Först tänkte jag bara ta en bloggpaus. Ungefär som när man är ute på en längre bilfärd och känner behov av att få sträcka på benen. Man kliver ur bilen vid någon halvrespektabel vägkrog för att spatsera en stund och kanske förse sig med en kvällsblaska och några lakritsstänger. När ryggraden rätats ut och blodet åter tillåts cirkulera i benen, sätter man sig vid ratten för att köra vidare.

Bensträckarstunden drog ut på tiden här på bloggen. Men nu är jag här, vid ratten. “Hä ä bar å åk”.

Andra bloggar om Hä ä bar å åk, bensträckare, bloggpaus

Andra bloggar om: bensträckare, bloggpaus, Hä ä bar å åk

Det finns inga relaterade inlägg. Otroligt!

Härmed inleds ett försök att återuppliva en död blogg.

Andra bloggar om återupplivning, blogg, arslet, spark

Andra bloggar om: arslet, återupplivning, blogg, spark

Liknande inlägg:

1. Lotta utmanar
2. Bloglovin

Jag kallar dig lilla Loo, inte därför att du är liten eller på något sätt mindre.  Men jag vill ta dig i min famn och vagga bort all den smärta och oro som jag tror att du omgärdas av just nu. Det är ju så man gör med sina barn, man vill trösta och förklara att allt så småningom blir bra.

Men jag är inte din mamma och jag kan inte trösta, jag kan inte lova dig någonting. Jag har ingen styrka att ge dig även om jag just nu är den som borde vara starkast av oss två. Mina kramar når dig inte och en klapp på kinden känns än mer overklig. Men jag har tänkt på dig mest hela tiden de senaste veckorna.

Loo, den starka och kämpande. Ordkonstnären som kan få ett blogginlägg på 5000 tecken att kännas som en fyrradig notis  och som samtidigt  skriver så kärnfullt att beviset till Fermats sats i jämförelse inte är mycket mer än ett saltkorn i havet.

Lilla Loo -  du är…..

- Ja, jävlar anamma !

….det är bara ett samlat uttryck.Vad jag egentligen menar är så mycket mer – din talang, ditt engagemang, din snillrikhet, din förmåga med orden, din passion, din kärlek – du har inga gränser. Du smular hindren i din hand. Du förmedlar styrka och hopp. Du bjuder på  skratt, ilska, gråt – du har en fenomenal förmåga att förmedla både det inre och yttre skeendet.

Vissa människor drittlar hastigt in i våra liv och de drattar lika kvickt och obemärkt vidare . Andra  människor – såna som du  — kommer svepande in och lämnar djupa avtryck. När man väl mött en sådan människa är ingenting sig längre likt..….men nu säger dom att du ska dö, att du ska försvinna, att dina uppdateringar en dag upphör….

Käraste Loo – jag önskar dig det bästa in i det sista. Jag följer dig en bit på vägen, inte för att det är tillräckligt, men ändå.…

P.s …och om vi någon gång ses, här eller i himlen där änglarna bor,  så ska du få lov att ge mitt lata kommentars– ADD-arsle en riktig fet spark. Det kan jag behöva D.s

Ett bokmal anfaller

Projekt på riktigt

En jävla lördag helt enkelt

Internet är inte bara tra-la-la

Det är för mycket skit nu,

Läs.

Det finns inga relaterade inlägg. Otroligt!

Egentligen skrev jag det här som en kommentar hos Antigone, men jag beslutade mig för att posta mina ord som ett inlägg istället. Det var nämligen väldigt svårt att få en överblick i den lilla kommentarsrutan. Det här inlägget är således en kommentar till de här sidorna  Vem är jag? Hotet från ADHDkvinnor.se…. ADHD-Apartheid hos ADHDkvinnor.se osvosv…. Det blev väldigt rörigt.

Nää, vad var det för konstigt med den presentationen? Den är rak och ärlig — den representerar dig. Även om inte alla delar dina erfarenheter är det väl knappast anledning nog att döma ut dig eller det du skriver. Respekt.

