Det är egentligen inte tråkigt att städa, speciellt inte om jag har resultatet i åtanke. Att städa är inte särskilt svårt heller. Jag vet exakt hur man ska göra.

Mitt stora problemet med städning och hushållsarbete överlag  är att jag har lång startsträcka och måste aktivt övertala mig själv att sätta igång.  Det går sådär. Ibland är jag duktig, ibland sämre än kass. Det är då högarna växer.

För några år sedan fick jag ett tips som går ut på att man ska städa i gympadojjorna. Av någon underlig anledning fungerar det faktiskt. Det blir lite mer svung i sysslorna och jag  rör mig  mer energiskt eftersom det inte  funkar att dra benen efter sig i ett par sneakers. Då står man på nämligen på näsan.  Testa själv, så får du se.

Idag hittade jag något som troligtvis lyfter städningen och hushållsarbetet till nya höjder. Det ser hoppfullt ut — jag kan torka lakan ända uppe i grantopparna och nå de översta hyllorna med dammtrasan – jag lär bli framröstad som milleniets främsta städtant.

Kangoojumps

Andra bloggar om: ADHD, hoppfull, hushåll, jumping shoes, kangaroo, onknapp, prokrastinera, städning, startsträcka, tips

Liknande inlägg:

1. Årets julklapp
2. Tips!

Jag hoppas ni har varit hos ADHD-NPF.COM på sistone. Där kan man alltsom ofta hitta intressant material med anknytning till NPF.

Själv blev jag alldeles nyligen medveten om en film som de tillhandahåller. Det var längesedan de skrev inlägget och  jag måste ha missat det i nån tillfällig guldfisks-attack.

Filmen heter Living with ADHD och är på engelska.Den är dock så pass enkel att de flesta kan hänga med utan textremsa.

Andra bloggar om: adhd-npf.com, att leva med adhd, filmtips, Living with ADHD, myter

Det finns inga relaterade inlägg. Otroligt!

Jag funderar på hur klumpigt jag uttrycker mig emellanåt. Det borde finnas någon slags klumpighetsvakt,  en typ av rörelsedetektor, som avger en elektrisk stöt. En tiondedels sekund innan man rapar ur sig något dumt eller sårande får man en påtaglig påminnelse. Tänk dig nu för.

Efter en tiondedels sekund har jag hunnit uppfatta hur korkat jag betett mig. Fast då är det för sent. Igen.

Andra bloggar om: ADHD, att hejda sig, impulsiv, impulsivitet, tänka efter före

Liknande inlägg:

1. Kära dagbok – jag är tillbaks
2. Det kan man ju fråga sig

Jag fördjupar mig inte särskilt mycket i orsakerna längre. När adhd:n spelar upp sina spratt rycker jag oftast på axlarna. Grubblerierna har jag lämnat bakom mig. Sorgen också. Numera försöker jag fokusera på att göra livet enklare. Men ibland kan jag förstås inte låta bli att undra….

- Hur i allsin dar hamnade den där?

- adhd,spratt,tankspridd,disträ

Andra bloggar om: ADHD, disträ, spratt, tankspridd

Liknande inlägg:

1. Städtips för hoppfulla
2. Till dig med vänliga hälsningar

Jag funderar på att göra något märkbart idag, något som gör skillnad ….

Något storslaget eller kanske något litet som har stor betydelse.

Det måste iallafall resultera i  en tydlig differens mellan före och efter, ungefär som veckotidningarnas stylingreportage. Där brukar det framgå hur hemskt det var förut  och hur fantastiskt det blev efteråt.

Jag vet exakt vad jag ska göra. Jag ska gå ut med soporna.

.

.

Andra bloggar om: åstadkomma, att-göra-lista, göra skillnad, make a difference

Det finns inga relaterade inlägg. Otroligt!

