»
S
I
D
E
B
A
R
«
Flera fraktioner — samma kamp
Dec 22nd, 2009 by Frk F

Egentligen skrev jag det här som en kom­men­tar hos Antigone, men jag beslu­tade mig för att posta mina ord som ett inlägg istäl­let. Det var näm­li­gen väl­digt svårt att få en över­blick i den lilla kom­men­tarsru­tan. Det här inläg­get är såle­des en kom­men­tar till de här sidorna  Vem är jag? Hotet från ADHDkvinnor.se…. ADHD-Apartheid hos ADHDkvinnor.se osvosv…. Det blev väl­digt rörigt.

Nää, vad var det för kons­tigt med den pre­sen­ta­tio­nen? Den är rak och ärlig — den repre­sen­te­rar dig. Även om inte alla delar dina erfa­ren­he­ter är det väl knap­past anled­ning nog att döma ut dig eller det du skri­ver. Respekt.

Möjligen kan  adhd-kvinnor.se ha tol­kat din pre­sen­ta­tion som att du  för­ringar de kvin­nor som “bara” har pro­blem som “slarv­ma­jor”- dom som pra­tar om stök i skå­pen, röriga lådor osv.… och det är kanske inte så smart att döma ut deras funk­tions­ned­sätt­ning som falska schabloner.

Finns det egent­li­gen några rätt eller fel ?

Det här är ett av många dilem­man när det gäl­ler adhd:n — den drab­bar och får kon­se­kven­ser helt uti­från indi­vi­den. En adhd-kvinna är inte den andra lik. Med andra ord kan det inte hel­ler fin­nas någon abso­lut san­ning eller en scha­blon av hur adhd påver­kar livet. Hade det varit endast adhd:n som påver­kade oss hade man kanske kun­nat få fram en hyf­sad bild — men det är ju inte rea­lis­tiskt. Livet utveck­las uti­från så myc­ket mer än bara en dia­gnos. Har man dess­utom två eller t.o.m tre dia­gno­ser och sam­ti­digt brot­tas med bero­ende, dys­funk­tio­nella rela­tio­ner osv.…ja, då för­står ni kanske hur många olika san­ningar det finns om adhd.

Det lidande som föl­jer av funk­tions­hind­ret är inte mät­bart. En kvinna som har för­sum­mat sina barn, varit drog­be­ro­ende och helt ute i galen tunna kan inte jäm­fö­ras med slarv­ma­jan och hen­nes röriga skåp. Båda kan lida lika myc­ket. Båda bil­derna är lika sanna, bådas erfa­ren­he­ter är kor­rekta. Funktionsnedsättningen kan vara lika för­ödande för båda. 

Precis som det finns en fara med de för­enk­lade scha­blo­nerna finns det en risk med scha­blo­ner som utgår från extrem­fall. Alla adhd:are är t.ex inte miss­bru­kare, sex­be­ro­ende, hetsä­tare, hust­ru­miss­hand­lare eller läm­nar sina barn vind för våg. Blir extrem­fal­len sha­blo­ner ris­ke­rar de med mindre funk­tions­ned­sätt­ning att stå utan hjälp. Det spe­lar alltså ingen roll hur man vän­der på det.  Alla bil­derna behövs.

När det gäl­ler att han­tera och accep­tera sitt funk­tions­hin­der finns det inte hel­ler några rätt eller fel. Vi är olika och det är där­för det upp­står frak­tio­ner — någon väl­jer att skratta åt sina bekym­mer, en annan väl­jer att skuld­be­lägga antingen sig själv eller sin omgiv­ning, en tredje han­te­rar det enklast genom att inte han­tera det, den fjärde beva­rar sitt funk­tions­hin­der som en högst per­son­lig hem­lig­het, den femte han­te­rar sin   myc­ket sak­ligt och veten­skap­ligt och den sjätte  gör som Antigone. Alla gör rätt. Alla käm­par med sina pro­blem och det är just kam­pen mot funk­tions­ned­sätt­ningen som vi har gemensam.