Möjligen kan  adhd-kvinnor.se ha tolkat din presentation som att du  förringar de kvinnor som “bara” har problem som “slarvmajor”- dom som pratar om stök i skåpen, röriga lådor osv.… och det är kanske inte så smart att döma ut deras funktionsnedsättning som falska schabloner.

Finns det egentligen några rätt eller fel ?

Det här är ett av många dilemman när det gäller adhd:n — den drabbar och får konsekvenser helt utifrån individen. En adhd-kvinna är inte den andra lik. Med andra ord kan det inte heller finnas någon absolut sanning eller en schablon av hur adhd påverkar livet. Hade det varit endast adhd:n som påverkade oss hade man kanske kunnat få fram en hyfsad bild — men det är ju inte realistiskt. Livet utvecklas utifrån så mycket mer än bara en diagnos. Har man dessutom två eller t.o.m tre diagnoser och samtidigt brottas med beroende, dysfunktionella relationer osv.…ja, då förstår ni kanske hur många olika sanningar det finns om adhd.

Det lidande som följer av funktionshindret är inte mätbart. En kvinna som har försummat sina barn, varit drogberoende och helt ute i galen tunna kan inte jämföras med slarvmajan och hennes röriga skåp. Båda kan lida lika mycket. Båda bilderna är lika sanna, bådas erfarenheter är korrekta. Funktionsnedsättningen kan vara lika förödande för båda. 

Precis som det finns en fara med de förenklade schablonerna finns det en risk med schabloner som utgår från extremfall. Alla adhd:are är t.ex inte missbrukare, sexberoende, hetsätare, hustrumisshandlare eller lämnar sina barn vind för våg. Blir extremfallen shabloner riskerar de med mindre funktionsnedsättning att stå utan hjälp. Det spelar alltså ingen roll hur man vänder på det.  Alla bilderna behövs.

När det gäller att hantera och acceptera sitt funktionshinder finns det inte heller några rätt eller fel. Vi är olika och det är därför det uppstår fraktioner — någon väljer att skratta åt sina bekymmer, en annan väljer att skuldbelägga antingen sig själv eller sin omgivning, en tredje hanterar det enklast genom att inte hantera det, den fjärde bevarar sitt funktionshinder som en högst personlig hemlighet, den femte hanterar sin adhd  mycket sakligt och vetenskapligt och den sjätte  gör som Antigone. Alla gör rätt. Alla kämpar med sina problem och det är just kampen mot funktionsnedsättningen som vi har gemensam.

Det var länge sedan jag var inne på adhd-kvinnor.se och jag har därför ingen tydlig bild av deras agenda. Måhända ser de sig som ett slutet sällskap?   När man blir medlem på forum eller sajter med lösenord godkänner man samtidigt villkoren för ett fortsatt medlemskap. Är det någon som har kollat villkoren?  Deras forum och deras hemsida är trots allt privat mark — det är bara att acceptera. Kanske de modererar så hårt eftersom de vill undvika ett nytt High-Chaparal? Forum har ju tendens att bli väldigt utflippade och de flesta med adhd gillar när det ordnat , strukturerat och utan alltför många surpriser. 

En uteslutning kan också vara en reaktion i ren affekt — ett fenomen som alla  adhd-kvinnor torde vara bekant med. Det är sånt som händer. Därefter kommer motreaktionen, ytterligare en pajkastning och en tävlan om vem som har rätt eller fel. I värsta fall slutar det i en obotlig schism. En typisk konsekvens av okontrollerade impulser…. Den energin kan man lägga på annat istället. Antipsykiatrin förtjänar betydligt fler pajer än virrpannorna och slarvmajorna.

Oavsett vilket så tycker jag att du ska köra ditt race Antigone. Ju fler sanna bilder som sprids av hur det är att leva med adhd desto större förståelse får vi allesammans. Inte bara från omgivningen utan även för varandra.

