Idag var him­len öppen. Generöst.

Idag har det reg­nat. Oavbrutet.

Idag rymde hun­darna. Just idag.

Idag har jag cyk­lat över en nyplo­gad åker. Kraftfullt.

Idag har jag insett vad tret­tio cen­ti­me­ter djupa fåror gör med en cykel. Knöligt.

Idag har jag fixat en avhop­pad kedja, mitt ute på en nyplo­gad åker. Oljigt.

Idag har jag upp­levt hur snabbt en svart och en vit prick blir allt mindre utmed hori­son­ten. Knappnålshundar.

Idag har jag ropat och skri­kit mig hes i för­hopp­ningen om att en halv­döv hynda och en halv­dum hund skulle lyssna. Förtvivlat.

Idag har jag insett hur ynk­ligt liten man är när det gäl­ler att över­rösta ett vind­kraft­verk i mot­vind. Ömkligt.

Idag har jag haft mjölk­syra ändå upp till Hypotalamus. Märkbart.

Nu lig­ger de och sover på varsin matta. Drömmer.

Halvslutna ögon medan benen springer.

Vi är kvar där­ute på den nyplo­gade åkern. Även­ty­ret fortsätter.

Har känt mig lite tum i bål­len* på sistone. Har varit stres­sad av dator­ha­veri, omin­stal­la­tio­ner, mail­pro­blem och andra tek­nik­re­la­te­rade trösklar som man måste ta sig över. Jag ogil­lar opå­lit­liga appa­ra­ter. Men nu ver­kar det ha löst sig, åtminstone för den här gången.

I hel­gen tog vi en kort cykel­tur. Vi såg sånt som man vill se mer av och vi såg sånt som man inte alls vill se mer av.

Ibland und­rar man vad dom syss­lar med på miljökontoret?

* tum i bål­len — skånska för “tom i huvudet”

Några dagars tyst­nad. Ibland blir det så. Man har inte så myc­ket att säga.

Istället gör man sånt som inte krä­ver några vid­sträckta ordvolter.

Upptäcker en blogg helt i min smak. P@kkath och klart, kan man säga! och något för damp­tan­terna att kolla in.

Kollar på OS och inser att fram­gång inte all­tid belö­nas. Framgång blir ju näs­tan lite pin­samt. Maskot i all ära, men jag hade nog hellre låtit bli.

Planerar lite cykel­tu­rer och skru­var med nya peda­ler och stänkskärmar.

Stretchar for­mu­le­rings­för­må­gan inför Bloggstafetten där jag ska för­söka fylla rubri­ken ” Ett möte som för­änd­rade mitt liv”. Hrm.……

Förbereder inför bar­nens skol­start och får näs­tan lite pirr i magen av val­möj­lig­he­terna när det gäl­ler väs­kor och penn­skrin.… Min äldsta ska börja i mel­lan­sta­diet och det är extra spännande.

Gläds åt att en av Tanterna vak­nat till liv igen. Hon har tagit på sig en helt ny kostym som mat­char hen­nes vackra ögon. Det strålar.

Sen för­und­ras jag lite över att mina blog­gran­nar egent­li­gen skulle behöva ta semes­ter efter semestern. Tro jag det!att byta ruti­ner är rik­tigt sli­tigt. Själv mäk­tar jag inte ens med att kaf­fet­bur­ken står fel i skaf­fe­riet en mor­gon. Hur känns det då för er?

…för jag hin­ner inte sor­tera tvätten.

- Så typiskt! tänkte jag tidi­gare idag.

Men jag hann fak­tiskt sor­tera all tvätt. Tvätten är en syssla  jag för­bi­sett i  fyra vec­kor. Tvätthögarna ger mig unge­fär lika dålig känsla som gaser i magen. Man kan inte släppa dem och ju längre tiden går desto mer tryc­ker det på. Just idag var tryc­ket som störst i utrym­met mel­lan disk­bän­ken och taket nere i tvätt­rum­met. Man behö­ver inte vara en hök för att för­stå rynk­fak­torn på per­sed­larna. Ett drag­spel är i en jäm­fö­relse betyd­ligt pla­nare är min tvätt.

Jag var bara tvungen att ordna tvät­ten för snart bör­jar V A R D A G E N  igen. Då blir det inte såna här berg (N.B ber­get på bil­den är unge­fär 1/3 av helheten)

Den efter­läng­tade V A R D A G E N ‚då allt föl­jer sina utlagda spår. Det är här­ligt när livet inte avvi­ker en endaste tum. Det är tryggt och man vag­gas in i lem­mel­tå­gets hum­mande. Eller rät­tare sagt alla andra fal­ler in i ledet och jag kan återfå kon­trol­len på de där gas­fram­kal­lande syss­lorna som jag inte mäk­tar med när man över­ras­kas av semest­rar, som­mar­lov, cykel­tu­rer, släkt­ka­las, ore­gel­bun­den postgång,varannanveckastömning av sop­kärl och alle­handa spon­tan­ut­brott som t.ex fem dagars gas­sande sol vilka man tvingas till­bringa på stran­den för man vet ald­rig när man får chan­sen nästa gång. . Då rub­bas min trygga världs­bild eftersom de där nymo­dig­he­terna som pop­par fram  ald­rig hin­ner sätta sig i min rygg­rad. Ge mig tio år oav­bru­tet som­mar­lov med bar­nen så kan jag nog hitta ruti­ner och få en fun­ge­rande struk­tur. Lagom till deras studentfest.

