Det är egentligen inte tråkigt att städa, speciellt inte om jag har resultatet i åtanke. Att städa är inte särskilt svårt heller. Jag vet exakt hur man ska göra.
Mitt stora problemet med städning och hushållsarbete överlag är att jag har lång startsträcka och måste aktivt övertala mig själv att sätta igång. Det går sådär. Ibland är jag duktig, ibland sämre än kass. Det är då högarna växer.
För några år sedan fick jag ett tips som går ut på att man ska städa i gympadojjorna. Av någon underlig anledning fungerar det faktiskt. Det blir lite mer svung i sysslorna och jag rör mig mer energiskt eftersom det inte funkar att dra benen efter sig i ett par sneakers. Då står man på nämligen på näsan. Testa själv, så får du se.
Idag hittade jag något som troligtvis lyfter städningen och hushållsarbetet till nya höjder. Det ser hoppfullt ut — jag kan torka lakan ända uppe i grantopparna och nå de översta hyllorna med dammtrasan – jag lär bli framröstad som milleniets främsta städtant.
Kangoojumps
Jag hoppas ni har varit hos ADHD-NPF.COM på sistone. Där kan man alltsom ofta hitta intressant material med anknytning till NPF.
Själv blev jag alldeles nyligen medveten om en film som de tillhandahåller. Det var längesedan de skrev inlägget och jag måste ha missat det i nån tillfällig guldfisks-attack.
Filmen heter Living with ADHD och är på engelska.Den är dock så pass enkel att de flesta kan hänga med utan textremsa.
Jag funderar på hur klumpigt jag uttrycker mig emellanåt. Det borde finnas någon slags klumpighetsvakt, en typ av rörelsedetektor, som avger en elektrisk stöt. En tiondedels sekund innan man rapar ur sig något dumt eller sårande får man en påtaglig påminnelse. Tänk dig nu för.
Efter en tiondedels sekund har jag hunnit uppfatta hur korkat jag betett mig. Fast då är det för sent. Igen.
Jag fördjupar mig inte särskilt mycket i orsakerna längre. När adhd:n spelar upp sina spratt rycker jag oftast på axlarna. Grubblerierna har jag lämnat bakom mig. Sorgen också. Numera försöker jag fokusera på att göra livet enklare. Men ibland kan jag förstås inte låta bli att undra….
- Hur i allsin dar hamnade den där?
- adhd,spratt,tankspridd,disträ
Jag funderar på att göra något märkbart idag, något som gör skillnad ….
Något storslaget eller kanske något litet som har stor betydelse.
Det måste iallafall resultera i en tydlig differens mellan före och efter, ungefär som veckotidningarnas stylingreportage. Där brukar det framgå hur hemskt det var förut och hur fantastiskt det blev efteråt.
Jag vet exakt vad jag ska göra. Jag ska gå ut med soporna.
.
Fortsättning följer: 50 tips att hantera ADHD ” Struktur i vardag, studier och jobb”
adhd, add, tips, att leva med adhd, npf, diagnos, utbildning, struktur, coaching, psykoterapi, KBT, medicinering
Jag vet inte riktigt varför jag skriver en blogg eller varför jag vill att andra ska kunna läsa den. Jag har vissa teorier kring orsaken och vissa av dem handlar om tidsfördriv, uppmärksamhet, skapande och intresset för att själv läsa bloggar. Allra helst följer jag det som är personligt skrivet och förmedlar en realistisk bild av världen, livet och allt vad det innebär att vara människa. Med fördel läser jag de som har en humoristisk glimt i ögat trots bekymmer och elände. Det gäller att se ljuset i mörkret, eller hur?Antagligen är mitt mål med den här bloggen just att förmedla lite av mitt liv och min syn på både folk och fä. Nu till en början har jag funnit det väldigt svårt att begränsa vilken typ av inlägg jag vill göra. De mesta här i livet intresserar mig och jag tycker och tänker om det mesta. Jag vet inte om det har med adhd:n att göra, den här eviga berg– och dalbanan av känslor och intryck, eftersom jag förändras och förvandlas från en dag till en annan, från en timme till nästa och ibland från minut till minut. Det är så det är med min inre kemi, det som sker i min hjärna, det som ingen kan se hända därinne i hjärnans kringelikrokar. Men om du frågar min sambo, mina barn eller t.o.m våra husdjur, så kan de bevittna om hur jag ständigt förändrar skepnad från en ytterlighet till en annan. Jag är inte bara …frÖken fÖrster utan också mrs Hyde — den vämjeliga, den burdusa, den elaka, den gapiga, den vredgade, den våldsamma, den galna. Jag är en toka. // Mvh