Men som sagt — det finns lika många schabloner som det finns adhd-kvinnor — och alla har de rätt att få berätta sin historia. 

Andra bloggar om: ADHD, adhd-kvinnor.se, forum, konflikter, kvinna, olikheter, pajkastning, tolerans, vuxen-adhd

Liknande inlägg:

1. –Enkla sanningar om män–
2. Nu f&örstår jag mig själv

Spenderar du mer tid framför datorn än någon annan du känner?

Här är tio tecken på att du borde ta en paus i ditt bloggande

Nummer 10

“Träning” är för dig liktydigt med att rulla huvudet och fokusera på ett objekt två meter från datorn. Efter många år framför datorn lär du nöja dig med träningspass som består av ögonrullningar. Men bara medan du startar om datorn.

Nummer 9

Underliga missfärgningar har börjat uppträda där du vilar dina armar på skrivbordet och stolens armstöd. Kolla in dina armbågar.

Nummer 8

Dina vänner har slutat ringa på mobilen. De skypar dig istället.

Nummer 7

Du har RSI(repetetive stress injury) i båda dina armar efter allt tangent– och musarbete

Nummer 6

Du spenderar fler timmar vid din dator än någon annanstans — detta har resulterat i en kroppshållning som påminner om de tidigare människoarterna. Du har förmodligen redan börjat utveckla puckelrygg.

Nummer 5

När du har suttit och bloggat en hel arbetsdag tittar du på TV via datorskärmen, spelar ett parti hjärter eller läser dina favoritbloggar.

Nummer 4

Du är rädd för att ta ledigt en dag från bloggosfären eftersom du befarar  missa när någon av dina RSS-läsare uppdateras.

Nummer 3

Du kan vakna mitt i natten efter en dröm om att du skrivit ett blogginlägg precis som du gör när du är vaken. När det gått alldeles för långt sover du inte längre i sängen. Du sover vid tangentbordet, mellan uppdateringarna. Du har utvecklat ett välfungerande system för powernaps.

Nummer 2

När du har bytat bakgrundsbilden på datorns skrivbord kan du mycket väl säga… ” En förändring i vardagen är som en liten semester“Men nä, nä…så är det faktiskt inte. Testa att byta browser istället. Omväxling förnöjer och dessutom finns det en chans att du tvingas tillbringa ytterligare några timmar framför datorn när du lär dig webläsarens finesser, sorterar favoriter och laddar ned tillägg.

Nummer 1

Det absolut värsta tecknet på att du borde göra något annat är att du inte längre gillar att äta mat som kräver kniv och gaffel. Då kan du  inte använda styrdonen! För att råda bot på matproblemen kan du testa näringsdrycker. De går att äta genom sugrör och du har samtidigt dina händer fria.

Ps. Detta var en repris av ett tidigare inlägg. Ds.

Andra bloggar om: blogga, bloggtips, dator, Humor, lista, paus, semester, skämt

Liknande inlägg:

1. På flygplanet
2. Omvända roller

Jag hämtade Vega i skolan vid tiotiden.… Hennes fröken ringde och berättade att hon ville hem till mamma. Jag satte mig i bilen på studs och var framme på femton minuter. Jo, hon såg ganska håglös ut, lite blek om nosen och näsan rann. Varm i pannan var hon också.  Hoppas det inte är den där sjukdomen som börjar på svin– och slutar på –uensa.

Med tanke på all den kraft man lägger ner på att bekämpa och debattera influensan så är den alltid närvarande i ens tankar. Snart krävs det inte mycket mer än en harkling för att jag ska hoppa till. Och givetvis är svininfluensan det första man tänker på när dottern måste åka hem från skolan. Tänk om….vad gör jag nu? Ska jag gripas av panik?

När vi kom hem bäddade jag ner Vega i soffan framför tv:n. Hon låg och slumrade en stund framför DisneyChannel och MTV.  Sedan åt vi en enkel lunch och därefter bestämde vi oss för att ha LAN-party vid köksbordet. Vi sitter mittemot varandra med varsin bärbar. Sladdarna krånglar sig över hela ytan och det plippar och ploppar från aviseringar och poängställningar.