Det var länge sedan jag var inne på adhd-kvinnor.se och jag har där­för ingen tyd­lig bild av deras agenda. Måhända ser de sig som ett slu­tet säll­skap?   När man blir med­lem på forum eller saj­ter med lösenord god­kän­ner man sam­ti­digt vill­ko­ren för ett fort­satt med­lem­skap. Är det någon som har kol­lat vill­ko­ren?  Deras forum och deras hem­sida är trots allt pri­vat mark — det är bara att accep­tera. Kanske de mode­re­rar så hårt eftersom de vill und­vika ett nytt High-Chaparal? Forum har ju ten­dens att bli väl­digt utflip­pade och de flesta med adhd gil­lar när det ord­nat , struk­tu­re­rat och utan allt­för många surpriser. 

En ute­slut­ning kan också vara en reak­tion i ren affekt — ett feno­men som alla  adhd-kvinnor torde vara bekant med. Det är sånt som hän­der. Därefter kom­mer motre­ak­tio­nen, ytter­li­gare en paj­kast­ning och en täv­lan om vem som har rätt eller fel. I värsta fall slu­tar det i en obot­lig schism. En typisk kon­se­kvens av okon­trol­le­rade impul­ser…. Den ener­gin kan man lägga på annat istäl­let. Antipsykiatrin för­tjä­nar betyd­ligt fler pajer än virr­pan­norna och slarvmajorna.

Oavsett vil­ket så tyc­ker jag att du ska köra ditt race Antigone. Ju fler sanna bil­der som sprids av hur det är att leva med adhd desto större för­stå­else får vi alle­sam­mans. Inte bara från omgiv­ningen utan även för varandra.

 

Men som sagt — det finns lika många scha­blo­ner som det finns adhd-kvinnor — och alla har de rätt att få berätta sin historia. 

 

 

Städtips för hoppfulla
Dec 22nd, 2009 by Frk F

Det är egent­li­gen inte trå­kigt att städa, spe­ci­ellt inte om jag har resul­ta­tet i åtanke. Att städa är inte sär­skilt svårt hel­ler. Jag vet exakt hur man ska göra.

Mitt stora pro­ble­met med städ­ning och hus­hålls­ar­bete över­lag  är att jag har lång start­sträcka och måste aktivt över­tala mig själv att sätta igång.  Det går sådär. Ibland är jag duk­tig, ibland sämre än kass. Det är då högarna växer.

För några år sedan fick jag ett som går ut på att man ska städa i gym­pa­do­jjorna. Av någon under­lig anled­ning fun­ge­rar det fak­tiskt. Det blir lite mer svung i syss­lorna och jag  rör mig  mer ener­giskt eftersom det inte  fun­kar att dra benen efter sig i ett par snea­kers. Då står man på näm­li­gen på näsan.  Testa själv, så får du se.

Idag hit­tade jag något som tro­ligt­vis lyf­ter städ­ningen och hus­hålls­ar­be­tet till nya höj­der. Det ser hopp­fullt ut — jag kan torka lakan ända uppe i gran­top­parna och nå de översta hyl­lorna med dammtra­san – jag lär bli fram­rös­tad som mil­le­ni­ets främsta städtant.

XR3se

Kangoojumps

Att leva Bland stämpeltroll och scientologtomtar
Dec 22nd, 2009 by Frk F

För inte så länge sedan kunde vi med neu­ropsy­ki­a­triska funk­tions­hin­der gläd­jas åt den stora nyhe­ten att man inom forsk­ningen upp­täckt bio­lo­giska och rent fysiska fak­to­rer som orsa­kar .

Äntli­gen kunde vi svinga en spade i huvu­det på  Efva Kärve. Äntli­gen kunde vi begrava allt det svam­mel som länge varit gemene mans före­ställ­ning kring ADHD. Vi med funk­tions­hin­der har ganska länge fått kämpa i mot­vind för att få rät­sida på de för­do­mar som bl.a sci­en­to­lo­gerna, home­o­pa­terna, dietspe­ci­a­lis­terna och natur­me­dels­till­ver­karna har lob­bat fram som sanningar.

I ett kort ögon­blick trodde säkert var och en av oss att nu ger väl  kvack­sal­varna ändå upp. Nu finns det svart på vitt – ADHD beror inte enbart på vår tids kul­tur. Kan vi få en paus nu, kan vi få ett slags erkän­nande – vi exi­ste­rar, vi har svå­rig­he­ter, vi inbil­lar oss inte. Vi har en dia­gnos, vi har rätt till ett respek­ta­belt bemö­tande och en behand­ling som är anpas­sad till våra behov.