• fortättning från 50 tips att hantera ADHD “Inledning”

• Var säker på att du fått rätt diagnos och se till att du får hjälp av en läkare som verkligen förstår ADHD eller ADD. Det finns en del likartade symptom som ibland kan förväxlas med ADHD som tex ångestsyndrom, depression, mano-depressivitet, OCD(obsessive-Compulsive Disorder) eller hyperthyroidism (överproduktion av sköldkörtelhormon).

• Utbilda dig själv! Att förstå principerna bakom ADHD är en av de mest kraftfulla hjälpmedlen du kan ge dig själv. Läs böcker. Prata med proffs! Prata med andra vuxna som har adhd eller add. Prata med dem i din närmsta omgivning och försök hitta någon “normal” som du litar på att få feedback ifrån när du undrar hur andra “normala” människor tänker eller gör i de situationer som du har svårt med. Därefter kan du lättare forma din behandling och precisera dina hjälpbehov inför dem som kan ge dig stöd.

• Skaffa dig en coach. Det är bra om du kan ha en coach som finns naturligt i din närhet. Han eller hon kan försöka hålla efter dig och se till att saker och ting blir gjorda. Men det är viktigt att den här personen är både tolerant och utrustad med mycket humor. Genom coachen kan du få hjälp att förbli organiserad, att upprätthålla fokus och om du råkar tappa den röda tråden när en fluga flyger förbi så kan hon hjälpa dig att komma på rätt spår igen. Hon kan också ge dig uppmuntran och påminnelser inför både arbete, privatekonomi och fritidssysslor. Coachen kan vara en vän, kollega eller terapeut (det är fullt möjligt att välja sin partner, men innebär en del risker för samlivet då man inte ska inta rollerna som vårdare och patient).

• Uppmuntran, uppmuntran och uppmuntran. Alla med adhd eller add behöver massor av uppmuntran. Jag brukar själv påminna min stackars sambo om att några kärleksfulla ord från honom ger mig mer än 1000 concertatabletter. Jag lyser upp som en julgran under den mörka årstiden och kan i princip genomföra stordåd bara för att få ta emot det där härliga berömmet. Det beror till stor del på att man inom sig bär på ett väldigt stort tvivel när det gäller ens egna förmågor och inte heller vet man alltid vad som är bra, dåligt, rätt eller fel. För mig är det t.ex alltid lättare att arbeta för någon annans skull än för min egen. Då vet jag åtminstone att jag gör rätt.

• Lika viktigt som att veta vad ADHD och ADD innebär så är det viktigt att kunna urskilja vilka beteenden som INTE beror på det. Bara för att man bråkar med sin mamma måste det inte bero på funktionshindret utan kan vara ett helt normalt beteende som man har gemensamt med många andra människor. Utöver att ha ADHD eller ADD så är man ju också en normal människa.

• Utbilda och forsök involvera andra. Precis som för dig är det viktigt för din omgivning att förstå vad ADHD eller ADD är. Berätta för alla inom familjen, på din arbetsplats, i skolan, i grannskapet och för dina vänner. När de väl förstått grunderna så kommer de att förstå dig bättre och kan även hjälpa dig till rätta i tillvaron.

• Ge upp ditt dåliga samvete för att du behöver hög stimulans. Alla med ADHD eller ADD söker sig till högstimulerande sysslor för annars kan de knappt hålla sig vakna. Jag råder dig istället att söka god och hög stimulans, men välj klokt och välj sådant som genererar något positivt, tex bättre kondition, bättre balans eller annan skicklighet. Välj en god stimuli så slipper du ha dåligt samvete för de dåliga och beroendeframkallande.

• Lyssna på vad andra människor har att saga om dig. Både vuxna och barn med adhd eller add har extremt låg självinsikt. Många av oss använder sig av total förnekelse inför både det ena och andra i konflikter, relationer och övriga företeelser. Men lyssna noga till dem du litar på. Genom att se dig själv med någon annans ögon lär du dig också att förstå varför de “normala” reagerar som de gör när du beter dig på olika sätt.