LAN-party och LAN-party, förresten. Vega är väldigt bestämd. Hon vill inte hjälpa mig att översätta mitt bloggtema. Hon vill hellre spela. Alltså får jag ta itu med php-filerna på egen hand lite senare. Det gäller att vara så omständlig som möjligt när ens största farhåga är att sitta sysslolös. Det finns INGA färdiga översättningar…så det så. Inte för den som gillar att krångla. Påstå nu inget annat. Men först ska jag spela lite spel…

Vega är Prinsessan Jasmine, ni vet skönheten från Disney´s Alladin-filmer. Själv är jag Belle från Skönheten och odjuret.

Andra bloggar om: Belle, Disney, feber, fröken, frossa, Jasmine, LAN-party, prinsessa, skola, snuva, svininfluensa, tema, wordpress

Liknande inlägg:

1. Kära Dagbok
2. Fröken Förster

Det här mejlet kom till mig idag. Det är inte första gången det händer. På nåt sätt känns det lite fel…jag vet inte riktigt vad det beror på. Tydligen är min profilbild så manhaftig  att jag tilltalar tjejer. . Nåväl, vad går sådana här mejl ut på? Finns det någon risk att folk svarar på det här?

Up your Alley, NOMIE.

Hej kära,
Hur mår du i dag mitt namn är vilseledande NOMIE är jag en Yung dam jag såg din profil på (bloggportalen.aftonbladet.se) och jag blev intresserad av dig, kommer jag också vilja veta mer för dig, jag hoppas att ni kommer att vara uppriktiga, och omsorg man, som jag har letat efter, och jag har något speciellt att berätta om mig själv, så kan du svara mig nu så att jag kan skicka min bild direkt till dig.
Må Gud vara med dig
tack jag väntar på ditt svar ( nomieyak@yahoo.com )
Med vänlig hälsning NOMIE,
.….….….….….….….….….
Hello Dear,
How are you today my name is mis NOMIE, i am a yung lady i saw your profile at(bloggportalen.aftonbladet.se) and i became interested in you,i will also like to know you  more, I hope you will be sincere, and caring man, that I have been looking for, And I have something special to tell you about myself, So please reply me now so that I can also send my picture directly to you.
may God be with you
please I am waiting for your reply ( nomieyak@yahoo.com )
yours sincerely NOMIE,

Andra bloggar om: bloggportalen, spam, up your alley

Liknande inlägg:

1. Till Micael
2. 49 symptom på bloggberoende….

Klaus fru, Rebecca,  hittade den perfekta sökmotorn för alla “goa och gla´a” människor.  Klicka på bilden och börja go-o-gla.

.

.

.

Andra bloggar om: cloetta, god och glad, kexchoklad, SEO, sökmotor

Det finns inga relaterade inlägg. Otroligt!

Simba och jag har fått en inbjudan till premiären av Stockholms enda vattenbar för hundar. Dessvärre kan jag inte ta Simba till Stockholm enbart för det här kalasets skull. Han hade med största säkerhet blivit lika skrämd som jag av alla stadsbor. Han hade garanterat fått skämmas sina propelleröron av sig på grund av sin mattes aspiga klädstil och morrande tungrots-r. Men vi skickar inbjudan vidare (se detaljer nedan). Det hade varit skojigt om någon i området tog sig dit och dokumenterade tillställningen. Som jag har förstått det är alla välkomna. Du med.

Under minglet kan man få chans att frottera sig med kändishundar. Med lite tur kanske det även dyker upp ett och annat kungligt högdjur eller varför inte en rufsig pudelrockare?
Förhoppningsvis blir det inte stökigt med barslagsmål och fyllehundar på premiären. Arrangörerna har  också  lovat att det inte ska finns några fähundar som dörrvakter.

