. Vårt hem är väldigt välplanerat om man ser det ur kastvinkeln. Det är rätt kasst!
Så min veckouppgift blir alltså att städa och strukturera det som borde likna ett husmoderligt grytskåp. Fixat och klassigt(inte kasst) ska det vara tills söndag. Vem vet, jag kanske kommer i nåt transstadie och grejar resten av boningen också!
Kram till alla dampdemoner!
Username:
Password:
Or login using an OpenID
Remember me