• Överväg att starta en förening eller supportgrupp. Mycket av den mest betydelsefulla informationen om ADHD och ADD har ännu inte nått boklådorna utan finns enbart lagrade i minnena hos de som nu lever med funktionshindret. Genom en förening eller grupp kan den här informationen spridas. Dessutom gör man en väldigt stor insats för det finns ett växande behov av att kunskapen sprids. Du kan ju alltid börja blogga!

• Försök göra dig av med allt det negativa som infekterat ditt system genom att du levt i många år utan att känna till din diagnos. Från och med nu kan det bara bli bättre! Om man ändå känner att man fastnat i sina nedåtgående spiraler så kan de hjälpa att tala med en terapeut som hjälper dig att återupptäcka dina positiva sidor.

• Känn dig inte tvingad att välja en konventionell karriär eller ett konventionellt sätt att leva ditt liv. Ge dig själv tillåtelse att vara den du är. Ge upp kampen om att bli den du en gång trodde att du skulle bli — den perfekte studenten eller den perfekta juristen på det perfekta kontoret i den perfekta staden med den perfekta partnern, samliv, barn….blablabla — tillåt dig att vara den du är!

• Kom ihåg att du lider av ett neuropsykiatriskt funktionshinder. Det är genetiskt betingat och orsakas av en biologisk skada på hjärnan. ADHD eller ADD är inte en viljesjukdom, inte heller ett moralens förfall. Det är inte orsakat av en svag eller klen karaktär, inte heller beror det på omognad, Man kan inte finna bot genom att stärka sin vilja eller spänna vaderna. Inte heller botas ADHD eller ADD genom bestraffning, uppoffrande eller smärta. KOM ALLTID IHÅG DETTA! En del människor som själv har funktionshindret har ändå svårt för att acceptera den biologiska orsaken och har fastnat i den föråldrade åsikten att symptomen beror på dålig karaktär. Det i sin tur beror oftast på att de blivit indoktrinerade att se ned på sig själva genom kommentarer från en illvillig omgivning.

• Försök hjälpa andra som har samma funktionshinder. Genom att hjälpa andra lär du känna dig själv och dina stötestenar , men framförallt lär du dig att hantera din situation. På så sätt blir livet lättare att leva och du kan lägga all kraft på att odla dina positiva sidor.

Fortsättning följer: 50 tips att hantera ADHD ” Struktur i vardag, studier och jobb”

adhd, add, tips, att leva med adhd, npf, diagnos, utbildning, struktur, coaching, psykoterapi, KBT, medicinering

Andra bloggar om: acceptera, ADHD, diagnos, insikt

Liknande inlägg:

1. Signum för virrpannor och tyrannosaurus
2. Kära dagbok – jag är tillbaks

Jag vet inte riktigt varför jag skriver en blogg eller varför jag vill att andra ska kunna läsa den. Jag har vissa teorier kring orsaken och vissa av dem handlar om tidsfördriv, uppmärksamhet, skapande och intresset för att själv läsa bloggar. Allra helst följer jag det som är personligt skrivet och förmedlar en realistisk bild av världen, livet och allt vad det innebär att vara människa. Med fördel läser jag de som har en humoristisk glimt i ögat trots bekymmer och elände. Det gäller att se ljuset i mörkret, eller hur?Antagligen är mitt mål med den här bloggen just att förmedla lite av mitt liv och min syn på både folk och fä. Nu till en början har jag funnit det väldigt svårt att begränsa vilken typ av inlägg jag vill göra. De mesta här i livet intresserar mig och jag tycker och tänker om det mesta. Jag vet inte om det har med adhd:n att göra, den här eviga berg– och dalbanan av känslor och intryck, eftersom jag förändras och förvandlas från en dag till en annan, från en timme till nästa och ibland från minut till minut. Det är så det är med min inre kemi, det som sker i min hjärna, det som ingen kan se hända därinne i hjärnans kringelikrokar. Men om du frågar min sambo, mina barn eller t.o.m våra husdjur, så kan de bevittna om hur jag ständigt förändrar skepnad från en ytterlighet till en annan. Jag är inte bara …frÖken fÖrster utan också mrs Hyde — den vämjeliga, den burdusa, den elaka, den gapiga, den vredgade, den våldsamma, den galna. Jag är en toka. // Mvh

mvh, djur, människor, allmänt, lund, barn, hjärna, tankar, dagbok, adhd

Andra bloggar om: ADHD

Liknande inlägg:

1. Kära dagbok – jag är tillbaks
2. 50 tips att hantera ADHD: Insikt

Alltså…är det någon som fått en pingback från det här inlägget idag, dvs den 8 juni 2009 så ignorera det bara. Jag håller på att möblera om och det blev helt galet(som vanligt). Den här utmaningen är supergammal.

Malin utmanar  och vill att jag ska skriva 8 fakta alternativt (o)vanor om mig själv.

Så här går det till:
Bloggaren skriver 8 fakta/(o)vanor om sig själv. Den som blir utmanad skriver ett eget blogginlägg om sina 8 fakta/ (o)vanor. I slutet av inlägget skriver du 8 personer som du utmanar

1. Jag snusar, men avskyr det och skulle helst vilja sluta
2. Jag dricker aldrig alkohol. Det smakar usch, gör mig sömnig och ännu mer asocial.
3. Jag är adopterad och har en biologisk familj bestående av föräldrar och tre syskon som jag aldrig träffar. Min adoptivfamilj är död. Ibland känner jag mig som den siste mohikanen eftersom jag inte har någon annan släkt än mina egna barn. Fördelarna med att vara familjelös är att man slipper släktkalas, födesedagar som ska kommas ihåg och böket med att hålla kontakten. Nackdelarna förstår ni själv.
4. Jag brukar drömma sanndrömmar.
5. Mina fötter har krympt en hel storlek. Det innebär att jag har en herrans massa skor som inte passar längre. Om jag använde raggsockar i pumpsen hade det nog funkat, men så självsäker känner jag mig inte.
6. Jag ogillar tv och kulturen kring tv-tittande. Däremot gillar jag att se en bra DVD-film.
7. Jag har en förmåga att alltid bli smutsig. När jag reser mig från stolen eller går ut genom dörren brukar skiten komma flygande rakt emot mig. Efter så gott som alla måltider finns det en  fläck ungefär tre decimeter under hakan.
8. Jag älskar att hyperfokusera.

Jag skickar utmaningen vidare till den som känner för det, men skulle med glädje läsa vad Asapasa, Zabina, Kattis, Lotta och Annorlunda skulle skriva i en sådan här lista

Läs även andra bloggares åsikter om utmaning, malin-malin, ovanor, fakta, lista, smutsig, tv, hyperfokusera, adoptera, familj, sanndrömmar

Andra bloggar om: fakta, hyperfokusera, lista, malin-malin, ovanor, sanndrömmar, smutsig, tv, utmaning

Liknande inlägg:

1. Fakta att fundera över
2. Dr House — bakgrund

Tekla och jag har precis kommit hem från simningen på barnhabiliteringen. Det gick väldigt bra och hon var på så gott humör efteråt. Hon hade med sig tre grodor och de fick också delta i simundervisningen. Tekla var förstås duktigast av dem allihop och grodorna blev (om möjligt) ännu grönare av avund.

Inte nog med att hon varit på simning idag — i förmiddags var hon med skolan och åkte skridskor också.

Inte nog med att hon åkt skrillor och simmat idag — i morse borstade hon tänderna helt själv. Inte bara en tand här och en tand där, utan precis som man bör göra.

Nu sitter vi och väntar på att Vega ska komma hem med taxin. Jag bakade bamsemuffins i förmiddags och Tekla har redan tjuvstartat. Förhoppningsvis finns det några kvar till Vega när hon kommer.

I väntan på taxin ringde jag  Egmont förlag för att beställa en prenumeration på “Min häst”. Egentligen hade erbjudandet slutat gälla, men det gick ändå. Tack för det Sara, som satt i Egmonts kundtjänst! Sara förstod mycket väl hur viktigt det är  med Mulleväskor för en hästtokig flicka. Då gör det inte så mycket att ens mamma är glömsk och glömmer så viktiga saker som sista datum för prenumerationserbjudanden.

