frkf.se

Jag satt och chattade häromdagen med en gammal kompis. Vi brukar mest snacka om sånt som vi har gemensamt i vardagslivet med autistiska döttrar, hundar, gubbar och vad vi pysslar med för tillfället. Men av nån anledning gled vårt samtal alltmer över till en politisk debatt som slutade i  teorier om den ekonomiska krisen och rena domedagsprofetior.

När de gäller ekonomi kan jag ingenting, jag är förmodligen för korkad för att bli uppskrämd eller känna mig hotad. Det var nämligen så det kändes, att hon försökte elda upp mig till samma hysteriska nivå. Ledsen, men det funkar inte.

Jag kan inte oroa mig för något som jag inte förstår eller som inte satt spår i mitt eget liv. Man kan sia om både det ena och det andra, man kan analysera till både höger och vänster eller försöka hitta lösningar som ändå aldrig kommer längre än till chatrummet. När det gäller finanskrisen och dess verkningar har jag insett mina begränsningar och tycker inte att det hjälper att oroa sig, bli neurotisk eller paranoid. Oavsett vilka kriser det har gällt, stora som små, personliga eller universella så har jag alltid reagerat med att bli kolugn.

Till slut tröttnar hon på mig och skriver:

- Åh, du är bara en sån där evig optimist. Själv är jag alltför realistisk för att tänka som du gör. Mitt samvete tillåter mig inte att ignorera så här stora saker.

Då surnade jag till lite och svarade

-Jag är också realist, det är bara det att min syn  på verkligheten är bättre än din.

Jag måste ha trampat henne på nån öm tå för hon har inte hört av sig sedan dess. Offline.

Andra bloggar om: domedag, ekonomi, finanskris, idissla, kossa, optimist, politik, realist, verklighet

Det finns inga relaterade inlägg. Otroligt!.