Tant Rasch kom med den formidabla idén att skapa en logga för alla tanter som har någon form av neuropsykiatriskt funktionshinder. Enda regeln för loggan är att man antingen använder den eller så låter man bli. Enklare kan det inte vara.

Så om det möjligtvis finns en tyrrannosaurus i din garderob, som du emellanåt lyckas dräpa, men långtifrån tämja, bör du genast förena dig med oss.

Begrepp som“tant”, “damp”, “bokstav” och “nätet” tolkas i sin mest vida betydelse.

Andra bloggar om: –taggar: damp , damptant , bokstavstant , tyrannosaurus rex , virrpanna , neuropsykiatriska funktionshinder , ADHD , ADD , autism , tourette , aspberger , Tant Rasch

Andra bloggar om: ADHD, Asperger, Autism, bokstavstant, damptant, Tant Rasch, Tourette, tyrannosaurus rex, virrpanna

Liknande inlägg:

1. Smått och gott
2. Hot Dogs och Hotta Hossor

Läste en bra artikel imorse. Klicka på rubriken för att komma dit

Alla flickor hade blivit mobbade

Gunnel Hellström-Persson har intervjuat flickor med Aspergers syndrom och skrivit en magisteruppsats. Foto: Birger Nylén

Du är i starkt behov av dina glasögon, men chefen ber dig att ta av dem, och säger:- Du får endast använda glasögonen mellan tio och två på tisdagar. Resten av tiden får du vara utan. Du kan se bra om du bara vill och skärper till dig.Ungefär så är det för barn med Aspergers syndrom.

Andra bloggar om: Asperger, asperger syndrom, gunnel hellström-persson

Liknande inlägg:

1. Genier med asperger
2. Bara därför att…

…jag har fått så många snälla mail. Så många välgenomtänkta tankar, fina kondoleanser(stavas det så?) och riktigt hjärtegoda ord. Och därför att så många, helt utan anledning, trott att det var dem jag var arg på.  Nä, det var ju inte arg jag var och definitivt inte på er. Mer trött och ledsen, besviken och nedstämd över hur illa vi människor beter oss mot varandra ibland. Jo, givetvis är jag själv en del i det hela. Jag har inte målat tillräckligt breda gränslinjer. Jag har släppt människor inpå mig alldeles för lättvindligt och varit en aningen naiv. Det blir så när man tror gott om alla och inte har förmåga att säga nej. Men nu är det slut med det. Jag tror fortfarande gott, men med en viss eftertänksamhet.

Det är också slut med att jag knådar runt i adhd/asperger–bageriet. Jag tror jag har nämnt det förut; jag börjar känna mig riktigt bekväm i min npf-kostym. Jag vill börja se mig om efter möjligheterna istället för att djupdyka i hindren. Dyker man för djupt, blir det lätt att man inte tar sig upp igen, att man fastnar eller identifierar sig så mycket med sin diagnos att det till slut är sämre än det var från början. Så långt har det förvisso inte gått, men det är alltid bättre att lämna festen när det är som roligast.

Så under dagen som kommer tänkte jag pytsa ut alla gamla inlägg som har anknytning till adhd. En del bilder har tydligen fallit bort och viss text hänger på sniskan(vad annars?). Av ungefär 700 inlägg är det inte mer än drygt 130 som har med NPF att göra. Man kan se siffrorna som en symbol för att jag bara till en sjättedel är NPF-relaterad. Resten av mig, dvs fem sjättedelar,  hör hemma någon annanstans. Så det är den stora biten jag ska ta tillvara nu. Utforska och förnya. Ledtråd: pensel.

Jo förresten, en ny blogg har jag redan skapat. Men just nu kommer jag inte ihåg adressen Där har jag  iallafall samlat resten av inläggen. Förhoppningsvis klarar jag av att inte snöa in på npf igen.

Slutet gott. Allting gott.

P.s. Och till de som är ADHD:are i garderoben. Jag läser faktiskt era bloggar också. Ingen fara – det stannar mellan oss. Ds.

Läs även andra bloggares åsikter om bloggbegravning

Andra bloggar om: Asperger

Liknande inlägg:

1. Årets julklapp

Jösses, varför fick man inte se den här filmen när man var i tonåren?

vana

1. handling som utförs regelbundet, i vissa fall nästan rituellt

   Goda vanor är bra att ha.