Vattenbaren – som är en halvmeter hög och ett par meter bred – har placerats strategiskt på Kungsgatan 28 på Östermalm i Stockholm. Precis i nos– och svanshöjd. Den storslagna öppningen av baren sker i helgen. På lördag får alla besökande hundar dessutom njuta av finfina snittar komponerade av Sturehofs stjärnkock Felix Netzell.

Andra bloggar om: evenemang, Felix Netzell, häst och hund, hund, hundar, inbjudan, Kungsgatan 28, Östermalm, premiär, Stockholm, V.I.P, vattenbar, vattenbaren

Liknande inlägg:

1. Lev som en hund
2. Regn och rymlingar

Cartoon by Dave Walker. Find more cartoons you can freely re-use on your blog at We Blog Cartoons.

.

.

.

Andra bloggar om: idétorka, inspiration, tecknat, väntan, weblogcartoons.com

Det finns inga relaterade inlägg. Otroligt!

Nä, jag talar inte om de illaluktande smygarna, utan om smygarna som osynligt rör sig över nätets alla kanter och hörn.

Lokesson tog upp det på sin blogg idag; att det ofta händer att både han och Solpuss har besökare som kommer från samma ort som dem. Givetvis undrar de, liksom jag, varför besökarna inte kommenterar eller gör sig hörda.

Det är ett ganska underligt fenomen, speciellt när det gäller människor som man kanske träffar i sin vardag. Pratar man i verkliga livet så borde man ju kunna föra en dialog på nätet eller åtminstone säga “Hej, här är jag!”

Jag har pratat med andra bloggare om det förut; att fastän folk känner en bloggare IRL så är de väldigt ofta rädda för att kommentera eller göra sig synliga. Det verkar vara ett stort steg för icke-bloggare att ta sig från att vara en passiv läsare till att bli aktiv och våga kommentera.

Som exempel kan jag ta Bert-Micael, min mycket blygsamme make. Han är medlem på ett flertal intresse– och hobbyforum. Varje dag klickar han sig från det ena forumet till det andra, läser nya och gamla trådar, reagerar och kommenterar högt för sig själv. Vid ett tillfälle sade han till mig:

- Nä, fy vad trist!

- Vadå? frågade jag.

- Det finns inte en enda ny kommentar på whiskeyforumet. Så har det varit i över en vecka nu…de är för tråkiga.

- Jamen, du kan väl skriva en ny tråd då? Om Mackmyran du köpte?

- Nää…

- Men puffa en gammal tråd då, så att den blir aktiv igen? Då rasslar det till i folks inkorgar och medlemmarna surfar in för att läsa den senaste kommentaren.

- Nää…det hade ju verkat konstigt.

- Vadå konstigt? undrade jag.

- Ja, då hade de undrat vad jag var för en….

- Jamen, de vet väl vem du är vid det här laget, du hänger ju där varje dag.

- Jo, men jag har ju aldrig skrivit något.

- Vad sade du? Har du aldrig skrivit något?

- Nää…

Det är ju så klart, de hade nog tyckt att han var en märklig filur om hans första kommentar på forumet skulle lyda som följer:

“ Fan, vad dött.

Jag har varit medlem på forumet i över tre år men nu tycker jag att det har gått för långt.

Ska  jag behöva göra ett inlägg själv bara för att få något att läsa?

Jävla torrbollar…”

Nu skrev han ju inte så, men tänk om…då hade han verkligen hamnat i nördfacket.

Bert-Micael slutar aldrig förvåna mig och vid det här tillfället lärde jag känna honom lite mer. Han är vanligtvis blygsam, en sån som inte vill synas. Han är en iakttagare och beter sig likadant oavsett var han befinner sig. Det är i och för sig tryggt, för han förställer sig inte bara för att passa in – vare sig på nätet eller i den vardagliga verkligheten.

