Kära dagbok
Idag ska jag börja skriva dagbok. Jag är vilse i tiden. Min tidsuppfattning är obefintlig och ofta måste jag tänka efter riktigt noga för att veta om något inträffade igår eller för tre veckor sedan. Ibland kan det t.o.m vara så att jag inte riktigt har koll på om saker och ting verkligen inträffat eller om det bara är att jag tänkt tankarna. När jag tänker tankar som känns verkliga handlar det ofta om dagdrömmeri. Det är förvisso bra att ha en rik och livlig fantasi, men det kan ställa till problem när det i förlängningen blir svårt att skilja på sant och falskt.
Nå, kära dagbok, jag är inte fjorton år, utan fyrtio om ungefär fyra månader. Du själv är inte rosa eller prydd med hjärtan och glitter. Du har inte ens ett lås. Men jag tänker försöka använda dig som en kompass i tiden, för att märka ut mina dagliga göromål på kartan.
Det här blir väldigt ointressant att läsa för andra, så om ni ser rubriken "Kära Dagbok" kan ni bara bläddra vidare, för jag lär inte komma med några snaskiga detaljer från mitt privatliv. Möjligen flikar jag in en och annan sexnovell eller erotisk anekdot, i övrigt är mitt liv föga upphetsande. Det är snarare nedhetsande.
Idag är det onsdag. Flickorna har varit på fritids och imorgon börjar deras höstlov. Jag har planerat att vi ska inleda ledigheten med att baka muffins och därför var jag iväg och handlade muffinsformar. Big size á l´america. Imorgon behöver jag inte laga vare sig lunch eller middag, vi bakar 150 muffins istället!
Imorgon kommer boendestödet och då ska vi antagligen greja med tvätten, kanske disken efter baket och eventuellt jaga några dammälgar. Vi får se hur mycket jag hinner fixa redan i eftermiddag.
Jag har varit på KBT idag och det kändes väldigt lyckat. Jag kom dit med hängöron och gick därifrån med viftande svans. Det känns gott.
Imorse levde flickorna rövare med Simba under tiden som vi väntade på taxin. Det var skoj att se, för han har varit väldigt dämpad sedan Irma försvann ur hans liv. Flickorna kastade boll, sprang ikapp och hoppade med honom över ett hinder som de satte upp på egen hand. När Simba och jag sedan promenerade på vår morgontur, hade han återfått lite av sitt normala jag. Inte helt, men han är iallafall på väg.
När Simba och jag kom in så började jag städa i badrummet. Då hittade jag en ask med hårtoning. Istället för att städa började jag tona håret. Nu är jag brunett á la Brazil. Jo, färgen hette så, och det är exakt samma som min egen. Men nu är även topparna något mörkare och spåren efter sommaren solblekta slingor är borta. Tack vare toningen så kom jag fem minuter försent till KBT:n.
Micke jobbar som vanligt idag och kommer hem ungefär 18.30. Då ska vi äta köttbullar, kokt potatis, brun sås och pressgurka eller lingonsylt för den som vill det. Därefter blir det en tur med Simba(jag höll på att skriva hundarna) och sedan tittar vi på tv samtidigt som vi pysslar med våra datorer. Den här familjen är ständigt uppkopplad. Men ikväll vill jag hellre sticka färdigt dockan till Vega. Ja, det ska jag!
Flickebarnen går oftast på ögonfransarna redan vid åtta och då finns det lite att göra med nattning och allmänna mammasysslor. Det där med mammeriet är en av de enklare sakerna i livet och ibland undrar jag varför inte allt annat fungerar lika smidigt?
Förhoppningsvis sänder de något riktigt bra på tv ikväll, för då tänker jag rulla ihop mig i knäet på min älskling, och sedan får han klia mig bakom öronen tills jag somnar.
Hejdå dagboken! Ses imorgon!
Det här kändes urfånigt. Speciellt eftersom jag glömt skriva hälften av det jag gjort idag och att jag redan tröttnat på hela idén med en dagbok. Men jag måste ge det en chans.
Liknande inlägg:
Tags: boendestöd, Dagbok, en helt vanlig dag, hårtoning, KBT, tidsuppfattning, vardagPosted in Simba, Vega | 5 Comments »
Ja det där är bra — men svårt, att skriva dagbok. Jag börjar, och börjar och börjar.…
Faktiskt står en brun hårfärg på matbordet sen en vecka — ity jag hittade den senast jag lade in handukar i skåpet i mitt badrum. Men det gäller att få till att göra det oxå.
Själv tänket jag prova en ny metod för att städa imorgon. Jag kan komma en timme senare till jobbet, har jobbat kväll, och det är ju höstlov o ganske lite fasta bokade saker här.
Så prick 8 tänket jag börja städa och sen jobbar jag så långt jag hinner på en timme. Får se om det funkar.…
Mammeriet är så lätt — jag fattade aldrig när folk ömkade mig mitt i småbarnstiden. Det bara fungerade ju — och jag tyckte aldrig att det var jobbigt att tex ha tre blöjbarn… Konstigt, jag som blir så ställd av att disken måste göras varenda dag.… (och att ha tre som gör mellanmål var och en och sen har lämnat tillredningsdisk här och smutsiga tallrikar där — och glas både här, där, där och DÄR — det är mycket värre. Kanske för att jag liksom inte själv är med hela förloppet, jag blir liksom överraskad. Fast jag borde vant mig vid det här laget)
Köttbular låter gott. Själv ska jag nog får halstrad lever med lime, bladspenat och bearnaisesås idag. Och apropå TV ikväll är det bestämt roomservice, Grey´s anathomy och Tell me you love me ikväll. Om nåt kan vara bra bakgrund till öronkliet…
NU ska jag skynda mig hem. Alla barna är hos pappan denna vecka så för en gångs skull har jag ingen brådska från jobbet, utan blidde liksom kvar lite.…
Dagbok…vi är säkert många som börjar och börjar..men slutar lika snabbt. Fast roligt är det att läsa dom dagböcker som man har skrivit i sina dar (jo, jag har skrivit och jag har sparat dom). Det var mest i barnaåren och i jobbiga tonåren för min del…Nuförtiden skriver jag inte dagbok, men jag bloggar och det blir ju en form av dagbok. Åsså fotar jag mängder och även det blir ju en sorts dagbok..ett sätt att påminna sig om vad som hände vid vissa tidpunkter.
Här verkar det inte bli någon middag idag.…Ingen verkar ha tid att laga nån. Vi får ta en macka eller nåt.
“Det här blir väldigt ointressant att läsa för andra, så om ni ser rubriken “Kära Dagbok” kan ni bara bläddra vidare…”
Tvärtom så tror jag att de här anteckningarna blir särskilt intressanta. Med eller utan sexanspelningar.
Så det så.
Du är så duktig att på pricken beskriva mig! Det du berättar om din tidsuppfattning är ju jag också. Om jag får så knycker jag gärna hela stycket och klistrar in hos mig. Jag kan inte säga det bättre själv.
Nu har jag packat och ska åka till värmen, det ska bli så skönt. Med mig kommer dagboken. Jag har skrivit dagbok nästan oavbrutet sen jag var tio, elva år. Tyvärr fick jag ett av mina vanliga ryck för några år sen och eldade upp alla gamla böcker i trädgården en gång då jag tänkte starta ett nytt, blankt liv…Suck, vad mycket tok jag har pysslat med..
Jaja, må så gott och tack för en intressant blogg.
Ella
Jag borde också skriva dagbok. Mitt minne är kort ch jag glömmer bort.