2.  ord som kan användas istället för vana; sed, bruk, tradition; slentrian, trall, hjulspår, spår, gängor; erfarenhet, övning, rutin, förtrogenhet

Här är några damptanter som borde sett filmen för länge, länge, länge sedan

• Tant Rasch,
• Bladderoblaj,
• Majsan67,
• Mammammumrik,
• Tant Vass,
• NollKollKarlsson,
• Psykbryt,
• ADDANNA,
• WitchBitch,
• NeverCWYself,
• AtDeHyDi,
• Adhdbrain,
• Vegangeekgirl,
• Lisabaralisa,

Nån tant som fattas? Vem?

Andra bloggar om adhd, add, asperger, you tube, 50-tal, kvinna, vuxen adhd, tonåring, struktur, rutin, goda vanor, propaganda, psykologi, USA, amerika

Andra bloggar om: Asperger, goda vanor, kvinna, propaganda, psykologi, rutin, struktur, tonåring, USA

Liknande inlägg:

1. Signum för virrpannor och tyrannosaurus
2. Kära dagbok – jag är tillbaks

Glöm inte svara på Frk F´s frågor. Tackar!

Jag vaknade alldeles själv idag. På sista tiden har jag försökt ta mina mediciner på egen hand. Förut har Micke alltid vaknat först, stigit upp, hämtat ett glas färskt vatten och sedan gett mig medicinen. Alltmedan jag fortsatt vara i drömmarnas värld. Ibland har jag inte ens visst om jag ätit medicin eller ej.

Men det har inte känts särskilt rättvist. Micke är nämligen en lightsleeper och eftersom jag ska ta min medicin halv sex på morgonen så har det i stort sett tvingat honom att stiga upp tidigare än nödvändigt.

Därför har jag nu ändrat rutinerna kring medicineringen. Det innebär att jag programmerat shake awake-klockan till enbart vibration klockan 5.20. På nattduksbordet har jag satt en barnmugg med lock och sugrör för att Lille Mannen inte ska sörpla i sig mitt vatten under natten. Concertan på 54 mg har jag lagt i en liten plastbägare för att slippa fumla med medicinburken.

Har min gubbe tur vaknar jag redan efter ett par minuters “shake-awakande” och intar medicinen halvt sovande. Har han otur vaknar jag inte alls, men han slipper stiga upp och om han kallar på mig brukar jag i regel vakna.

Sedan somnar jag om. Ibland tar det bara 20 minuter för att hjärnan ska ta till sig av morgondosen. När jag kommit sent i säng(typ senare än 22.30) så kan det ta betydligt längre tid, upp till två timmar. Därför är det viktigt att ha ett andra alarm, ett säkerhetsalarm och  då räcker det ofta med ett enklare alarm från t.ex mobiltelefonen för att jag ska vakna.

Även om jag vaknar lättare nuförtiden så har jag fortfarande en väldigt lång startsträcka. Jag behöver minst tre timmar på mig för att kunna göra något vettigt efter att barnen är ivägskickade till skolan och Simba har fått sin morgontur.

Klockan tio tar jag dos nummer två. Som det är just nu har det andra intaget ingen större effekt. Jag tror därför att det är dags att se över doseringen, antingen genom att omfördela portionerna eller öka någon av dem.

Före medicineringen var jag aldrig riktigt vaken förrän långt in på eftermiddagen. Numera är jag väl i hyfsad form redan vid tolvtiden, dvs under förutsättning att allt flyter på som jag föreställt mig. Jag brukar säga att min dag startar när alla andra slutar jobba. Det blir lite bakvänt, men det är då min hjärna hunnit ifatt och är på topp. Det är då jag egentligen borde ta itu med mina projekt, men då kan jag ju inte sköta mitt ansvar i familjen. Därför blir det ofta att projekten blir liggande och ganska dammiga efter ett tag .

Shake awake-klockan som jag nämner här ovan finns att köpa periodvis på Kjell och Company. Den kostar runt trehundra kronor om man vill köpa den själv. Jag fick min som hjälpmedel av kommunen. Dessvärre kan man bara sätta ett alarm och därför behöver man ändå ett extra alarm, dvs om man inte vill hålla på att snooza. Men risken är stor att man stänger av den helt i sömnen.  Här hittade jag en klocka som verkar ha dubbla alarm; Sonic Boom Alarm Clock.

