postfluensa
Jag utser härmed mig själv till världens ynkligaste varelse.
Det blir alltid på det här sättet när jag varit förkyld, haft influensa eller liknande. Jag bara faller rakt ner, blir helt tom inombords och orkar knappt le. Deprimerad och molnig.
Det är ynkligt att vara så svag. Det är ännu ynkligare att förstå sambanden men inte kunna ta sig ur bubblan. Likgiltig och passiv.
Om jag gnäller för en infektion eller ett virus, hur sjutton klarar riktigt sjuka människor sig genom sina umbäranden? Jag tänker på det ibland, om jag hade fått nageltrång eller stukat en fot; då hade jag förmodligen dött. Survival of the klenmod.
influensa, vankelmod, klendom, deprimerad, tom, survival of the fittest
Liknande inlägg:
Tags: deprimerad, influensa, klendom, survival of the fittest, tom, vankelmodPosted in Frk F | 5 Comments »
Fast om jag blev lika ynklig av reumatismen som av influensan vet jag inte vad jag skulle ta mig till. Jag och äldsta vildänglar hävdar att vi är transsexuellt förkylda — dvs vi bli sjuka som män. Det tar några dagar att återerövra sin kvinnliga seghet. Män är ju så sköra…
Och det ÄR synd om oss. Det är bedrövligt att inte kunna tas sig förbi det fast man ju VET… Ja det blir några onödiga dagar helt enkelt. Önskar jag kunde göra nåt för dig som hjälpte, och att någon kunde göra nåt för mig som hjälpte. Men det är väl bara uthärda som gäller. Suck
[…] Inspirerat av Frk F. Läs även andra bloggares åsikter om dissociationer, kroppen, sjukdom, smärta, förkylning, influensa, acceptans, dissociation, psykologi, NPF, transsexualism, vård, självhjälp […]
@Mammamumrik — ja uthärda är enda boten. Jag förstår bara inte varför psyket går ner sig så när det är kroppen som mår dåligt. Hrm?
[…] responses Jag är inte någe roligare idag heller. Och Frk F har beskrivit hela tillståndet så totalt och […]