En god vän läser min blogg varje gång jag uppdaterat. Men hon säger själv att det känns som om hon “snokar runt” eller traskar på förbjuden mark, ungefär som att “läsa någons innersta tankar i en låst dagbok”. Hon har alltså lite vanföreställningar om vad en blogg egentligen är. Min blogg är ingen dagbok och att lämna kommentarer är inte detsamma som att skriva i någon annans hemliga arkiv. Men hon känner alltså att hon gör något otillåtet – och gör man något otillåtet då är man kanske inte så pigg på att avslöja sig.

Vidare har jag märkt att många tycker att allt som rör bloggar är “skämmigt”. Jag är dock inte helt säker på om de anser det vara skämmigt att läsa bloggar eller om det är jag som är skämmig, dvs att jag som bloggare är skämmig.  Skämmigheten kan man till exempel märka av när någon av misstag råkar avslöja sig att de följer Florsocker.  Pinsamheten är större för dem än för mig när de hasplar ur sig något som de egentligen inte borde veta om det nu  inte var för att jag skrivit om det i bloggen. Men när de väl “avslöjat” sig så brukar de i fortsättningen kommentera bloggen när vi träffas. Men aldrig i kommentarsfälten. Det vågar de inte. Det känns läskigt och någon har t.o.m varit rädd för att en kommentar skulle kunna avlöja både deras telefonnummer och säkerhetskoder till nätbanken. De har minsann hört att bloggar är fulla med virus. Jahaja…

…jag vet inte vad det är för märkligt folk jag har i min omgivning. De kommer förmodligen från en annan planet.  Större delen av dem verkar iallafall ha en inbyggd näträdsla och någon slags scenskräck.

Andra bloggar om: bloggar, Dagbok, forum, hemligheter, inlägg, kommentarer, läsare, näträdsla

Det finns inga relaterade inlägg. Otroligt!

…slipper jag vara ensam skåning bland en massa sävliga norrlänningar .

Nu har thecritics utökats med ytterligare en skribent. Läs hans första recension som heter  Ett färgstarkt UFO i blek förpackning.

Skribentpresentationen hittar ni här: Om redaktionen

I övrigt har han en egen blogg också. Just idag ställer han tusen frågor om intressanta människor.

Andra bloggar om: recension, thecritics.se, ufo-fiffi

Liknande inlägg:

1. Så roligt….
2. Ny recension på G-uppdaterat

Precis som Aftonbladet Plus vill jag  erbjuda mina allra käraste  och mest naiva läsare en möjlighet till fördjupning.  För endast 290 kronor i månaden får du tillgång till hela Florsocker. Jag lovar dig ett exklusivt material som är sammanställt direkt från internets största sökmotorer. Perfekt för den som inte orkar googla på egen  hand.

Blir du inte medlem får du inte heller tillgång till de lösenordsskyddade blogginläggen. Alltså missar du mina mest populära postningar.

Andra bloggar om: erbjudande, extra förmånligt, florsocker plus, medlemsskap

Det finns inga relaterade inlägg. Otroligt!

 Mymlan hittade ett frågeformulär hos Malin.  Jag hakar på med följande svar:

1. Hur gammal är du om fem år? Förhoppningsvis 45 och helt oberörd av åldersnojan som gripit tag i mig. Alla kvinnor under 35 är min värsta fiende .

2. Vem var den sista du träffade? Den äldsta dottern och den yngsta, var och en för sig, men ändå tillsammans, när de åkte till skolan i morse.

3. Hur lång är du? Det står 166 cm i mitt pass, men när jag mätte mig  på sjukhuset för någon månad sedan var jag 168 cm. Har kanske blivit mer stolt och rakryggad med åren?

4. Vilken var den senaste film du sett? Den senaste filmen jag såg hette Taken. En ruskig actionrulle som handlade om trafficking. Liam Neeson hade huvudrollen. Luc Besson hade delvis skrivit manuset – honom diggar jag. Rekommenderas.

5. Vem ringde du senast? Teklas lärare.

6. Hur löd ditt senaste sms och till vem? Jag har ingen mobiltelefon, men jag hjälpte Vega att sms:a häromdagen; “Jättekram”. Till vem är irrelevant.