Glöm inte svara på Frk F´s frågor. Tackar!

Läs även andra bloggares åsikter om adhd, add, adhd vuxen, asperger, rutiner, morgon, vakna, medicinera, concerta,shake awake

Andra bloggar om: Asperger, concerta, hjälpmedel, medicinera, morgon, rutiner, shake awake, vakna

Liknande inlägg:

1. Årets julklapp
2. Shake awake

Någon sökte på orden “genier med asperger” och hamnade här. Jag tar inte åt mig och skickar googlarna vidare till Trollhare.

Så, nu har jag gett ordet arsla ytterligare en betydelse. För mig har det fått betydelsen att fjäska eller krusa.  Vet ni inte vad arsla redan betyder bör ni söka definitionen hos Psykbryt aka Bippo, ett annat geni.

Själv ska jag dra arslet upp till soffan för att avnjuta en god bok. Livets räta och aviga.

Andra bloggar om arsla, trollhare, genier med asperger, asperger syndrom, psykbryt, nyord, bippo

Andra bloggar om: arsla, Asperger, bippo, nyord, Psykbryt, Trollhare

Liknande inlägg:

1. Trumvirvel…ta da!
2. Goda vanor för damptanter på 50-talet

Jag mår bättre. Jag sade till Micke i söndags kväll, när vi precis gått och lagt oss med varsin bok:

- Vet du vad, alla svarta tankar är borta nu.

Under de tre sista morgnarna har också svartsynen varit som bortblåst. Nu vill jag stiga upp igen. Visst är det märkligt? Upp och ner, hit och dit far man med känslorna och tankarna. Från en dag till en annan, från en timme till en annan förvandlas mörkret till ljus. Jag har fortfarande inte lärt mig till fullo hur man ska hantera de här tvära kasten. Blir det någonsin möjligt att hålla sig inom ett normalintervall? Jag tycker ändå att 25 år av abrupta svängningar borde ge någon form av beredskap och förmåga att övervinna svackorna. Eller åtminstone tillämpa någon av de tusentals strategier man lagt upp. Men nää…jag blir lika överrumplad varje gång lika förtvivlad, sorgsen och vemodig som alltid. Merde!

Jag har under ytan gått och sugit på en karamell ganska länge, gjort upp skisser och ideer, letat inspiration och gjort anteckningar. Så i söndags poppade ideerna helt plötsligt upp igen och jag pratade lite löst med Micke, mest i förbifarten, om att jag har för avsikt att börja måla på allvar igen – som en riktig sysselsättning, med ett riktigt och planerat projekt.

I tisdags kom en försändelse med Schenker, ungefär som man kan föreställa sig ett skepp kommer lastat efter en världsomsegling på de sju haven. Allsköns material och utrustning lossades på min kajkant.

Islossning – uppvaknande – blomstring – snart är det samma villervalla som alltid

Andra bloggar om  adhd, asperger, humörsvängningar, vardagsliv, kära dagbok, familj, självmordstankar, mening, sysselsättning, ljus, mörker

Andra bloggar om: ADHD, Asperger, humörsvängningar, kära dagbok, ljus, mening, mörker, självmordstankar, sysselsättning, vardagsliv

Liknande inlägg:

1. Årets julklapp
2. Drömmar och orgier

På sista tiden har jag drömt väldigt mycket. Det brukar jag göra när jag är understimulerad och uttråkad. Jag antar att det är ett sätt för hjärnan att kompensera för det man går miste om. Man måste ju ha en viss input för att må bra.

Det som förvånar mig allra mest är att jag drömmer om mat. Jag är inte direkt nån matfantast, som ni kanske minns, utan anser att mat är ett nödvändigt ont.

Men nu har det alltså börjat explodera som aldrig förr. I början drömde jag mest om färska grönsaker i granna färger, inlagda primörer med touch av citron, vitlök eller chili. Ett tag kunde jag knappt förmå mig vakna om det dök upp kokta och smördränkta broccoliknippen eller kronärtskockor. Sen utvecklades sinnesbilderna till att även innehålla helgrillad kyckling, saftiga ryggbiffar, rosaskimrande  rostbiff, vällagade söndagsstekar, rådjursfileer och riktigt finfina fiskar. Nää, vad är detta?

