Julsvacka
Jag har medvetet avstått från att skriva under ganska lång tid eftersom julen brukar ha både en överväldigande och nedslående effekt på mig. Det blir helt enkelt för krävande att blogga också. Men nu har jag överlevt den tuffaste etappen med julen, tro det eller ej!
Veckan innan julafton är ju värst. Då går man som på nålar, man ska fixa, greja och stressa från affär till affär bland tusentals andra hysteriskt rusande människor. Oron för att ha glömt eller missat någon detalj är rent ut sagt förlamande. Har jag nu köpt tillräckligt med klappar, har det blivit rätt, blir de nöjda?.....
För mig har julen varit ett riktigt helvete sedan mamma och pappa gick bort. Det var ju de som stod för traditionerna och satt inne med all kunskap vad gäller mat och rutiner. Som de flesta kan gissa sig till är det stört omöjligt att en sån som jag lyckas bibehålla de där vanorna. Nä, det går inte och jag känner mig totalt misslyckad som förälder eftersom jag inte kan ge mina barn samma sagolika julkänsla som mamma och pappa gav mig. När man är ensamförälder så måste man dessutom ha ekonomin i bakhuvet hela tiden. Ska jag köpa julmust eller julskum till gottebordet? Vad jag minns så hade vi båda delar när jag var liten, men det kanske berodde på att vi var väldigt bortskämda. Vad är egentligen minimikravet för att julen ska inbefinna sig inte bara till det yttre utan även i själen?
Så jag har försökt tänka att bara man har frid i sinnet och är kärleksfull så blir julen bra.....ööööööh, jag gillar det inte alls och det har faktiskt inte funkat. Jag tänker rätt tankar - men känslorna lever sitt eget liv. Jag vill överösa mina ungar med både kärlek OCH ett berg av julklappar. Jag vill ge dem allt och det är därför jag hatar julen. Det är då jag ser hur jäkla ostrukturerad och vimsig jag är, hur jäkla fattig och oförmögen jag är att ge flickorna en sån jul som de förtjänar. Usch och tvi! fräser jag fram när jag ser föräldrapar som kan köpa både iphones, digitala kameror, xboxar och datorer i kubik till ett och samma barn. Det är bara att erkänna: då blir jag, inte missunnsam, men riktigt, riktigt avundsjuk.
Inte konstigt att julen har fått den signalröda färgen - den symboliserar inte bara passion, begär och kärlek. Rött symboliserar lika ofta krig, fara, raseri, ilska, illvilja och vrede. Någon borde montera en högspänningsskylt i min panna så här års.
På julafton var vi hos svägerskan och hennes familj. Det gick livat till och kändes ungefär som att åka karusell i åtta timmar. Flickorna var dock nöjda och glada för både klappar och umgänge. Det är ju huvudsaken.
Igår lullade vi runt i pyjamas hela dagen, med undantag för Simbas promenader.
Idag har Micke och Vega varit iväg på egna upptåg medan lillflickan och jag stannade hemma för att städa och pyssla. Det behövde både Tekla och jag - tystnaden alltså. Vi är såna som försjunker i våra egna sysslor, medan de andra två snackar och bubblar tills man får skav i öronen, dessutom ska de alltid ha tv:n på - inte en gemensam - utan varsin. Därmed har jag allt som oftast Disneychannel i högra örat och Tv4+ i vänstra örat. En härlig mix av Janne Långben och Dr Phil som jag förtvivlat försöker få ihop till en helhet. Näää, så farligt är det inte, medberäkna att jag har ett visst gnällbehov - jag mäktar med ljuden och har mina hörselskydd inom räckhåll. Nemas problemas!
Det råder lågkonjunktur bland bloggarna har jag märkt, både när det gäller produktivitet och besökare. När jag spanade in min administrationspanel idag såg jag att just nu är det mest lästa inlägget här på bloggen Påsk, pynt och pyssel. Det inlägget har haft sju besökare idag. Lite komiskt, julen är inte ens över!
annandag jul, julafton, familj, rött, färg, usch, förälder, tv, tystnad, hörselskydd, bloggbesökare, blogg, överlevnad, påsk, påskpynt, pyssel, lågkonjunktur, svacka
Liknande inlägg:
Tags: förälder, jul, juldagenPosted in Nike, Simba, Tekla, Vega | 4 Comments »
Trist där det med att koppla ihop julen med något tragiskt som tex det att inte kunna fortsätta att förneka att man är stor nu.
)
Fy fasen för vuxengrejer på julen. För hur gör man? Jag uppfinner julen på nytt VARJE år bara för att kunna komma fram till det.Börjar den första advent och sen håller jag på med det till trettonhelgen lite drygt. Jag tror julstämningsmiraklet ligger i att känna att jultomten finns. Basta. (fast jag VET förstås — för jag ser varenda amerikansk jultomtefilm som visas
julkramar
Jag känner med dig…
Jag tror att det är bra att inte försöka härma den jul man hade som barn utan att man istället skapar nya traditioner och nya vanor där man själv sätter ribban. På så sätt är det lättare att slappna av.
Hoppas att du kan slappna av lite nu innan det är dags för Påskpyssel! ; )
Jag förstår att julen för många föräldrar innebär en stress, och det är svårt med paket och göra alla nöjda och glada. Som jag kommer ihåg, jag som kommer från en stor familj med sex barn, där det helt enkelt inte fanns möjlighet att överösa med dyra presenter, var att det var rättvisan som räknades. Att det skulle bli jämnt fördelat. Sedan blev det väl lite gnabb kring vem som hade fått vad också, ska jag väl ärligt erkänna. Men det att önska sig något som var för dyrt, det fanns inte.
Idag känns det som att konsumtionsmönstret kring jul är så hajpat, och jag tycker att det här är fel. Det här påverkar naturligtvis också barnen. Det är som att det ska handla om att “ha råd”, och det är väl klart att barn jämför sig med andra barn som kanske får den där i-poden eller mobiltelefonen. Jag minns inte detta som så starkt från min egen barndom dock. Visst att det fanns vissa skillnader, men inte alls lika tydligt som det är idag.
I övrigt håller jag med Ludmilla– och jag tror att du gör allt vad kan och förmår för att skapa en bra jul, även om känslorna kanske hoppar lite.
Jag tror också att det är viktigt att skapa sina egna traditioner, efter förmåga. Att göra det man kan, och ge sig själv och andra en klapp på axeln istället för ett berg av julklappar!
Nu vill jag önska dig en riktigt god fortsättning! Kram!
Isch ja, det ligger väl nåt i det där. När man var yngre och föräldrarna stod för spektaklet behövde man i princip bara komma och sätta sig vid bordet. Hela julen var uppdukad, inte bara maten, utan allt det andra också.