Att jämt för höra hur far­ligt det är med dia­gno­ser är i de flesta fall myc­ket upp­rö­rande eftersom dia­gnos­mot­stån­darna är samma män­ni­skor som ser till att för­do­marna befästs på ytter­li­gare ett plan. En dia­gnos kanske pla­cera mig i ett fack, men det är helt okej, för jag sit­ter redan i väl­digt många fack – ett poli­tiskt fack, ett sex­u­ellt fack, ett mode­fack, ett inkomst­fack. Diagnosfacket är bara ytter­li­gare ett av väl­digt många. En dia­gnosstäm­pel är inte far­lig i sig själv. Den blir far­lig först när stäm­peln byg­ger på fel­ak­tig fakta och ogrun­dade för­do­mar, som t.ex det svam­mel sci­en­to­lo­gerna spri­der. Så istäl­let för att sprida stäm­pel­hy­steri kanske det vore lämp­ligt att angripa de som fort­sät­ter att mångla fram falsk infor­ma­tion kring neu­ropsy­ki­a­triska funktionshinder.

Idag dök det upp en länk på twit­ter. Scientologerna har över­träf­fat sig själv. KMR med sci­en­to­log­trol­let “Janne Larsson” i spet­sen har givit ut en ny bok — ADHD &PILLER. Som van­ligt pend­lar man mel­lan skratt och gråt när man läser.

Den här boken hand­lar om den påhit­tade funk­tions­stör­ningen i hjär­nan, ADHD, och om de obe­fint­liga veten­skap­liga bevi­sen för att bar­nens upp­fö­rande skulle bero på fel i deras hjär­nor. Som Janne Larsson skri­ver:
- Det är hos de vuxna och i den omgiv­ning de ska­par för bar­nen som de egent­liga pro­ble­men lig­ger, inte i obe­vi­sade defek­ter i bar­nens hjär­nor.
Den hand­lar också om de skad­liga psy­ki­a­triska dro­ger som ges till barn “med ADHD” i namn av behand­ling. Den berät­tar om det gigan­tiska miss­bruk av ADHD-droger som nu hål­ler på att sprida sig i sam­häl­let. Precis på samma sätt som när amfe­ta­mi­net släpp­tes lös under 1960-talet. Av histo­rien lär vi oss inget, men av denna bok kan vi lära oss en hel del. Bland annat att amfe­ta­min inte hjäl­per barn. Och det bevis­li­gen så.”

Vilket töc­ken. Dimmorna tycks ald­rig lätta för vissa. Återi­gen sprids för­do­mar, osan­ningar och bluff­te­o­rier utan större betänkligheter.

Hos Magnus Callmyr kan jag läsa följande:

pro­ble­ma­ti­ken kring ADHD är ett av de mer välstu­de­rade områ­dena, enligt Socialstyrelsen. Det är olyck­ligt att en sekt spri­der vill­fa­rel­ser på detta sätt. För den som är intres­se­rad av veten­skap kring adhd är det bättre att vända sig till Socialstyrelsen och t ex deras sam­man­fatt­ning i frå­gan. Där fram­går effek­terna av medi­ci­ne­ring uti­från ett veten­skap­ligt per­spek­tiv, till skill­nad från sci­en­to­lo­ger­nas affärs­mäs­siga sektintresse…”

Vidare har Magnus hit­tat en länk om sci­en­to­lo­ger­nas meto­der, och då sär­skilt kring för­fat­ta­ren till den ovan nämnda boken. I Läkartidningen finns en sam­man­ställ­ning, vil­ket är vik­tigt att ha i åtanke om någon skulle tro att det lig­ger någon san­ning i de påstå­en­den som Scientologerna och deras orga­ni­sa­tion ”Kommittén för mänsk­liga rät­tig­he­ter” eller akti­vis­ten Janne Larsson, kom­mer med.

Vidare kan ni läsa hos Rosen; Nu är dom igång igen !!! del 1 Nu är dom igång igen !!! del 2

För övrigt kan ni läsa om sci­en­to­lo­gerna och deras affärs­verk­sam­het, som de kal­lar kyrka, i en utmärkt arti­kel­se­rie som pub­li­ce­ratsSydsvenskan.