Sista veckan har matdrömmarna avancerat till att ge mig utförliga detaljer om själva matsituationerna. Om nätterna sitter jag alltså och dricker ur kristallglas, äter med silverbestick och maten ligger som ett konstverk på tjusigt porslin. Alltsomoftast är jag på restaurang, borden är dukade med linne och dekorerade med blomarrangemang. Golven är täckta av tjocka mattor och belysningen är dämpad. Servitörerna är nästan osynliga och så smidiga att man nästan tror att serveringen är nåt slags trolleri. Det är så tyst och lugnt. Jag skrattar och pratar, är social och njuter av sällskapet.

När jag vaknade i natt befann jag mig i en sån här dröm och det fick mig att fundera. Vad handlar det här om? Jag är ingen drömtydare och tror att svaret går att finna någonstans i verkligheten.

Jag började räkna på vad jag egentligen hade ätit den här veckan. Genom att kolla vad som fanns i kylen, frysen och skafferiet kunde jag på ett ungefär räkna ut vad jag fått i mig. Ojsan, det var inte särskilt mycket! Sedan i söndags eftermiddag, dvs under 5½ dygn har jag ätit det här:

10 skivor grovbröd

2 skivor rågknäcke

150 gram hushållsost

100 gram rökt skinka

150 gram leverpastej

5 tomater

1 gurka

3 paprikor

8 clementiner

6 köttbullar

2 dl potatismos

5 dl minestronesoppa

1 ölkorv

1 liter mjölk

20 liter kaffe (skämt)

Nu har jag ingen direkt koll på näringsinnehållet. Men jag tror att en dietist hade rullat med ögonen. Och jag förstår nästan varför jag i stort sett vimmeldånade när jag drack mjölk med oboy häromdagen. Jag fick lyckorus.

Kanske inte så konstigt att man är lite off. Jag borde nog ta tag i det här och bjuda in lite trevligt folk så att man får nån anledning att äta ordentligt. Jag ska minsann ta fram både dukar, kristallglas och finporslin. Det skadar inte att sätta lite piff på tillvaron.

Uppdaterat: När barnen är här glömmer jag givetvis inte att äta. Då lagar jag ju mat till dem och har fasta rutiner. Men jag lagar ju till dem utan minsta tanke på att jag själv behöver mat.

Hur klarar ni som bor ensamma att komma ihåg att äta? Lagar ni middag varje dag? Vad äter ni då? Vad är det som gör att ni ställer er vid spisen? Hur motiverar man sig att äta utan sällskap? Äter ni på rutin eller för att magen kurrar?

Läs även andra bloggares åsikter om mat, äta, drömma, matorgie, frossa, näring, input, understimulerad, hunger, adhd, asperger, restaurang

Andra bloggar om: ADHD, Asperger, mat, matsituation

Liknande inlägg:

1. Lunch
2. Nu gjorde jag det igen…

….den fick jag redan idag. Jag är fortfarande lite chockad och reagerade på mitt sedvanliga sätt när det gäller överraskningar och spontana infall. Inte roligt.

Först märkte jag inte ens att han kom hem. Sen tyckte jag att han fjäskade lite väl mycket med Simba. Jisses, han hade ju bara jobbat fyra timmar idag, så det var väl inte så märkvärdigt. Efter en stund gick han ut och hämtade in posten och plastpåsen med sina nya kängor som låg kvar i körskolebilen. I vanlig ordning var det bara reklam i högen med glättat papper. Inget intressant. Lite småprat. En puss, vill jag minnas och som vanligt grips jag av en mindre förvirring när något förändrar sig i rummet, när någon kommer eller går.

Då traskar han ut till bilen igen och genom fönstret skymtar jag en stor kartong. Herre min je, vad är nu detta?

- Den kom idag, sa han. Jag beställde den igår förmiddag.

- Jasså…och vad är det då? undrade jag, samtidigt som allt blod rusar ner i fötterna. Nånstans anade jag nog att det här hade med mig att göra. Hu….

…och han skar upp kartongen, vecklade undan skyddsemballaget och där uppenbarades ytterligare en kartong. Det enda jag uppfattade var en logga med bokstäverna hp……sen snurrade det till igen. Jag vet mycket väl vad hp står för.

