frkf.se

I lör­dags var vi och spe­lade bil­jard. Micael var i hög­form. Jag upp­nådde inte någon vidare alti­tud utan för­lo­rade  alla mat­cher, utom en. Mina tan­kar var på annat håll, kon­cent­ra­tio­nen låg på minus och när jag väl vann mat­chen upp­täckte jag det först när Micael sade;

-  Älsk­ling, du vann!

- Va? sva­rade jag för­vå­nat, eftersom det var han som sla­git i de tre sista bollarna.

-  Ja, du såg väl att den vita bol­len åkte rakt ner i mil­jön efter den svarta?

- Åh…..

För att pre­ci­sera; jag är rik­tigt låg och en elän­digt dålig för­lo­rare .  Inte kan jag häm­nas hel­ler. Micael är i det närmsta per­fekt och nåt av det präk­ti­gaste som finns. Isch.

Det värsta jag kan berätta är att Micael  egent­li­gen heter Bert-Micael och även om Karl-Bertil Jonsson inte är hans namne så är de väl­digt lika varandra. På alla sätt och vis.

För att åter pre­ci­sera; “the loser lose it all”. Det känns inte ett dugg bättre. Bara lägre.

bil­jard, eight­ball, dålig för­lo­rare, Karl-Bertil Jonsson, Bert-Micael, lägre

Andra blog­gar om: bil­jard, dålig för­lo­rare, eight­ball, Karl-Bertil Jonsson, lägre

Liknande inlägg:

1. Det finaste jag har…
2. Fotoförädling
3. Återupp­stån­del­sen