Jag tänkte jag skulle hoppa, precis som Stina Dabrowski brukade göra i slutet av sina program. Man kan säga att jag levt på hoppet mest hela dagen, för det gick inte alls att förverkliga sina bildliga fantasier. Åtminstone inte tillsammans med en trött kompaktkamera och själutlösare på 10 sekunder.
Jag har hoppat och studsat, för att parera in ett tiondels sekunds hopp i exakt rätt ögonblick. Det mesta gick snett och modet rann bort i nåt slags anletes svett. Det smakade salt. Inte som lakrits, utan mer som hav, mot tungan.
Ni får nöja er med en halvtaskig snurr och föreställa er hur resten skulle sett ut. Jag lyckades iallafall le rätt snällt. Man kan ana det i övre kanten. Men inte var jag glad inte.
hopp, glad, anlete, svett, Stina Dabrowski, foto, kamera, självutlösare, trött, hoppfull, snäll, lakrits
Liknande inlägg:
- Tända lampan
- Fortsatt hopp
- Till Micael
- Frön
- Hopp om framfoten