I såna här fall reagerar jag antingen med total stumhet eller så börjar jag prata en massa goja. Idag började jag prata en massa goja och ville helst backa bandet. Förbereda mig på nåt sätt, ta det en gång till, göra det bättre, ha en färdig repetoar, veta vad jag ska göra, helst ha en generalrepetition innan jag hamnar i strålkastarnas fokus. Men det går ju inte, då fråntar man möjligheterna för andra att överraska. Då tar man ifrån dem glädjen som finns i att ge. Det är taskigt. Men jag försöker så gott jag kan. Jag har alltid varit dålig på det här; överraskningar, kärleksförklaringar, presenter och spontanitet som riktar sig mot mig. Plötsliga som krockuddar.

Nu har det gått 7 timmar sedan blodtrycksfallet och jag skäms lite, för nu känner jag mig väldigt glad och tacksam. Wow, skulle jag vilja säga!

dator, hp, överraskning, julklapp, årets julklapp, adhd, asperger, frkf, spontanitet god jul

Andra bloggar om: ADHD, årets julklapp, Asperger, dator, frkf, hp, julklapp, överraskning, relationer, spontanitet god jul

Liknande inlägg:

1. Kära dagbok – jag är tillbaks
2. Drömmar och orgier

Varje onsdag ska jag vara på KBT kl 10.45. För att komma så långt(i min värld är det väldigt långt) börjar jag mina förberedelser redan klockan halv åtta. Om det ska gå smidigt måste jag följa mina listor till punkt och pricka.  Listor är detsamma som trygghet. Extra bekvämt är det när varje punkt i listan poppar upp mitt framför näsan när det är dags. Det är en av möjligheterna när man har handdatorn. Sicken lyx att slippa tänka och hålla koll på klockan! Fördelen med en plingande handdator är att man programmerar hjärnan –det känns så iallafall(personlig synpunkt) och till slut kanske jag kan ta sådana där spontana skutt som alla andra gör, utan att för den delen få överväldigande drunkningskänslor. Kanske jag får lättare för att ta mig upp på vägen igen om jag skulle råka köra i diket när nån av mina punkter misslyckas eller blir bortglömda?

Det funkade inte helt idag. Jag kom sex minuter för sent. Men jag tog mig dit iallafall.

För två år sedan hade jag inte ens försökt om det fanns risk att bli försenad. Då hade jag antingen vänt hemåt igen fastän jag nått halvvägs eller så hade jag inte ens kommit utanför dörren. Hade jag väl börjat backa så brukade jag genast ta mig för någon annan syssla, försvinna in i den och “strunta” i att höra av mig, avboka eller på något sätt meddela de ändrade planerna. Det har orsakat många frustrerade och ibland förtvivlade reaktioner. Jag har fortfarande inte kommit på vilka mekanismer som gör att det blir på det sättet. Det är iallafall inget som händer för att jag medvetet tänker att det ska bli så. För visst händer det fortfarande, när det blir på tok för mycket att hantera.  Då hamnar jag i den där förbenade eremitbubblan. Fortfarande klar i huvudet, fungerande i min hemmamiljö med barn och hushåll, men helt innesluten i mig själv och mitt — utanför den stora världen.

Och jo, vi fortsatte prata om mina tre alternativ. Alternativ ett är uteslutet. Alternativ tre känns just nu mest aktuellt. Men som Witch Bitch nämnde i förbifarten häromdagen, så är det inte allt som kan förändras och vissa saker bör man inte ens försöka ändra på. Så med alternativ tre återstår det att se hur långt utanför sig själv man kan gå. Nödlösningar är inte bra. Funderar så det knakar.….

kbt, handdator, hjälpmedel, hemma, stora världen, utanför dörren, adhd, add, asperger, passa tider, tidsuppfattning, alternativ

Andra bloggar om: add, ADHD, arg, arn, Asperger, barn, ben, blog, blogg, blogga, bloggar, bloggar.se, bok, bubbla, då, dag, dator, eremit, frkf, fru, frustrerad, handdator, hem, hjälp, hjälpmedel, hjärna, hjärnan, hushåll, huvud, idag, järn, just nu, känslor, KBT, klocka, kör, land, lista, listor, Miljö, minut, möjlighet, möjligheter, ner, nöd, nu, OK, Ord, pass, planer, program, ris, sedan, Sex, slut, slutet, stan, stre, tänka, tid, tidsuppfattning, tv, ung, UNT, upp, vara, världen, vin, WitchBitch, word, wordpress

Liknande inlägg:

1. Vilket årtionde?
2. Kära Dagbok

Vanliga funktionshinder är kognitiva funktionsnedsättningar. Personen vill men kan inte och kan därför uppfattas som slö, lat och ointresserad. Men så är inte fallet — orsaken är att hjärnan inte klarar att samordna alla signaler.

