Damptanterna
Damptanterna (Idé och design Tant Rasch) är en bunt kvinnor som alla på ena eller andra sättet har ett eller flera neuropsykiatriska funktionshinder. Damptanterna existerar både på nätet och IRL. Vi är många, men alla är inte synliga. Damptanterna är en gemenskap för dampiga damer med självdistans och humor. Vi har ingen agenda eller några andra syften utöver det uppenbara att vi älskar stämplar . Ju fler desto bättre! Vi kan med nöje rekommendera Hammargrens Stämplar som har haft stämpelfabrik sedan 1905. Damptanterna titulerar sig helst med enbart Damptant. Skamligheter som hemmafru, lärare, författare och skådespelare, politiker och läkare talar vi helst tyst om. Det hör ju liksom inte till saken. Damptanterna, om man nu tvunget ska försöka hitta nåt högre syfte, är väl att vi försöker skratta tillsammans istället för att gråta i enskildhet. Att vi tillsammans orkar synliggöra våra gemensamma svårigheter och på det sättet göra omvärlden medveten om att det finns mer än en sanning. Samtidigt är det skönt att få lov att spegla sig i nån annan, precis lika underlig som en själv. Damptanterna är oftast mödrar, vilket innebär att de flesta av oss har små damptants– aspiranter där hemma. Inte helt sällan får även den respektive partnern en släng av damperiet. Det smittar ju inte, men det påverkar. Det är delvis med tanke på barnens framtid som vi försöker avdramatisera damperi-begreppen. En typ av curlingmammor kan man väl kalla oss, så dampungarna slipper gå genom samma skit som vi själv fått utstå. När vi nån gång (inte nu, men långt in i framtiden) tar andningspaus lär världen vara så avtrubbad att de godtar vad som helst kring damperiet bara för att få tyst på oss. Då är banan färdigsopad. Man måste inte vara Damptant eller erkänna sig till vår gemenskap. Det vore ganska lågt av oss om vi inte tillät andra att hantera sina dampdrag på det sättet som känns bäst för dem. Men om du råkar känna dig ensam under dina värsta dampdagar, då vet du att vi finns här. Om du nån gång skulle behöva någon att peka på när du ska förklara ditt funktionshinder för omgivningen, så gör det. –Titta, det finns fler som jag. Det jag berättar om mig själv är inte särskilt märkvärdigt.
Å Frk. Jag hade missat — eller kanske glömt det här inlägget. Jag blir alldeles varmögd och lycklig och stolt och glad att du skriver så bra. Vad bra det är att kunna gå i flock litegrann. Som att jag har en egen stam att tillhöra — som en annan indian
Hej!
Läser det ni skriver och det är alltid roligt och intressant.
Är en dysterkvist för tillfället men blir glad av ert småpratande om ditten och datten.
–Hur blir man eventuellt medlem?
Har en hemsida som är lite illa ompysslad som varit väldigt ompysslad förr om åren magiska-visioner.org
Just nu bloiggar jag bara lite då och då, men jag saknar både hemsidan, nätvännerna och allt som hör till.
Har grav adhd+ dcd som alltså är samma sak som svår damp.
Sambon har högfungerande autism och vår älskade son 20 år, har samma diagnoser som jag har.
Med ödmjuka varma hälsningar!
Ankie
Haha, vilket bra inlägg! Kanske jag hör till kategorin damptant. Aspiranterna har jag ju också.
Måste ju fråga, får man lägga en “dinosaurie” i sin egen blogg?
Log åt slutklämmen på inlägget, för, nej, det jag berättar om mig själv känns inte särskilt märkvärdigt, även om jag är van att andra kan tycka jag är märklig..
Det är väl det som alltid varit lite jobbigigt, att inte passa in och att andra blir osäkra på vem jag är, egentligen. För mina symptom har ibland inte alls med mina intentioner att göra, s.a.s. Att verka virrig, fast allt är glasklart för mig, oh, smärta!
Och jag har hela livet grubblat på hur ANDRA fungerar, analyserat grupper med människor, alltid frågat människor hur de tänker, varför de gör på ett visst sätt och tusen små saker i beteenden.. Och mina frågor har provocerat, jag har blivit idiotförklarad, eller i princip anklagats för att vilja grubbla mig in i depressioner.
Jag är ju också DAMPTANT (om än inte med på listan där uppe
) och det betydde mycket för mig att finna DAMPTANTERNA och ‘bjudas in’ av Psykbryt när jag just fått diagnosen och kände mig förvirrad och ensam. Via alla damptanter fick jag mycket mer insikt i vad det innebär att vara vuxen med ADHD/ADD och känner att jag kanske kan klara av mer än jag förr trodde, just för att få ta del av andras framgångar. Och att också få ta del av andras motgångar gör att jag inte heller känner mig ensam i mina egna motiga stunder.
Jaa, jag vill vara med
Hasta la ADHD — Siempre!
http://tinyurl.com/qm2ybe
Kram/A.
Tack för tipset