Andra bloggar om simning, barnhabilitering, groda, skridskor, Egmont förlag, Min häst, Mulle

Andra bloggar om: barnhabilitering, Egmont förlag, groda, Min häst, Mulle, simning, skridskor

Det finns inga relaterade inlägg. Otroligt!

Jag mår bättre. Jag sade till Micke i söndags kväll, när vi precis gått och lagt oss med varsin bok:

- Vet du vad, alla svarta tankar är borta nu.

Under de tre sista morgnarna har också svartsynen varit som bortblåst. Nu vill jag stiga upp igen. Visst är det märkligt? Upp och ner, hit och dit far man med känslorna och tankarna. Från en dag till en annan, från en timme till en annan förvandlas mörkret till ljus. Jag har fortfarande inte lärt mig till fullo hur man ska hantera de här tvära kasten. Blir det någonsin möjligt att hålla sig inom ett normalintervall? Jag tycker ändå att 25 år av abrupta svängningar borde ge någon form av beredskap och förmåga att övervinna svackorna. Eller åtminstone tillämpa någon av de tusentals strategier man lagt upp. Men nää…jag blir lika överrumplad varje gång lika förtvivlad, sorgsen och vemodig som alltid. Merde!

Jag har under ytan gått och sugit på en karamell ganska länge, gjort upp skisser och ideer, letat inspiration och gjort anteckningar. Så i söndags poppade ideerna helt plötsligt upp igen och jag pratade lite löst med Micke, mest i förbifarten, om att jag har för avsikt att börja måla på allvar igen – som en riktig sysselsättning, med ett riktigt och planerat projekt.

I tisdags kom en försändelse med Schenker, ungefär som man kan föreställa sig ett skepp kommer lastat efter en världsomsegling på de sju haven. Allsköns material och utrustning lossades på min kajkant.

Islossning – uppvaknande – blomstring – snart är det samma villervalla som alltid

Andra bloggar om  adhd, asperger, humörsvängningar, vardagsliv, kära dagbok, familj, självmordstankar, mening, sysselsättning, ljus, mörker

Andra bloggar om: ADHD, Asperger, humörsvängningar, kära dagbok, ljus, mening, mörker, självmordstankar, sysselsättning, vardagsliv

Liknande inlägg:

1. Årets julklapp
2. Drömmar och orgier

På sista tiden har jag drömt väldigt mycket. Det brukar jag göra när jag är understimulerad och uttråkad. Jag antar att det är ett sätt för hjärnan att kompensera för det man går miste om. Man måste ju ha en viss input för att må bra.

Det som förvånar mig allra mest är att jag drömmer om mat. Jag är inte direkt nån matfantast, som ni kanske minns, utan anser att mat är ett nödvändigt ont.

Men nu har det alltså börjat explodera som aldrig förr. I början drömde jag mest om färska grönsaker i granna färger, inlagda primörer med touch av citron, vitlök eller chili. Ett tag kunde jag knappt förmå mig vakna om det dök upp kokta och smördränkta broccoliknippen eller kronärtskockor. Sen utvecklades sinnesbilderna till att även innehålla helgrillad kyckling, saftiga ryggbiffar, rosaskimrande  rostbiff, vällagade söndagsstekar, rådjursfileer och riktigt finfina fiskar. Nää, vad är detta?

Sista veckan har matdrömmarna avancerat till att ge mig utförliga detaljer om själva matsituationerna. Om nätterna sitter jag alltså och dricker ur kristallglas, äter med silverbestick och maten ligger som ett konstverk på tjusigt porslin. Alltsomoftast är jag på restaurang, borden är dukade med linne och dekorerade med blomarrangemang. Golven är täckta av tjocka mattor och belysningen är dämpad. Servitörerna är nästan osynliga och så smidiga att man nästan tror att serveringen är nåt slags trolleri. Det är så tyst och lugnt. Jag skrattar och pratar, är social och njuter av sällskapet.