Kognitiva funktionsnedsättningar gör att man kan ha svårt att utföra vardagliga aktiviteter.
Exempel på problem i vardagen

- svårt att komma i håg (minne)
– svårt att ta initiativ till vardagliga aktiviteter (initiativ)
– svårt att passa tider, att påbörja/avsluta i tid (tidsuppfattning)
– svårt med ordning och reda (struktur)
– svårt med avslappning och ro, sömnstörningar (stress)
– svårt att vara delaktig i samhället (isolering)

De kognitiva nedsättningarna kan leda till att det påverkar:

- förmågan att ta hand om sig själv i det dagliga livet
– förmågan att umgås med andra — social kontakt
– förmågan att arbeta eller delta i regelbundna aktiviteter

Detta kan innebära att en person med psykiska funktionshinder kan ha stora svårigheter i vardagen. De kognitiva nedsättningarna kan också göra att det är svårt för personen själv eller för andra i omgivningen att förstå svårigheterna i vardagen. Funktionsnedsättningen kan vara varaktig men kan även förekomma periodvis. Det fungerar ibland och ibland inte.

Om en person med psykiska funktionshinder inte går upp ur sängen på hela dagen, inte lagar mat, sköter sin hygien eller betalar hyran i tid kan det bero på en kognitiv funktionsnedsättning som hindrar personen att utföra dessa till synes mycket enkla vardagsaktiviteter. Funktionshindret är osynligt, vi möter en människa som ser, hör, kan tala och röra sig men saknar förmåga att använda sin syn, hörsel, tal och rörelseförmåga på ett adekvat sätt.

De kognitiva funktionsnedsättningarna kan ta sig uttryck på olika sätt:

• Initiativ, planera, organisera, skapa struktur, motivera sig själv
  -  exekutiva funktioner

Man kan ha funktionshinder när det gäller att ta initiativ, planera, organisera och skapa struktur i vardagen, motivera sig själv. Sånt som vanligtvis kräver ytterst liten tankekraft, ett rutinmässigt mönster kan bli ett stort hinder i vardagen. I mötet med omgivningen kan det tolkas som man inte vill, fast det egentligen handlar om att man inte kan. Om man saknar ett automatiskt agerande kräver varje sak och moment man ska göra massor av mental kraft och kan vara oerhört ansträngande. Förmågan att fokusera och hålla kvar uppmärksamheten är ofta störd, man klarar inte sålla bort överflödiga intryck och enbart koncentrera sig på det viktiga. Det är därför inte så underligt att personer med psykiska funktionshinder saknar energi, blir trötta och drar sig undan.

• Hålla ihop och foga samman detaljer, tolka känslomässiga och sociala sammanhang                              -  central coherence

Funktionshinder på grund av att det är svårt att hålla ihop och foga samman en mängd detaljer, nedsatt förmåga att tolka känslomässiga och sociala sammanhang. Den inre världen blir viktigare än den yttre. En del reagerar långsamt eller inte alls på det som händer runtomkring dem. Andra är mycket fåordiga. Man kan ha svårt att se om en människa är arg eller om någon vill vara i fred, många bakslag gör att man inte tillslut inte vågar ta kontakter, man drar sig tillbaka och avvaktande inför andra människor.

• Övergripande begrepp, helhetsperspektiv                                                                                                  -  abstrakt tänkande

Man kan ha svårt att se övergripande begrepp, svårt att se helheten och fastnar lätt i detaljer, tolkar tal uttryck efter dess konkreta innebörd och har svårt att föreställa sig förhållanden som man aldrig har upplevt. Man tvekar när man ska prova något nytt och okänt. Man kan ha svårt att skapa ”inre bilder” och en oförmåga att ”drömma sig bort” vilket gör det svårt att tänka sig in i hur det skulle kunna vara i ett nytt boende eller ett nytt arbete. Den naturliga reaktionen kan bli att säga nej till allt nytt t ex i en vårdplanering/personlig plan.

