Jag satt all­tid längst fram i klas­sen. Från första bör­jan berodde det nog mest på att jag var ganska när­synt. Något senare blev jag även  säll­synt intres­se­rad av under­vis­ningen. Satt man längst fram i salen slapp man dess­utom att bli störd av de andra ele­verna i klas­sen. Man såg inte vad de gjorde och unds­lapp fres­tel­sen att haka på deras stoj eller stim. Avskärmning var redan då en av mina spe­ci­a­li­te­ter. Det hind­rade mig för­stås inte från att sam­ti­digt vara en av de dry­gaste klass­kam­ra­terna. Jag räckte all­tid upp handen.

- Fröken Förster, var­så­god och svara på frågan.

Det fanns en lärare, en äldre och pro­per herre, som all­tid kal­lade mig frö­ken Förster. Jag miss­tän­ker att han fann det lite lus­tigt att mitt efter­namn och till­ta­let frö­ken hade så många gemen­samma bok­stä­ver. När han ville vara extra rolig svängde han till med antingen Fröken Fönster eller Fröken Försten. Men han gjorde det med glim­ten i ögat och jag kunde knap­past bli förolämpad.

När jag skulle namnge min blogg var “Fröken Förster” ett själv­klart val. Något annat smek­namn har jag ald­rig haft.

Ps. Det var för­res­ten samma lärare som lärde mig att skilja på orden och/eller D.s

Håglös och hår­lös – det hör ihop på nåt sätt.

- Jag möble­rar om. Faktiskt.

Det låter bra att säga så, men i själva ver­ket vet jag inte alls vad jag hål­ler på med. Jag vet inte ens om någon kom­mer att märka av det.

Iallafall…just nu trös­kar jag runt i en massa bråte och har två högar; SPARA och KASTA.

Jag beja­kar helt enkelt mina bästa och sämsta damp-sidor. Kruxet är att jag kan inte bestämma mig för hur det ska bli.  Jag minns inte ens var­för jag påbör­jade det här pro­jek­tet eller vad det var som satte igång mig.

Nåja….

Ifall någon  undrar…

…och om jag för­svin­ner för en tid.

Sayonara, baby! (säger jag med en skånsk och späd Schwarzeneggerstämma)

…. det ska bli när man slip­per allt snack om EU-valet. Vad jidd­rar folk om egentligen?

Jag läser ald­rig poli­tiska artik­lar. Jag tar långa omvä­gar när jag stö­ter på poli­tiska blog­gar.  Jag går till ett annat rum när män­ni­skor dis­ku­te­rar sina partiåsikter.

Jag kan inte, hur myc­ket jag än anstränger mig,  komma på en enda per­son utö­ver Fredrik Reinfeldt som sit­ter i riks­da­gen eller rege­ringen. Att jag kan nam­net på honom beror för­mod­li­gen på att han är Sveriges stats­mi­nis­ter och att han  pose­rade  i en dags­tid­ning iklädd för­kläde. Han gil­lar att städa. Det känns i och för sig inte sär­skilt poli­tiskt, dvs om man inte tän­ker på famil­je­nivå – mel­lan man och hustru.

Ärligt talat så vet jag inte vem som sit­ter vid mak­ten här i Lund. Det enda jag vet är att de till­hör grup­pen knäppskal­lar som vill privatisera.

Jag har ett röst­kort. Imorgon ska jag rösta på samma parti som jag all­tid rös­tat på. Jag rös­tar på samma parti som min pappa rös­tade på. Min pap­pas pappa rös­tade likadant.

Det blir nog bra; så länge jag inte rös­tar på par­tiet vars ledare bär för­kläde eller på par­ti­erna som vill pri­va­ti­sera saker som redan fun­ge­rar bra. Min mamma rös­tade på par­tiet med för­klä­des­gub­ben, men min mamma var inte klok i huvu­det. Det tyckte var­ken pappa, far­far eller jag.

Jeje har för­res­ten skri­vit en bra grej här, som myc­ket väl kan fun­gera som guide vid andra val­till­fäl­len : Till dig som inte bestämt dig ännu.

Var fjärde vet inte när EU-valet är, Var fjärde väl­jare vet inte när valet är , Svar i sista minu­ten poli­tik eu eu-valet eu-val sve­rige

Idag har jag varit hos arbets­te­ra­peu­ten. Det blev lite prat om vad man kan göra när man är som man är.
Ett litet hopp, en liten gnista tän­des. Förhoppningsvis inte helt för­gä­ves. Om det blir aktu­ellt lär jag inte tveka en sekund.
Jag ska hoppa. Ja, jäv­lar vad jag ska hoppa.

Det här inläg­get posta­des via mail, hop­pas det fungerar.

Svar: Det gjorde det inte. Jag var tvungen att lägga till bil­den i efterhand.

Jag tror helt enkelt att jag måste skriva ett par korta inlägg. Bara för att komma igång, lik­som.  Jag har näs­tan glömt hur man gör. Jag har ju inget vik­tigt att berätta, det vet var och en (inga smick­rande pro­tes­ter , för sånt för­ak­tar jag mest).  Den här sidan ska ialla­fall före­ställa en per­son­lig var­dags­blogg a la damp­tan­ten Nike, men eftersom den inte upp­da­te­ras kan den var­ken benäm­nas per­son­lig eller var­dag­lig. Den är intet – ett njet rakt ut i tomma rymden.

Hrm…jag har verk­li­gen inget att skriva om. Det mesta känns för­le­gat, det hände igår eller ännu tidigare.

- Jag får väl för­söka ändå, men hys inga för­vänt­ningar (det var en replik till mig själv).

Jag hit­tade en sida där man kan utföra en dag­lig work­out utan att lämna datorn.

Sidan heter 10-fast-fingers och tes­tar hur snabb du är med tan­gen­terna. Jag utförde testet tre gånger och fick lik­nande resul­tat varje gång. Slutpoängen ver­kar dock vara helt bero­ende av hur många ord man lyc­kas knappa in. Det är en viss skill­nad på att skriva många ord som “inter­na­tio­nella” och kor­tare ord som “råd” eller “bör”.

För rätt­vi­sans skull får man också reda på hur många tec­ken man lyc­kats plita ner. Den siff­ran känns mer rele­vant i min värld(som snur­rar för det mesta).

Testet finns för fler­ta­let olika språk.

Speedtest

Speedtest

Mitt bästa resul­tat blev alltså  36 ord på en minut, men då skrev jag ändå minst antal tec­ken. Lite märk­ligt.  Resultatet känns skam­ligt lågt och kan bero på att jag endast skri­ver kor­rekt med väns­ter hand. Med den högra dan­sar jag pek­fing­er­val­sen.   Tydligen är man en cham­pion först när man kan skriva 70 ord per minut.

pek­fing­er­vals, test, skriv­has­tig­het, ord per minut, 10-fast– fingers.com, work­out

Läs även andra blog­ga­res åsik­ter om bal­lar av stål, femi­nism, Humor, nour el-refai, video, you tube

Usch då -  jag har för­äls­kat mig i hans röst. Lyssna på Spotify. Det är samma kille som är sång­are i Madrugada.

Sivert Høyem, Into the Sea, Spotify,