När jag vaknade i natt befann jag mig i en sån här dröm och det fick mig att fundera. Vad handlar det här om? Jag är ingen drömtydare och tror att svaret går att finna någonstans i verkligheten.

Jag började räkna på vad jag egentligen hade ätit den här veckan. Genom att kolla vad som fanns i kylen, frysen och skafferiet kunde jag på ett ungefär räkna ut vad jag fått i mig. Ojsan, det var inte särskilt mycket! Sedan i söndags eftermiddag, dvs under 5½ dygn har jag ätit det här:

10 skivor grovbröd

2 skivor rågknäcke

150 gram hushållsost

100 gram rökt skinka

150 gram leverpastej

5 tomater

1 gurka

3 paprikor

8 clementiner

6 köttbullar

2 dl potatismos

5 dl minestronesoppa

1 ölkorv

1 liter mjölk

20 liter kaffe (skämt)

Nu har jag ingen direkt koll på näringsinnehållet. Men jag tror att en dietist hade rullat med ögonen. Och jag förstår nästan varför jag i stort sett vimmeldånade när jag drack mjölk med oboy häromdagen. Jag fick lyckorus.

Kanske inte så konstigt att man är lite off. Jag borde nog ta tag i det här och bjuda in lite trevligt folk så att man får nån anledning att äta ordentligt. Jag ska minsann ta fram både dukar, kristallglas och finporslin. Det skadar inte att sätta lite piff på tillvaron.

Uppdaterat: När barnen är här glömmer jag givetvis inte att äta. Då lagar jag ju mat till dem och har fasta rutiner. Men jag lagar ju till dem utan minsta tanke på att jag själv behöver mat.

Hur klarar ni som bor ensamma att komma ihåg att äta? Lagar ni middag varje dag? Vad äter ni då? Vad är det som gör att ni ställer er vid spisen? Hur motiverar man sig att äta utan sällskap? Äter ni på rutin eller för att magen kurrar?

Läs även andra bloggares åsikter om mat, äta, drömma, matorgie, frossa, näring, input, understimulerad, hunger, adhd, asperger, restaurang

Andra bloggar om: ADHD, Asperger, mat, matsituation

Liknande inlägg:

1. Lunch
2. Nu gjorde jag det igen…

Jag vet inte om det innebär någon slags förändring, har inte orkat kolla, men Dagbok är härmed ett tilltalsnamn och stavas därför med stor bokstav. Rubriken beror alltså inte på att jag blivit amerikainspirerad. Det Vore Ju För Simpelt. Det har ingen som helst betydelse, med tanke på hur seriös jag är i övrigt. Men iallafall.

Idag är det torsdag. Det var under en kort stund av skärpt intellekt som jag insåg att fyra sjundedelar av veckan snart är avklarade. Puh. Men inte var man befriad för det inte. Ånej, idag har jag veckohandlat på Willys och jag klarade sträckan på otroliga 98 minuter. Det är förvisso inget världsrekord, men ändå sex minuter kortare än genomsnittet. Jo,  jag för statistik.

Willys. Vad jag hatar och älskar den affären! Jag älskar  att handla billigt och ska man ändå äta skräpmat så duger Willys lika bra som något annat. Men varför mår jag så illa varje gång jag kommer därifrån? Är det för att själva miljön färgar av sig? Suger den röriga och trånga atmosfären sig fast i själen, eller vad är det frågan om? och varför ser alla människor så skabbiga ut på Willys? Ser jag likadan ut? Herre min je, må Gud förbarma sig över dom jag mötte idag. Speciellt när de skådar triangeldramat som utspelar sig i regionen kring min mun. Från halva näsan och ned till hakspetsen är jag i stort sett skinnflådd efter två dygns konstant snorande. Det beror till viss del på Willys eget toalettpapper. Eller vi kanske ska benämna det som sandpapper istället? Jag skulle lätt kunna förväxlas med Angelina Jolie idag.