 

En tiondedels sekund
Dec 22nd, 2009 by Frk F

hejdadig 

Jag fun­de­rar på hur klum­pigt jag uttryc­ker mig emel­lanåt. Det borde fin­nas någon slags klum­pig­hets­vakt,  en typ av rörel­se­de­tek­tor, som avger en elekt­risk stöt. En tion­de­dels sekund innan man rapar ur sig något dumt eller sårande får man en påtag­lig påmin­nelse. Tänk dig nu för.

Efter en tion­de­dels sekund har jag hun­nit upp­fatta hur kor­kat jag betett mig. Fast då är det för sent. Igen.

Men det visste vi ju redan
Sep 9th, 2009 by Nike

Är det nån mer än jag som redan visste det här?

Arti­keln berät­tar om en stu­die gäl­lande sam­ban­det mel­lan dopa­min­funk­tio­nen i belö­nings­centrat och kon­cent­ra­tions– eller moti­va­tions­för­måga hos män­ni­skor med ADHD.  Själva idén, och även resul­ta­tet , låter dock inte som någon nyhet i mina öron. Det där här man väl visst ganska länge nu, men ingen har velat tro på det.

Förhopp­nings­vis leder det här till att den tviv­lande ska­ran av dia­gnos­mot­stån­dare förtvi­nar något. Nora D Vol­kow har  bl.a använt  en PET-kamera i sin stu­die, vil­ket tro­li­gen bety­der att det i resul­ta­tet måste fin­nas obser­va­tio­ner som varit mät­bara. Med andra ord; det finns svart på vitt. Wow!

Får man lov att säga det nu? Up your alley, Kärfve! Det här är ju lysande!

Vol­kow sade:

This could pro­vide an expla­na­tion of why the atten­tio­nal defi­cits in indi­vi­du­als with ADHD are most evi­dent in tasks that are con­si­de­red boring, repe­ti­tive, and unin­te­re­s­ting (i.e., tasks or assign­ments that are not int­rin­si­cally rewar­ding),” the rese­ar­chers wrote.

The fin­dings pro­vide furt­her sup­port for inter­ven­tions to make school and work tasks more inte­re­s­ting and sali­ent as a way to improve performance”

 

Här finns doku­men­ta­tio­nen: Evaluating Dopamine Reward Pathway in ADHD

Genombrott i adhd-forskning SVD

Genombrott i adhd-forskning Sydsvenskan

ADHD study links che­mi­cal to symptoms

ADHD Tied to Brain’s Reward Pathway

Low Dopamine Implicated in ADHD Attention Symptoms

Det kan man ju fråga sig
Aug 27th, 2009 by Frk F

Jag för­dju­par mig inte sär­skilt myc­ket i orsa­kerna längre. När adhd:n spe­lar upp sina spratt ryc­ker jag oftast på axlarna. Grubblerierna har jag läm­nat bakom mig. Sorgen också. Numera för­sö­ker jag foku­sera på att göra livet enklare. Men ibland kan jag för­stås inte låta bli att undra….

- Hur i all­sin dar ham­nade den där?

detarmycketnu_thumb.jpg

- ,,,

Vilken röra!
Apr 7th, 2009 by Frk F

- Vilken röra!

Så bru­kade min äldsta dot­ter säga när hon kom från sin pappa. Då hade hon varit hem­i­från ett tag och att komma hem igen var för­stås lite av en chockupplevese.

Det har bli­vit myc­ket bättre nu, även om högarna fort­fa­rande kan bli lig­gande lite för länge. Men jag har pre­cis bör­jat få hjälp av ett boen­de­stöd och i fram­ti­den tror jag fak­tiskt att vårt hem ska komma i ord­ning. Jag hit­tar för­stås ingen­ting, det hör ju till bil­den, och myc­ket av min tid går åt till att leta efter saker.

Men boen­de­stö­det hjäl­per mig att struk­tu­rera. Bara vetska­pen om att de kom­mer två gånger i vec­kan gör också att man lät­tare hål­ler sina var­dags­upp­gif­ter kvar i huvu­det. Det är nog sam­ve­tet som talar. När mamma och pappa levde var det de som stod för mitt sam­ve­tes röst.

Precis som Gunnel har jag haft väl­diga pro­blem med att hålla ord­ning på eko­no­min. Även om jag haft pengar så har jag ald­rig kom­mit så långt som att betala räk­ning­arna. De har bli­vit lig­gande någon­stans mel­lan de otvät­tade strum­porna och bri­e­os­ten. Jag tror att sådana som jag är rena guld­gru­van för inkassoföretagen.