mvh, djur, människor, allmänt, lund, barn, hjärna, tankar, dagbok, adhd
Så här går det till: Bloggaren skriver 8 fakta/(o)vanor om sig själv. Den som blir utmanad skriver ett eget blogginlägg om sina 8 fakta/ (o)vanor. I slutet av inlägget skriver du 8 personer som du utmanar
Jag skickar utmaningen vidare till den som känner för det, men skulle med glädje läsa vad Asapasa, Zabina, Kattis, Lotta och Annorlunda skulle skriva i en sådan här lista
Läs även andra bloggares åsikter om utmaning, malin-malin, ovanor, fakta, lista, smutsig, tv, hyperfokusera, adoptera, familj, sanndrömmar
Tekla och jag har precis kommit hem från simningen på barnhabiliteringen. Det gick väldigt bra och hon var på så gott humör efteråt. Hon hade med sig tre grodor och de fick också delta i simundervisningen. Tekla var förstås duktigast av dem allihop och grodorna blev (om möjligt) ännu grönare av avund.
Inte nog med att hon varit på simning idag — i förmiddags var hon med skolan och åkte skridskor också.
Inte nog med att hon åkt skrillor och simmat idag — i morse borstade hon tänderna helt själv. Inte bara en tand här och en tand där, utan precis som man bör göra.
Nu sitter vi och väntar på att Vega ska komma hem med taxin. Jag bakade bamsemuffins i förmiddags och Tekla har redan tjuvstartat. Förhoppningsvis finns det några kvar till Vega när hon kommer.
I väntan på taxin ringde jag Egmont förlag för att beställa en prenumeration på “Min häst”. Egentligen hade erbjudandet slutat gälla, men det gick ändå. Tack för det Sara, som satt i Egmonts kundtjänst! Sara förstod mycket väl hur viktigt det är med Mulleväskor för en hästtokig flicka. Då gör det inte så mycket att ens mamma är glömsk och glömmer så viktiga saker som sista datum för prenumerationserbjudanden.
Andra bloggar om simning, barnhabilitering, groda, skridskor, Egmont förlag, Min häst, Mulle
Jag mår bättre. Jag sade till Micke i söndags kväll, när vi precis gått och lagt oss med varsin bok:
- Vet du vad, alla svarta tankar är borta nu.
Under de tre sista morgnarna har också svartsynen varit som bortblåst. Nu vill jag stiga upp igen. Visst är det märkligt? Upp och ner, hit och dit far man med känslorna och tankarna. Från en dag till en annan, från en timme till en annan förvandlas mörkret till ljus. Jag har fortfarande inte lärt mig till fullo hur man ska hantera de här tvära kasten. Blir det någonsin möjligt att hålla sig inom ett normalintervall? Jag tycker ändå att 25 år av abrupta svängningar borde ge någon form av beredskap och förmåga att övervinna svackorna. Eller åtminstone tillämpa någon av de tusentals strategier man lagt upp. Men nää…jag blir lika överrumplad varje gång lika förtvivlad, sorgsen och vemodig som alltid. Merde!
Jag har under ytan gått och sugit på en karamell ganska länge, gjort upp skisser och ideer, letat inspiration och gjort anteckningar. Så i söndags poppade ideerna helt plötsligt upp igen och jag pratade lite löst med Micke, mest i förbifarten, om att jag har för avsikt att börja måla på allvar igen – som en riktig sysselsättning, med ett riktigt och planerat projekt.
I tisdags kom en försändelse med Schenker, ungefär som man kan föreställa sig ett skepp kommer lastat efter en världsomsegling på de sju haven. Allsköns material och utrustning lossades på min kajkant.
Islossning – uppvaknande – blomstring – snart är det samma villervalla som alltid
Andra bloggar om adhd, asperger, humörsvängningar, vardagsliv, kära dagbok, familj, självmordstankar, mening, sysselsättning, ljus, mörker
Username:
Password:
Or login using an OpenID
Remember me