När jag ska veckohandla skriver jag först en shoppinglista. Nuförtiden har jag en råmall att utgå från, men dessförinnan kunde det ta timmar att klura ut vad som behövdes i hushållet.

I affären följer jag shoppinglistan till punkt och pricka och noterar i ena marginalen vad alla varor kostar. Innan jag går till kassan räknar jag fram summan, kollar i plånboken så att pengarna räcker och sedan ställer jag mig i kön.

Allra helst vill jag bli expedierad av mina favoritkassörskor. Jag har  vissa rutiner med dem och slipper förklara eller känna mig urfånig om något skulle gå galet(det gör det ofta). När jag lagt upp alla varorna med streckoden rätt placerad säger jag till kassörskan :

- Idag har jag XXXX kronor att handla för. Säg till innan du når taket.

Det är på grund av det här som jag har mina favoriter. De förstår precis vad det handlar om. Jag tror till och med att de kan se hur virrig jag är. Det händer nämligen att jag räknat fel och det är alltid lika pinsamt att plocka bort grejer och ändra i själva kassaapparaten. Därför lägger jag alltid saker som inte är livsnödvändiga sist på bandet. Idag lade jag toalettborste, diskborste, tvättmedel och fyra finfina klotljus allra sist på bandet. Allt slank med utan att slå i taket. Det blev t.o.m 500 kronor över. Men de ska sparas till sämre tider eller om jag nu glömt nåt(det händer väldigt ofta).

Händer det sig att slutsumman når taket, då hade kassörskan snyggt och smidigt halat in de sista varorna till sidan. Visst är dom ena riktiga änglar? Det är ytterligare en anledning att älska Willys.

Willys, kära dagbok, veckohandla, livsmedel, matvaror, hushållskassa, shoppinglista, planera, vardag, familjeliv, adhd, Angelina Jolie

Andra bloggar om: ADHD, hushållskassa, kära dagbok, livsmedel, matvaror, planera, shoppinglista, vardag, veckohandla, Willys

Liknande inlägg:

1. Eldorado
2. Årets julklapp

….den fick jag redan idag. Jag är fortfarande lite chockad och reagerade på mitt sedvanliga sätt när det gäller överraskningar och spontana infall. Inte roligt.

Först märkte jag inte ens att han kom hem. Sen tyckte jag att han fjäskade lite väl mycket med Simba. Jisses, han hade ju bara jobbat fyra timmar idag, så det var väl inte så märkvärdigt. Efter en stund gick han ut och hämtade in posten och plastpåsen med sina nya kängor som låg kvar i körskolebilen. I vanlig ordning var det bara reklam i högen med glättat papper. Inget intressant. Lite småprat. En puss, vill jag minnas och som vanligt grips jag av en mindre förvirring när något förändrar sig i rummet, när någon kommer eller går.

Då traskar han ut till bilen igen och genom fönstret skymtar jag en stor kartong. Herre min je, vad är nu detta?

- Den kom idag, sa han. Jag beställde den igår förmiddag.

- Jasså…och vad är det då? undrade jag, samtidigt som allt blod rusar ner i fötterna. Nånstans anade jag nog att det här hade med mig att göra. Hu….

…och han skar upp kartongen, vecklade undan skyddsemballaget och där uppenbarades ytterligare en kartong. Det enda jag uppfattade var en logga med bokstäverna hp……sen snurrade det till igen. Jag vet mycket väl vad hp står för.

I såna här fall reagerar jag antingen med total stumhet eller så börjar jag prata en massa goja. Idag började jag prata en massa goja och ville helst backa bandet. Förbereda mig på nåt sätt, ta det en gång till, göra det bättre, ha en färdig repetoar, veta vad jag ska göra, helst ha en generalrepetition innan jag hamnar i strålkastarnas fokus. Men det går ju inte, då fråntar man möjligheterna för andra att överraska. Då tar man ifrån dem glädjen som finns i att ge. Det är taskigt. Men jag försöker så gott jag kan. Jag har alltid varit dålig på det här; överraskningar, kärleksförklaringar, presenter och spontanitet som riktar sig mot mig. Plötsliga som krockuddar.

