frkf.se » perceptionen

Kära Dagbok

Frk F — Thu, 08 Jan 2009 02:33:41 +0000

Jag vet inte om det innebär någon slags förändring, har inte orkat kolla, men Dagbok är härmed ett tilltalsnamn och stavas därför med stor bokstav. Rubriken beror alltså inte på att jag blivit amerikainspirerad. Det Vore Ju För Simpelt. Det har ingen som helst betydelse, med tanke på hur seriös jag är i övrigt. Men iallafall.

Idag är det torsdag. Det var under en kort stund av skärpt intellekt som jag insåg att fyra sjundedelar av veckan snart är avklarade. Puh. Men inte var man befriad för det inte. Ånej, idag har jag veckohandlat på Willys och jag klarade sträckan på otroliga 98 minuter. Det är förvisso inget världsrekord, men ändå sex minuter kortare än genomsnittet. Jo, jag för statistik.

Willys. Vad jag hatar och älskar den affären! Jag älskar att handla billigt och ska man ändå äta skräpmat så duger Willys lika bra som något annat. Men varför mår jag så illa varje gång jag kommer därifrån? Är det för att själva miljön färgar av sig? Suger den röriga och trånga atmosfären sig fast i själen, eller vad är det frågan om? och varför ser alla människor så skabbiga ut på Willys? Ser jag likadan ut? Herre min je, må Gud förbarma sig över dom jag mötte idag. Speciellt när de skådar triangeldramat som utspelar sig i regionen kring min mun. Från halva näsan och ned till hakspetsen är jag i stort sett skinnflådd efter två dygns konstant snorande. Det beror till viss del på Willys eget toalettpapper. Eller vi kanske ska benämna det som sandpapper istället? Jag skulle lätt kunna förväxlas med Angelina Jolie idag.

När jag ska veckohandla skriver jag först en shoppinglista. Nuförtiden har jag en råmall att utgå från, men dessförinnan kunde det ta timmar att klura ut vad som behövdes i hushållet.

I affären följer jag shoppinglistan till punkt och pricka och noterar i ena marginalen vad alla varor kostar. Innan jag går till kassan räknar jag fram summan, kollar i plånboken så att pengarna räcker och sedan ställer jag mig i kön.

Allra helst vill jag bli expedierad av mina favoritkassörskor. Jag har vissa rutiner med dem och slipper förklara eller känna mig urfånig om något skulle gå galet(det gör det ofta). När jag lagt upp alla varorna med streckoden rätt placerad säger jag till kassörskan :

- Idag har jag XXXX kronor att handla för. Säg till innan du når taket.

Det är på grund av det här som jag har mina favoriter. De förstår precis vad det handlar om. Jag tror till och med att de kan se hur virrig jag är. Det händer nämligen att jag räknat fel och det är alltid lika pinsamt att plocka bort grejer och ändra i själva kassaapparaten. Därför lägger jag alltid saker som inte är livsnödvändiga sist på bandet. Idag lade jag toalettborste, diskborste, tvättmedel och fyra finfina klotljus allra sist på bandet. Allt slank med utan att slå i taket. Det blev t.o.m 500 kronor över. Men de ska sparas till sämre tider eller om jag nu glömt nåt(det händer väldigt ofta).

Händer det sig att slutsumman når taket, då hade kassörskan snyggt och smidigt halat in de sista varorna till sidan. Visst är dom ena riktiga änglar? Det är ytterligare en anledning att älska Willys.

Willys, kära dagbok, veckohandla, livsmedel, matvaror, hushållskassa, shoppinglista, planera, vardag, familjeliv, adhd, Angelina Jolie

Andra bloggar om: ADHD, hushållskassa, kära dagbok, livsmedel, matvaror, planera, shoppinglista, vardag, veckohandla, Willys

Liknande inlägg:

Årets julklapp

Frk F — Fri, 05 Dec 2008 09:03:31 +0000

….den fick jag redan idag. Jag är fortfarande lite chockad och reagerade på mitt sedvanliga sätt när det gäller överraskningar och spontana infall. Inte roligt.

Först märkte jag inte ens att han kom hem. Sen tyckte jag att han fjäskade lite väl mycket med Simba. Jisses, han hade ju bara jobbat fyra timmar idag, så det var väl inte så märkvärdigt. Efter en stund gick han ut och hämtade in posten och plastpåsen med sina nya kängor som låg kvar i körskolebilen. I vanlig ordning var det bara reklam i högen med glättat papper. Inget intressant. Lite småprat. En puss, vill jag minnas och som vanligt grips jag av en mindre förvirring när något förändrar sig i rummet, när någon kommer eller går.