• Kroppsuppfattning och stresstålighet

Vid kognitiva störningar av kroppsuppfattningen kan man ha stressöverkänslighet, att man har mycket lätt att bli stressad, man kan ständigt gå på högvarv eller att det kan ta lång tid att varva ned till normalläge, vilket förbrukar mycket energi som kan vara en bidragande orsak till att man ofta känner sig trötta och sällan utvilade. Sömnrytmstörningar kan också vara vanliga, den inre klockan som reglerar sömnen har blivit störd och man somnar inte när man vanligtvis ska göra det vilket gör att det kan vara besvärligt att komma upp på morgonen.

• Minne

Ofta har personer med kognitiva minnesstörningar svårigheter med närminnet men även att ta fram lagrade minnen, problem att koncentrera uppmärksamheten på väsentliga saker samt nedsatt förmåga att bearbeta information. Detta leder till att man har svårt att lära sig nya saker, det tar tid bland annat på grund av koncentrationsförmågan och svårt att fokusera uppmärksamheten. Man kan även ha svårt att plocka fram och generalisera kunskap man ”glömmer att komma ihåg”, svårt att använda gamla kunskaper i nya situationer vilket innebär att det är viktigt att träna i sin rätta miljö.

• Inlevelseförmåga                                                                                                                                          -  theory of mind

Tankestörningar i inlevelseförmågan innebär att man inte förstår att andra tänker andra saker än man själv och att man inte kan förstå att andra har känslor. Det handlar om en oförmåga att se saker från en annans människas perspektiv vilket gör att för omgivningen ses dessa personer som egocentriska och det är svårt med sociala relationer.

Denna text är hämtad ur boken ”Psykiska funktionshinder – stöd och hjälp vid kognitiva funktionsstörningar” av Lennart Lundin och Ove S Ohlsson. Cura, Sverige, 2002.
ISBN: 9789189091313
ISBN-10: 9189091310

Andra bloggar om: Asperger, Autism, npf

Liknande inlägg:

1. Drömmar och orgier

Idag är det måndag. Det är den tredje mars år 2008. Tänk om man skulle kunna klara av att hålla reda på så enkla ting. Men det gör jag tydligen inte.

Det visade sig att båda döttrarna har studiedag idag. Det gör förvisso inte särskilt mycket för jag gillar när de är hemma. Men saker och ting är inte riktigt som förut. Det uppenbarades i morse när jag förstod på den äldsta dottern att hon börjat se förändringarna.

Lediga dagar och kortare lov har vi alltid firat med lattjoo lajbans. En nioåring och en sjuåring är väldigt lättroade. Man kan måla o rita, baka, laga knasig mat, stoja med hundarna, studsa på studsmatta, åka till MacDonalds, ta en vända til Skattkammarön, spela dataspel, kolla på Disneychannel, bjuda hem kompisar osvosv.…..Men se.…nu är allt förändrat. Mamma har nämligen blivit ansvarsfull och börjat få struktur på sitt liv.

Vanligvis brukar boendestödet komma på måndagar. Men eftersom det bara är jag, som enskild individ som behöver hjälp, är det bestämt att när någon annan i familjen är hemma så kommer de inte. Det är onödigt att dra in barnen då det inte är tänkt att jag ska ha boendestöd hela livet, utan att jag så småningom ska klara det själv.

Alltså fick jag ringa boendestödet och avboka deras besök. Vilket kändes väldigt konstigt och störande eftersom jag byggt upp rutiner kring deras visiter. När de kommer ska jag nämligen har fixat vissa saker, som t.ex tvätt, städning, diskning osv.…… Ibland har jag klarat det, ibland så har det gått mindre bra, men avsikten finns där iallafall.

Hjälp.…vad gör man då, när de inte kan komma.….…????????????

Grubbel, grubbel.….i min fantasi växte högarna sig större än nånsin. Dörren till garderoben blev oförklarligt blockerad igen. Tvättmaskinen försvann in under gigantiska berg av smutstvätt. Disken spred sig som drivor i köket och golvet antog formen av en okrattad gruspaddock. Herrejävlar.….nu tappar jag greppet.

Till slut fattade jag det själv. Jag måste givietvis göra de där sakerna fastän de inte kan komma. Jag låtsas helt enkelt att de knakör in på uppfarten kl 10.30 precis som vanligt.

Lilldotten satt och ritade, stordotten tittade på Disney och själv skuttade jag runt med mina fem tvättkorgar, golvmoppen och dammtrasan.