Numera har jag läm­nat över hela ansva­ret för eko­no­min till min gubbe. Det är väl­digt skönt att slippa den bör­dan. Hade jag inte haft honom så hade jag inte tve­kat en sekund inför att skaffa god­man. Det hade jag inte skämts det minsta för.

För min egen del skulle jag kunna fort­sätta bo i ett hem à la Albert och Herbert. Jag ser inte själv röran. Men det fun­kar väl­digt dåligt när man har barn. Speciellt eftersom de också har funk­tions­hin­der. Struktur, rutin, ord­ning och reda är vik­tigt för alla i den här familjen.

Det fun­ge­rar också väl­digt dåligt i för­hål­lande till sin själv­bild. Att stän­digt gå runt i den där röran gör var­ken livet eller själv­för­tro­en­det bättre.

Jag näm­ner allt det här med tanke på att Svd idag pub­li­ce­rade den andra arti­keln om kvin­nor med ADHD. Den kan ni läsa här

Gunnels röra fick en diagnos

Precis som Gunnel har jag också fått skäm­mas och ta skit för att jag är en sådan slarva. Jag har bli­vit ankla­gad för att vara lat, men så är det inte.

Som stöd till Gunnel, så att hon vet att det finns fler virr­pan­nor, visar jag en bild från mitt var­dags­rum. Just de här högarna har legat här i 5 dagar. Men för två år sedan skulle de lika bra ha legat där i fyra måna­der eller fyra år. Man utveck­las ju!

DSCF2463

Just nu hål­ler jag på med ett L Å N G T I D S P R O J E K T, näm­li­gen att städa min gar­de­rob. Det har pågått under 4 vec­kor och det känns som om jag ald­rig blir fär­dig. Men jag har satt en dead­line till mån­da­gen den 25 feb­ru­ari — för då kom­mer boen­de­stö­det till­baka efter sport­lo­vet — och jag vill ge dem en sjudund­rande överraskning(jag hop­pas ni inte läser det här — Mats o Cicci — i så fall får ni spela överraskade).

Sen ska jag väl ta itu med mitt skaf­feri också, det stora ialla­fall. Hrmmm.….….

- Skulle du kunna räcka mig oreganon?

Karin skri­ver också Om röra

DSCF2464

Signum för virrpannor och tyrannosaurus
Apr 7th, 2009 by Frk F

Idé och design Lene Rasch Tant Rasch kom med den for­mi­dabla idén att skapa en logga för alla tan­ter som har någon form av neu­ropsy­ki­a­triskt funk­tions­hin­der. Enda regeln för log­gan är att man antingen använ­der den eller så låter man bli. Enklare kan det inte vara.

Så om det möj­ligt­vis finns en tyr­ran­no­saurus i din gar­de­rob, som du emel­lanåt lyc­kas dräpa, men lång­t­i­från tämja, bör du genast för­ena dig med oss.

Begrepp som“tant”, “damp”, “bok­stav” och “nätet” tol­kas i sin mest vida betydelse.

Andra blog­gar om: –tag­gar: damp , damp­tant , bok­stavs­tant , tyran­no­saurus rex , virr­panna , neu­ropsy­ki­a­triska funk­tions­hin­der , ADHD , ADD , autism , tou­rette , asp­ber­ger , Tant Rasch

Vristklocka
Apr 7th, 2009 by Frk F

Vristklockan som Helene und­rat över är egent­li­gen en liten fick­klocka som man kan ha som äggur, tid­ta­gare och van­lig klocka. Det var min far som hit­tade den i en urbu­tik i Ystad och den är inköpt för sex eller sju år sedan. Då kos­tade den 149 kr.

Dessvärre är det en no-name-klocka, men ser ut så här:

Det fina är att den har en skak­funk­tion, unge­fär som när en mobil­te­le­fon vibre­rar. Jag har använt den till­sam­mans med ett kard­bor­re­band som egent­li­gen är avsett för en mp3-spelare. Nu visar jag inte gärna mina vackra ben, men ni kan få se den “mon­te­rad” på min arm, så här.

