Jag tänkte mer att den innersta kär­nan är helig och inte bör för­änd­ras. Trivs man med sig själv och fun­ge­rar så är den oftast opåverkbar.

Möten, av typen fräls­ning, inträf­far ju oftast för de som inte har en fast kärna eller där till­va­ron på något sätt inte är till­fred­stäl­lande. Den typen av förändringar/förvandlingar kom­mer inte ini­från utan pga en yttre påverkan.

Men visst påver­kas man i den utsträck­ning man vill eller låter sig påver­kas. Rent prak­tiskt för­änd­ras man t.ex av att få barn, men and­li­gen är man ju den samma fast på ett dju­pare plan.

Man för­änd­ras på det sät­tet att man mog­nar eller utveck­las. Men det tol­kar jag som att man växer som män­ni­ska, inte för­änd­ras eller blir någon annan med helt nya mål och värderingar.

Jisses, nu snur­rar jag kanske till det! Mycket upp­rep­ningar blev det ialla­fall

FRK F. Kanske inte skall snurra iväg i en jät­te­de­batt här. Jag klu­rar rätt myc­ket över det som kal­las “jag”. Ur ett per­spek­tiv är allt utan­för “jag” främ­mande innn det inku­de­ras. Men “jag” för­änd­ras just av mötet med omvärl­den. Vi har ju alla varit nyfödda och växer hela livet. Någon innersta helig kärna exi­ste­rar inte som jag ser det (ate­ist). Däremot ska­par erfa­ren­he­ten hos “jag” någon form av sta­bi­li­tet i för­änd­ring som kan kal­las kärna kanske. Men visst finns det hän­del­ser i vår omvärld som radi­kalt kan för­ändra. Det finns oänd­liga exem­pel i allas liv. Det behö­ver inte vara just rela­tion och kär­lek som för­änd­rar. Ett kon­kret exem­pel är när jag en dag fat­tade “kli­mat­frå­gan”. En sådan kun­skap som exem­pel tror jag radi­kalt kan för­ändra både hur en män­ni­ska ser på sig själv och på sin omvärld.

Ja, Jonas! så klart man för­änd­ras i mötena med andra. I bety­del­sen att man växer, inte för­vand­las och blir nån annan. Det hand­lar myc­ket om hur man defi­ni­e­rar orden här, har jag märkt. Men jag tror vi för­står varandra

Det är det jag ogil­lar med rubri­ken — som jag tol­kar bok­stav­ligt– att ett enda fenomen/människa skulle för­vandla mig. Läskigt! Det låter som om man ham­nat i hän­derna på en sekt­le­dare, ungefär!