Då frågar stordotten:

- Mamma, vad gör du?

- Jag städar ser du väl…

- VAAAA!!!! gastar hon och börjar sedan fnissa.

- Du städar väl aldrig!?

Jag kände mig lite förnärmad, inte för hennes raka och ärliga kommentar, utan för att det kändes som om stordotten avslöjat en sanning som fortfarande gör väldigt ont . En sanning som jag aldrig någonsin vill uppleva igen.

Andra bloggar om: ADHD, Asperger, boendestöd, LSS

Liknande inlägg:

1. Dagens To-do-do-do-di-da-da-di-do-bow-wov-lista
2. Vilken röra!

Jag var hos frisören tidigare idag. Jag avskyr frisörer, frisörsalonger, känslan av hår som kilar ner för ryggen, doften av ammoniak, vätesuperoxid, det skärande ljudet från saxen och vanligtvis avskyr jag de som arbetar där också.…. Antingen är de malignta divor eller så är de käcka som en hel hejarklack.

Det finns en frisörska jag gillar, nästintill avgudar, men hon är mammaledig just nu och jag får svälja min stolthet och förnedra mig hos någon annan. (Eva, om du läser det här så känn dig som den sanna skatt du är)

Jag går under tiden till olika salonger eftersom jag har en tendens att alltjämnt göra bort mig. Det har jag gjort ända sedan jag var liten. Jag undviker hårklippning lika mycket som andra skyr en rotfyllning hos tandläkaren.

Första gången jag var hos en frisör, var jag runt fyra år gammal. På den tiden hade man inte särskilt mycket att säga till om när det gällde ens utseende. Jag minns att mamma tyckte att mitt hår var väldigt svårborstat och att det var alldeles för opraktiskt att en sådan kladdmaja som jag hade hår som fångade upp både glassbitar, gelehallon och vägdamm.

Hrm…själv tyckte jag att mitt hår var fint. Dessutom väldigt praktiskt eftersom jag kunde gömma mig bakom det. Pappa brukade säga något i stil med “…där går  den stora kalufsen med de två små benen” eftersom det enda man såg av mig bakifrån var ett gungande och lockigt hav som frambars av två klena flickben.….jajaja…min käre far.

Nåväl.…mitt första besök hos frisörskan blev inte särskilt lyckat. Jag svimmade nämligen. Det enda jag minns var att jag blev helt kall inuti och att det sedan svartnade helt. När jag vaknade upp satt jag i mammas knä och blev vaggad av och an. Över mig stod halva byns kärringar och ojade sig. Samtliga hade papiljotter, klutar över huvudet och 28 tum stora glasögon. Lite längre bort stod frisörskan med händerna över ansiktet. Hon var alldeles chockad och visste inte vad hon skulle göra. Antagligen trodde hon att hon råkat klippa av mig örat eller näsan. Men så var det ju inte, även om det kändes så.

Jag tål mycket smärta och jag är väldigt uthållig, förmodligen pga att jag är så avtrubbad som jag är. Men rör någon mitt hår på fel sätt, eller klipper det, är det stor risk för att jag svimmar. Hur löjligt det än låter så gör det faktiskt ont när jag blir klippt.

Att föda barn, sätta in spiral, bli sparkad av en häst, klämma tummen i bildörren eller bryta nyckelbenet är ingenting jämfört med att gå till frisören och jag har upplevt alla de där grejerna.

Egentligen skulle jag ju bara saluföra mitt nya schampoo som jag köpte idag som en bieffekt till att frisörskan inte uppfattade mitt “Nej, tack” innan hon kletade in hela manen med frisyrvax.  Hon kunde ju inte veta att jag föredrar mousse, men jag antar att jag inte orkade bry mig just då.

Jag svimmade inte idag, men var helt kall inombords och befann mig någonstans i TWILIGHTzone. När hon kommenterade mitt hår med “vilken underbar hårkvalite…” svarade jag i mitt töckentillstånd “…vad fan skulle du annars säga? Att det är fult?”

Andra bloggar om: frisör, frisyr, hårsalong, hårvax, mode, schampoo, skönhet, smärta
adhd, add

Andra bloggar om: ADHD, Asperger, beröring, frisör, överkänslig

Liknande inlägg:

1. Vilken röra!
2. Dagens To-do-do-do-di-da-da-di-do-bow-wov-lista