Nu har det gått 7 timmar sedan blodtrycksfallet och jag skäms lite, för nu känner jag mig väldigt glad och tacksam. Wow, skulle jag vilja säga!

dator, hp, överraskning, julklapp, årets julklapp, adhd, asperger, frkf, spontanitet god jul

Andra bloggar om: ADHD, årets julklapp, Asperger, dator, frkf, hp, julklapp, överraskning, relationer, spontanitet god jul

Liknande inlägg:

1. Kära dagbok – jag är tillbaks
2. Drömmar och orgier

…för femte gången på fjorton dagar. Jag glömde maten på spisen. Nu får jag väl ändå ta och ge upp!

Det är inte lönt att försöka äta tillagad mat när jag är ensam hemma. Det är alldeles för riskfyllt. Dessutom är det inte särskilt ekonomiskt.

Det luktade ganska gott tills för tjugo minuter sedan. Det var ungefär samtidigt som jag kunde släppa blicken från min teckning. Jag har varit väldigt flitig idag, ser ni! Kanske lite för flitig eftersom både tid och rum stannade upp. Det enda som kunde störa mig var den vassa osen från köksregionen.

Dagens lunch består alltså av sönderfallen kycklingfilé och en förtorkad grönsaksröra med vitlök och färska kryddblad. Ovanpå ser det nästan okej ut, men längre ner i grytan skymtar man en svart avgrund. Det ser inte särskilt aptitligt ut. Jag har aldrig gillat mat som är alltför vällagad, och det säger jag inte för att jag är kräsen(det är jag ju). Jag utgår helt enkelt från att om hundarna inte vill smaka, då bör inte heller människor äta. När Simba, världens hungrigaste schäfer backar, ser jag det som ett tecken.

Jag måste nog kolla brandlarmet för det var väldigt tyst idag. Kanske dags att byta batterier?

Nähä, nu ska jag göra färdigt min teckning. Äta kan jag göra imorgon. Blogga också. Begriper inte varför man ska göra saker idag, när man lika bra kan göra dem imorgon?

http://aftonbladet.se/nyheter/article3466171.ab http://expressen.se/1.1323732

http://www.metro.se/se/article/2008/10/06/22/3126–45/index.xml

Andra bloggar om: ADHD, äta ute, brandlarm, dagens lunch, hundmat, hushållsekonomi, hyperfokus, kattmat, kök, laga mat, lunch, mat, recept

Liknande inlägg:

1. Lunch
2. Drömmar och orgier

Idag ska jag på shoppingtur. Det är bara tvunget. Båda flickorna behöver kläder, skolutrustning och lite andra attiraljer. Själv måste jag ha ett par gummistövlar. Lersäsongen är ju här!!

Jag ser inte fram emot mina shoppingturer. Det blir väldigt rörigt i huvudet så fort jag sätter foten på ett varuhus eller i en butik. Jag drunknar i intryck och ljudet är öronbedövande. Likaså kryper jag  ur skinnet när folk kommer för nära. Social fobi? Nä, bara väldigt stark integritet!

Jag är rädd att jag glömmer nåt, att pengarna inte ska räcka, att jag inte hittar det vi behöver, att det är långa köer och att jag inte uppfattar vad folk säger. Eller ännu värre, att de inte uppfattar vad jag säger.

Jag har iallafall förberett mig genom att kolla in prylarna på nätet. Jämfört priser och alternativ. Så jag slipper de värsta överraskningarna.

Så, please, tänk på mig i dag, när jag ger mig ut i djungeln.

Under tiden får ni gärna gissa vilken fågel de här fjädrarna har tillhört. Jag hittade dem i morse på vår morgonpromenad. Vackra, eller hur?

Andra bloggar om: shoppa

Det finns inga relaterade inlägg. Otroligt!