Antingen kan man ha den med pip­funk­tion eller skak­funk­tion. Inte båda delarna sam­ti­digt. Men som add:are är det fak­tiskt mer funk­tion i att ha ska­ket igång eftersom hör­seln oftast är ur funk­tion när man lig­ger i sitt van­liga koma­till­stånd under nat­ten. Själv använ­der jag den som förs­ta­klocka mest för att kittla sin­nena att vakna.

För att få tag på en lika­dan, kanske ni kan kon­takta Wetterstrands i Ystad eller skriva ut en bild och ta med till närmsta urbutik.

Wetterstrands i Ystad

0411 — 121 05

Stortorget 5
Box 44
27121 YSTAD

50 tips att hantera ADHD ” Struktur
Apr 7th, 2009 by Frk F

Fortsättning från 50 tips att han­tera ADHD “Insikt och utbildning”

Yttre struk­tur. Struktur är kän­ne­teck­net för en icke-medicinsk behand­ling av barn med Adhd eller ADD. Det är för­stås minst lika effek­tivt för vuxna. Det är ganska enkelt att struk­tu­rera livet och lika nyt­tigt som sid­styc­kena på en rutsch­kana när de för­hind­rar oss med adhd från att glida av själva banan

Att använda till bristningsgränsen:

  • 1. Listor som man gör för olika tids­pe­ri­o­der, tex för­mid­dag, efter­mid­dag, hel dag, två dagar, vecka, eller lis­tor för vec­ko­meny, shop­ping, tvätt­ru­ti­ner, städ­va­nor osvosv
  • 2. Färgkodning kan använ­das på allt som man kan ta på.
  • 3. Påminnelser i form av lap­par, alarm­kloc­kor, äggkloc­kor. Man kan också be någon ringa för att påminna om vik­tiga saker
  • 4. Ritualer för att skapa vanor. När vanorna bli­vit natur­liga mär­ker man snabbt om man glömt eller mis­sat något.
  • 5. Förvaringsmoduler som tex pap­per­sar­kiv till räk­ningar, kvit­ton osv eller en mini­byrå till nyck­lar, smyc­ken, pengar osv
  • Färgkodning är verk­li­gen värt att betona. Många med adhd är visu­ellt ori­en­te­rade. Det kan man ta till­vara genom att färg­koda saker och ting som ska pri­o­ri­te­ras; arkiv, tex­ter, she­man, kalend­rar, texter(vid stu­dier) osv. Mycket för oss med adhd ter sig oftast som svart och vitt(eller sna­rare en grå klump) eftersom vi har svårt för att urskilja och avgränsa omvärl­den. Det som vi inte kan se lika tyd­ligt som andra kan bli mer intres­sant och upp­se­en­de­väc­kande genom att färg­sätta det som ska memo­re­ras eller organiseras.
  • För att bygga vidare på ovanstå­ende tips så for­sook ordna din omgiv­ning så attrak­tiv och iögon­fal­lande som möj­ligt utan att för den saken över­driva. Över­dri­ver man blir det lätt att även det blir till en enda klump för våra sinnen
  • Ordna ditt hem/arbetsplats så att det under­lät­tar för dig istäl­let för att det hela tiden påmin­ner dig om dina begräns­ningar när det gäl­ler att hålla reda på saker och ting.
  • Ta dig an att åtgärda X% av alla dina undan­lagda eller miss­lyc­kade pro­jekt som du har påbör­jat men ald­rig avslu­tat. Här inklu­de­ras också alla van­vår­dade rela­tio­ner och bort­glömda för­plik­tekser. Ingen annan än du kan göra det fär­digt. Känslan efteråt är obeskrivlig…
  • Ta dig an utma­ning­arna. De med adhd eller add käm­par med många utma­ningar. Men så länge du vet att de inte alla lyc­kas, så länge du inte blir allt­för nog­grann, så kan du und­vika att påbörja en massa nya pro­jekt som även de ris­ke­rar att bli lig­gande i en väx­ande hög. Utmaningen går ut på att slut­föra något! Håll dig sys­sel­satt och mata hjär­nan med stimulans.
  • Sätt upp dead­li­nes för dina pro­jekt. Även om det gäl­ler så simpla saker som att gå ut med soporna. Om du bara visste hur glad jag blir av att lyc­kas göra det innan klocka fyra på eftermiddagen.