Då traskar han ut till bilen igen och genom fönstret skymtar jag en stor kartong. Herre min je, vad är nu detta?

- Den kom idag, sa han. Jag beställde den igår förmiddag.

- Jasså…och vad är det då? undrade jag, samtidigt som allt blod rusar ner i fötterna. Nånstans anade jag nog att det här hade med mig att göra. Hu….

…och han skar upp kartongen, vecklade undan skyddsemballaget och där uppenbarades ytterligare en kartong. Det enda jag uppfattade var en logga med bokstäverna hp……sen snurrade det till igen. Jag vet mycket väl vad hp står för.

I såna här fall reagerar jag antingen med total stumhet eller så börjar jag prata en massa goja. Idag började jag prata en massa goja och ville helst backa bandet. Förbereda mig på nåt sätt, ta det en gång till, göra det bättre, ha en färdig repetoar, veta vad jag ska göra, helst ha en generalrepetition innan jag hamnar i strålkastarnas fokus. Men det går ju inte, då fråntar man möjligheterna för andra att överraska. Då tar man ifrån dem glädjen som finns i att ge. Det är taskigt. Men jag försöker så gott jag kan. Jag har alltid varit dålig på det här; överraskningar, kärleksförklaringar, presenter och spontanitet som riktar sig mot mig. Plötsliga som krockuddar.

Nu har det gått 7 timmar sedan blodtrycksfallet och jag skäms lite, för nu känner jag mig väldigt glad och tacksam. Wow, skulle jag vilja säga!

dator, hp, överraskning, julklapp, årets julklapp, adhd, asperger, frkf, spontanitet god jul

Andra bloggar om: ADHD, årets julklapp, Asperger, dator, frkf, hp, julklapp, överraskning, relationer, spontanitet god jul

Liknande inlägg:

Nu gjorde jag det igen…

Frk F — Tue, 07 Oct 2008 12:35:53 +0000

…för femte gången på fjorton dagar. Jag glömde maten på spisen. Nu får jag väl ändå ta och ge upp!

Det är inte lönt att försöka äta tillagad mat när jag är ensam hemma. Det är alldeles för riskfyllt. Dessutom är det inte särskilt ekonomiskt.

Det luktade ganska gott tills för tjugo minuter sedan. Det var ungefär samtidigt som jag kunde släppa blicken från min teckning. Jag har varit väldigt flitig idag, ser ni! Kanske lite för flitig eftersom både tid och rum stannade upp. Det enda som kunde störa mig var den vassa osen från köksregionen.

Dagens lunch består alltså av sönderfallen kycklingfilé och en förtorkad grönsaksröra med vitlök och färska kryddblad. Ovanpå ser det nästan okej ut, men längre ner i grytan skymtar man en svart avgrund. Det ser inte särskilt aptitligt ut. Jag har aldrig gillat mat som är alltför vällagad, och det säger jag inte för att jag är kräsen(det är jag ju). Jag utgår helt enkelt från att om hundarna inte vill smaka, då bör inte heller människor äta. När Simba, världens hungrigaste schäfer backar, ser jag det som ett tecken.

Jag måste nog kolla brandlarmet för det var väldigt tyst idag. Kanske dags att byta batterier?

Nähä, nu ska jag göra färdigt min teckning. Äta kan jag göra imorgon. Blogga också. Begriper inte varför man ska göra saker idag, när man lika bra kan göra dem imorgon?

dagens lunch,mat,kök,recept,hundmat,os,brandlarm,laga mat,lunch,kattmat,äta ute

http://aftonbladet.se/nyheter/article3466171.ab http://expressen.se/1.1323732

http://www.metro.se/se/article/2008/10/06/22/3126–45/index.xml

Andra bloggar om: ADHD, äta ute, brandlarm, dagens lunch, hundmat, hushållsekonomi, hyperfokus, kattmat, kök, laga mat, lunch, mat, recept

Liknande inlägg:

Shoppa

Frk F — Wed, 20 Aug 2008 10:24:54 +0000

Idag ska jag på shoppingtur. Det är bara tvunget. Båda flickorna behöver kläder, skolutrustning och lite andra attiraljer. Själv måste jag ha ett par gummistövlar. Lersäsongen är ju här!!

Jag ser inte fram emot mina shoppingturer. Det blir väldigt rörigt i huvudet så fort jag sätter foten på ett varuhus eller i en butik. Jag drunknar i intryck och ljudet är öronbedövande. Likaså kryper jag ur skinnet när folk kommer för nära. Social fobi? Nä, bara väldigt stark integritet!

Jag är rädd att jag glömmer nåt, att pengarna inte ska räcka, att jag inte hittar det vi behöver, att det är långa köer och att jag inte uppfattar vad folk säger. Eller ännu värre, att de inte uppfattar vad jag säger.