7. Var är dagens planer? Dagens planer finns i kalender. Men jag vet inte var kalendern är.

8. Föredrar du att ringa eller skicka sms? Jag gillar inte att prata i telefon, även om jag kan. Sms hade varit att föredra, dvs om jag nu hade velat ha mobil, men det vill jag ju inte. Vad är det för fel på mail?

9. Är dina föräldrar gifta, sambos eller skilda? De är döda, men de lever förmodligen tillsammans på andra sidan, dvs om det nu finns ett liv efter detta.

10. När såg du senast din mamma? På hennes dödsdag.

11. Vilken ögonfärg har du? Brun

12. När vaknade du idag? 05.34

13. Har du någon gång hittat en katt? Om frågan avser bortsprungna katter — ja. Andra katter hittar man väl inte (om man inte medvetet gett sig ut på kattletarjakt) utan råkar mest stöta ihop med dem? Förvildade katter har jag också tagit hand om och fått omplacerade.

14. Vilken är din favoritplats? Hemma, vid arbets– eller skrivbordet.

15. Vilken plats föredrar du minst? Platser där man inte har möjlighet att  hyperfokusera  eller sysselsätta sig rent praktiskt med något.  Faktiskt.

16. Var tror du att du befinner dig om tio år? Typ där jag befinner mig nu.

17. Vad skrämde dig som barn? Folk som tvunget skulle kramas och gulla. Usch – rör mig inte!

18. Vem fick dig att skratta senast? Min stolligt snuskiga gubbe.

19. Är du för ung för att äga vinylskivor? Nej, men jag har gjort mig av med allihopa.

20. Har du stationär eller bärbar dator? Bärbar.

21. Sover du med eller utan kläder på dig? Full mundering. Fryser lätt.

22. Hur många kuddar har du i sängen? Tre stycken kuddar ska ligga i en särskild pyramidliknande formation. Sen har jag ytterligare två kuddar när jag vill läsa eller greja med annat i sängen.

23. Hur många landskap har du bott i? Ett svenskt landskap.

24. Har du någon gång spytt på fyllan? Jag spyr av vissa sorters alkohol utan att behöva vara på fyllan…Jag har alltså spytt på grund av alkohol både när jag varit på fyllan och i nyktert tillstånd när drycken nått smaklökarna. Usch, det är nästan lika hemskt som kramiga tanter.

25. Föredrar du skor, strumpor eller barfota? Spelar roll? Beror givetvis på situationen.

26. Är du social? Nej, men jag kan låtsas när situationen kräver det. Inte så lätt alltid. Äkta social är jag bara med ett fåtal människor. Orkar jag titta någon i ögonen – då är jag förmodligen äkta social.

27. Vilken är din favoritglass? Hemmagjord glass utan alltför skarpa smaktillsatser – möjligen en knivsudd vanilj. Ägg– och gräddsmaken ska få möjlighet att framträda.

28. Vad skulle du göra om du vann en miljon? Köpa en himla massa fiffiga hjälpmedel till Tekla, en häst till Vega och en racerbil till Micke. En miljon räcker inte till mycket mer än att sätta lite piff på tillvaron. Det vill säga om man inte är förnuftig och använder den som en buffert.

29. Tycker du om Kinamat? Nej. Rent generellt upplever jag att kinamat  från  vanliga restauranger mest är bukfylla(typ samma känsla som man får av McDonalds). Däremot finns det andra asiatiska kök som tilltalar mig.

30. Tycker du om kaffe? Jag är beroende av kaffe. Allt kaffe är förstås inte gott, men jag hade nog ändå druckit om det inte fanns valmöjligheter.

31. Vad dricker du till frukost? Kaffe med mjölk.

32. Sover du på någon särskild sida? Jag somnar alltid på sidan men vaknar oftast på magen.

33. Kan du spela poker? Jag kan, men tycker det är enformigt och alldeles för långsamt.

34. Tycker du om att mysa? Jag säger ungefär som Mymlan; handlingen eller göromålet benämns inte “att mysa” om man inte gillar att göra det….

