frkf.se

Mål finns någonstans därborta. Vägen dit börjar här, i dag, i denna stund. Man kommer ingenstans om man inte sätter igång och gör någonting för att förverkliga sina drömmar. Det kinesiska ordspråket "även den längsta resan börjar med ett steg" uttrycker en enkel men praktisk sanning. Det är lätt att ge upp inför de stora visionerna och glömma att resan dit utgörs av tusentals handlingar i det dagliga livet. Var och en av dessa handlingar har ingen större betydelse, men tillsammans banar de vägen för ett jättelikt kliv (läs dinosauriekliv).

Vägen mot framtiden är sällan rak och aldrig förutsägbar. Ibland rusar man fram alldeles för fort och rakt in i en vägg och ibland spiller man tid på gator som enbart är återvändsgränder. Det händer att man går vilse som i en skog utan att hitta hem. Vissa dagar känns det som om ingenting någonsin blir som man tänkt sig. Och det blir det inte heller, eftersom saker rätt som det är rör på sig, inklusive framtidsdrömmarna. Min erfarenhet är att nya mål alltid avlöser varandra och just då man trodde sig vara framme, öppnas nya landskap och nya frågor väcks.

Med detta i tanken är det märkligt hur ofta jag hemfaller till illusionen att det kommer en dag då man gjort allt det som man tänkt sig.

Jag har haft förkärlek för listor, men på sistone undvikt dem för jag tycker de sressar upp mig för det känns som om man aldrig får lugn och ro. Men det är oundvikligt att det skapas  nya horisonter och nya saker att ta itu med.

Antagligen har mina listor befäst min illusion av att tillvaron går att kontrollera. Flera stycken kan ligga på mitt skrivbord med rubriken ATT-GÖRA. Jag både hatar och älskar dessa listor. De få gånger då jag resolut stryker över allt som blivit uträttat, känner jag en stor tillfredställelse. Samtidigt våndas jag av det som snart ska läggas till. Tror jag på allvar att mina ATT-GÖRA-listor någon gång ska vara tomma? Och vad gör jag då? Vid de gånger jag lyckats stryka alla punkter, har en ny idé eller ett nytt göromål alltid dykt upp. Jag stönar över dessa listor, men jag skulle antagligen sakna dem om de inte låg där och påminde mig om att uppgifter väntar på att bli fullbordade och idéer omsatta i praktiken, dvs att jag lever och behövs.

Just det! Jag lever och jag behövs.

Andra bloggar om: att behövas, att göra, ekorrhjul, evighetsgöra, leva, lista, påminnelse till mig själv, uppgifter

Liknande inlägg:

1. Sol och vår som värst