  • Dela upp stora göro­mål i mindre delar. Sätt dead­li­nes på varje liten del. Sedan, näs­tan magiskt, blir de större upp­gif­terna gjorda. Detta till­vä­ga­gångs­sätt är abso­lut enklast men ändå det mest effek­tiva för att få struk­tur på var­da­gen. Ibland kan ju bara tan­ken på en syssla bli helt över­väl­di­gande och istäl­let för att ta sig an upp­gif­ten vän­der man den ryg­gen. Men om man delar upp den så känns fak­tiskt varje liten bit hanterbar.
  • Prioritera. Undvik att för­hala eller skjuta upp det du vill göra. När situ­a­tio­nen blir stres­sing, mis­ter ofta vuxna med adhd eller add per­spek­ti­vet. Att betala en par­ke­rings­bot kan kän­nas lika stres­sande som att släcka en brand på ett olje­fält. Prioritera. Ta ett djupt ande­tag. Ta det vik­ti­gaste först och sedan det näst vik­ti­gaste. Man behö­ver inte göra allt på en gång även om det känns så. Att för­hala är ett av de mest utmär­kande symp­to­men på vuxen add. Du måste verk­li­gen disci­pli­nera dig för att inte falla i fäl­lan. Försök und­vika det för det tar så myc­ket kraft och ork som skulle kunna använ­das till något roligare.
  • Acceptera räds­lan för att lyc­kas. Acceptera att du kan bli lite gri­nig när saker och ting går all­de­les för lätt och kon­flik­terna ute­blir. Försök låta bli att dra­ma­ti­sera saker och ting bara för att olika situ­a­tio­ner ska ge dig mer sti­mu­lans och göda hjär­nan med de rätta kemi­ka­li­erna . Även om jag vet hur lätt det är att helt omed­ve­tet gå i kon­flikt med per­so­ner (eller t.o.m döda ting som tex damm­su­ga­ren) bara för att hjär­nan behö­ver sina kic­kar, så vet jag också hur för­vir­rad omgiv­ningen blir och hur stor skada de mest älskade rela­tio­ner kan ta.
  • Försök ana­ly­sera hur och var du arbe­tar bäst; i ett rum fyllt av ljud och rörelse, på tåget, insvept I tre fil­tar, när du lyss­nar på musik eller gud vet vad. Barn och vuxna med add kan pre­stera som bäst under ganska udda för­hål­lan­den. Arbeta på att komma under­fund med vilka situ­a­tio­ner som pas­sar dig bäst.
  • Förstå att det är O.K att göra två saker sam­ti­digt; att föra en kon­ver­sa­tion sam­ti­digt som du stic­kar, att duscha och komma på ban­bry­tande idéer eller att jogga sam­ti­digt som du pla­ne­rar ett grupp­ar­bete. Ofta måste män­ni­skor med ADD göra två saker sam­ti­digt för att få något gjort över­hu­vud­ta­get. Vi behö­ver den där över­ak­ti­vi­te­ten för att inte falla in i dvalan.
  • Gör bara sådant som du är bra på. Åter igen, en liten påmin­nelse, det är helt O.K om det du gör går galant eller all­de­les för lätt. Det finns ingen regel som säger att man endast kan göra saker på det svåra sättet.
  • Lämna all­tid gott om tid mel­lan två upp­gif­ter så att du kan samla dina tan­kar. Över­gången från en syssla till en annan, eller för­flyt­tan­det från en plats till en annan är all­tid svårt för oss med ADD och små mini-pauser kan över­brygga det problemet.
  • Ha all­tid ett anteck­nings­block eller en liten mikro­band­spe­lare till hands. Man kan t.ex ha den häng­ande runt hal­sen i ett snöre (före­byg­ger bort­tap­pande också). Du vet ju ald­rig när du får en bra idé eller om du vill komma ihåg något annat. Glöm bara inte att läsa anteck­ning­arna eller lyssna på ban­det emel­lanåt. Det kan man göra rutin på.
  • Läs med en penna i han­den, inte bara för att skriva i mar­gi­na­lerna eller stryka under, utan för att unvika alla inbju­dande impul­ser från andra tan­kar som dyker upp då och då.

Fortsättning föl­jer här 50 tips att han­tera ADHD — Känslor

adhd, , , , , , , , , , ,

»
S
I
D
E
B
A
R
«
»  Substance: WordPress   »  Style: Ahren Ahimsa