35. Är du en beroendemänniska? Jag är beroende av sömn, ensamhet, kaffe och snus. Ja!

36. Känner du någon med samma födelsedag som din? Nä, men jag kan väl knappast vara ensam om att fylla år den 18 februari.

37. Vill du ha barn? Nej, jag har redan införskaffat två älskvärda avkommor.

38. Kan du några andra språk än svenska? Engelska kan jag  bra, men talar inte gärna. Har läst spanska, franska och latin, men kan inte påstå att jag behärskar något av dem.

39. Har du någonsin åkt ambulans? Ja, som följeslagare alltför många gånger.

40. Föredrar du havet eller en pool?  Som att fråga en fågel om den föredrar att flyga i det fria eller att flaxa i en voljär. Havet så klart.

41. Vad spenderar du helst pengar på? Barnen.

42. Äger du dyra smycken? Ja, arvegods. Men jag gillar dem inte  :s  .  Det är väldigt få smycken som tilltalar mig rent estetiskt och dessutom är människor vackrast utan bling bling.  Bling Bling = No Brains (tycker jag).

43. Har du någon gång testat narkotika? Nej. Jag har aldrig blivit erbjuden eller själv försökt införskaffa några illegala droger . Kanske jag hade testat om rätt tillfälle hade dykt upp i ungdomen, det vet man ju aldrig.

44. Vad var det senaste du stoppade i munnen? En snus.

45. Vem är den roligaste människan du känner? Roligaste? Den som för tillfället är minst tråkig kanske?

46. Välj ett ärr på din kropp? Naveln

47. Vad har du för rings
ignal?  Den fasta telefonen har en ringsignal som hörs , räknas det som ett svar?

48. Har du kvar klädesplagg sen du var liten? Ja, en stickad babykofta i ull. Den har en av Teklas plyschhundar fått ärva sedan den råkat hamna i vittvätten. Filtad och fin. 

49. Flirtar du mycket? Nä, jag är en riktigt kärv kärring.

50. Vart togs din profilbild för din blogg? Det var antingen Tekla eller Vega som tog ursprungsbilden här ovan. Den togs vid köksbordet, om jag inte minns fel.

51. Kan du byta olja på bilen? Japp.

52. Har du fått fortkörningsböter? Nej.

53. Vilken var den senaste bok du läste? Mastering your Adult ADHD.

54. Läser du dagstidningen? Jag läser på nätet, men saknar en papperstidning väldigt mycket. Konflikten består i att jag inte gillar att slösa papper.

55. Prenumererar du på någon veckotidning? Inte till mig personligen, men för barnens del ….

56. Dansar du i bilen? Haha…nä, fullt fokus på vägen, annars slutar det illa.

57. Vilken radiostation lyssnade du på senast? P1 eller P3. Av princip ratar jag alla reklamkanaler. Ärligt talat kan jag ibland tycka att P3 också börjat dumförklara sina lyssnare.

58. Vad var det senaste du krafsade ner på ett papper? En kodkombination.

59. När var du i kyrkan senast? För mig finns “Herrens boning” överallt. Just nu är jag i kyrkan. Avser frågan en kyrkobyggnad så besökte jag en sådan byggnad förra veckan.

60. Vilka personer utmanar du? Ingen eller alla! Välj själv!

*suck* som vanligt svarar jag utöver frågorna *suck

Andra bloggar om: lista, uppmaning, utmaning

Liknande inlägg:

1. Tio tecken på att du borde blogga mindre!
2. 8 frågor och 24 svar

Jag har en ny recension på G. Den ska publiceras vid tolvtiden på thecritics.se . Det hade varit roligt med feedback – vilka åsikter som helst – välkomnas.

Så, nu ligger den online. Här kan ni läsa:

Andra bloggar om: blogg, recension, skrivande

Liknande inlägg:

1. Lady Dahmer
2. Så roligt….