Jag har iallafall förberett mig genom att kolla in prylarna på nätet. Jämfört priser och alternativ. Så jag slipper de värsta överraskningarna.

Så, please, tänk på mig i dag, när jag ger mig ut i djungeln.

Under tiden får ni gärna gissa vilken fågel de här fjädrarna har tillhört. Jag hittade dem i morse på vår morgonpromenad. Vackra, eller hur?

fjäder,shoppa,fågel,kläder,djungel,kaos,affärer,helvetet på jorden,öronbedövande

Andra bloggar om: shoppa

Det finns inga relaterade inlägg. Otroligt!

Lunch

Frk F — Thu, 08 May 2008 13:11:22 +0000

Precis som med allt annat är jag lite speciell när det gäller mat. Det är antagligen medfött och har lett till en hel del konflikter här i livet. Kom att tänka på det när jag skrev om mina försvunna potatisskalare.

Jag antar att det beror på mina smaklökar eftersom smaksinnet inte kan acceptera vad som helst. Idag ser min lunch ut så här och om jag hade fått välja skulle jag äta det varje dag i resten av mitt liv.

Lunchen består av 300 gr bredbar gräddleverpastej. Till det äter jag smörgåsgurka. En perfekt kombination tillsammans. Det är kanske inte särskilt nyttigt, men det är iallafall bättre än mycket annat.

Mina märkliga matvanor gjorde sig synliga samtidigt som min fria vilja kom till uttryck. Dessförinnan vet jag att mamma hade ganska stora problem med att föda upp mig.

Man kan säga att Spagetti och vegetarisk “köttfärssås” byggde den här bloggens skribent.

Var jag sugen på något gott åt jag ost som mamma skar upp i små tärningar. Godis ville jag aldrig ha, det var något jag fick lära mig äta ganska sent i livet, precis som chips och annat snacks. Det enda jag verkligen gillar i godis– och snacksväg är mörkmörk choklad och riktig lakrits.

Mjölk har jag aldrig lärt mig uppskatta mer än i kaffet. Potatis är världens mest överskattade mat, även om den hjälpt en hel kontinent från svältdöden, så kan jag bara skamset konstatera att potatis( i alla dess former) irriterar mina kräkreflexer. Förlåt…alla ni som hyllar potatisen och anser att det är ohyfs och tydlig odygdighet att inte äta en komplett måltid med xxxx(köttet, fisken eller fågeln), sås, potatis och grönsaker. Jag kan tyvärr bara äta xxxx(köttet, fisken eller fågeln) och grönsakerna. Men å andra sidan tycker jag att just det är V Ä L D I G T gott.

Men för att bli socialt accepterad har jag lärt mig att säga:

–Oj, vad gott! fastän det känts som om någon tömt ett saltkar i munnen på mig. Salt är nämligen en tillsats som jag också besväras av. Likaså mat eller dryck som är sötad.

Jag gillar när kyckling smakar kyckling, när gurka smakar gurka och jordgubbarna varierar från beska till sura beroende på hur de vuxit.

För mig är det här inte särskilt konstigt. Jag känner inte till något annat sätt att uppleva och smaka maten så som jag gör. Men det har i stort sett alltid inneburit någon form av irritation eller konflikt med omvärlden. Somliga ansåg att jag var bortskämd som liten och rådde mamma till än det ena och än det andra. Ibland lyssnade hon på deras råd och slutade upp med min specialkost, vilket oftast resulterade i att jag förlorade både i vikt och ork för jag vägrade äta. Men när jag en dag som sjuåring svimmade struntade hon i alla expertråd och gav mig det jag ville äta. Man svimmar inte för att man är bortskämd eller uppstudsig. Min olust till en varierad och socialt acceptabel kostcirkel hade förmodligen andra orsaker än trots. För henne blev det viktigare att jag kände mig mätt, orkade stå på benen och fortsatte växa än att vår omgivning skulle få tillfredsställelsen att alla barn följer ett förutsatt mönster. Gud nåde den som inte följer konventionerna vid matbordet!

Som vuxen har jag lärt mig att äta all slags mat även när jag inte gillar det. Men det har tagit tid att lära sig dölja grimaserna. När jag lagar mat till familjen så lagar jag verkligen mat till just bara dem. Jag vet hur de vill att det ska smaka, men själv ogillar jag det. Så när jag är ensam hemma njuter jag av mina speciellt utvalda matbitar. Man måste kunna kompromissa!

Nu ska jag äta lunchen, den har ju knappast kallnat och sedan ska jag på ett viktigt möte 14.15 exakt!!!!