Rubba inte mitt berg. Det är så tungt att bära tillbaka.

Påminnelse till mig själv: Det måste inte vara antingen eller. Det kan vara både och.

Det hela bör­jade med att älsk­lingen tyckte sig se att alle­handa kropps­de­lar sjönk allt närmre mar­kni­vån. Jag tyckte väl ingen­ting direkt, eftersom han är i väl­digt god form och natur­ligt slank. Lite häng får man väl räkna med när man när­mar sig ett halvt sekel. Men att ha ett stil­la­sit­tande arbete gör att man inte rör på sig till­räck­ligt och där­för inhand­la­des  Cykel C.

Cykel C är en nor­mal cykel med lite lyx­de­tal­jer och tju­sig design. Den använ­der han med stort nöje som trans­port­me­del till och från arbe­tet. Till en bör­jan fann han det väl­digt motigt i upp­förs­bac­karna och gnällde värre än en över­gi­ven katt­käl­ling om kväl­larna. Vi snac­kade trä­nings­värk, mine­ra­ler och väts­kebrist långt in på små­tim­marna medan jag mas­se­rade hans arma lem­mar med både ibu­me­tin och häst­salva. Varje dag läm­nade han också långa rap­por­ter angå­ende has­tig­het, total­tid, med­cy­klis­ter, nära-döden-upplevelser och väder­leks­för­änd­ringar. Jag lyss­nade halvhjärtat.

Efter ett tag bör­jade han dröja allt längre innan han kom hem från jobb. Hrm, tänkte jag, som har en all­de­les för liv­lig fan­tasi, hål­ler han sig hem­i­från medvetet?

Men det var helt obe­fo­gade tan­kar då det visade sig att min envisa karl bör­jat cykla långa omvä­gar för att få upp flå­set ännu mer. Nu har det t.o.m gått så långt att han cyklar hem­i­från en halv­timme tidi­gare på mor­go­nen också. Det här ver­kar ju vara bero­en­de­fram­kal­lande, tänkte jag misstänksamt.

En lör­dags­för­mid­dag för några vec­kor sedan för­svin­ner både gub­ben och bilen i flera timmar.

- Jag kom­mer snart, gas­tar han sam­ti­digt som bilen frä­ser iväg från uppfarten.

Vad skulle han nu då?

Väl hemma igen las­tar han ur Cykel D och Cykel F, som är två halv­däm­pade och iden­tiska mountain­bi­kes. Med en något exal­te­rad blick utser han Cykel D till dam­cy­kel och Cykel F till herr­cy­kel . På en tion­dels sekund har han tagit bort fyra barends och ersatt dem med färgranna hand­tag. Röda till mig och blåa till honom . Därmed  bör­jar jag för­stå.… men frå­gar ändå, lite halvkorkat:

- Vad är det här då?

Jag fick väl inget ordent­ligt svar. Bara att vi kunde ha dem att trekka runt med här ute på lan­det. Jag miss­tän­ker att han lät det bero för att lång­samt påverka mig att delta i den  upp­slu­kande cyke­li­vern. Men jag har varit stånd­ak­tig och ansträngt mig för att inte impo­ne­ras. Jag har med­ve­tet tit­tat bort när jag upp­täckt begyn­nande mus­ku­la­tur och för­bätt­rad håll­ning. Kommer han nära mig hål­ler jag andan för att slippa den där smått ret­liga dof­ten som kom­mer från röd­kin­dade atle­ter innan de hun­nit duscha bort sina natur­liga dof­ter. Gud, så irri­te­rande det kan vara att se en utmat­tad  hurt­bulle le det under­ba­raste av  alla leen­den och sam­ti­digt flåsa fram:

- Snutt! idag tog det bara nio minu­ter! och då var det ändå kraf­tig motvind!

Under en kort period  bör­jade han sjunka in i sig själv. Han fun­de­rade, grubb­lade, sökte ivrigt på nätet och för­kov­rade sig i ter­mer, trä­nings­tek­ni­ker och tou­rer både i “France” och “Italia”.  Det syn­tes lång väg att han befann sig i valets ångest­fyllda kamp. Frågan var bara vad det var han valde mel­lan. Jag lyc­ka­des hålla mina frå­gor till­baka. Han berät­tar nog när det är dags.

Svaret kom ganska snabbt. Han har ju all­tid visat sig väl­digt beslut­sam och hand­lings­kraf­tig när fun­de­ring­arna väl är avkla­rade. Därför ägnade vi en hel fre­dag för inte så län­ge­se­dan till att  inhandla Cykel G. En rik­tig värsting­hoj  som blev utlöst för två månads­lö­ner och till den behö­ver man både spe­ci­als­kor, hjälm och klä­der. Nu är han utrus­tad till tän­derna. Men det är inte bara han som är utrus­tad. Båda flic­korna  och jag har också för­ä­rats en massa cykel­fö­re­mål som  blin­kar, tju­ter, har nyck­lar, mätare, säker­hets­spär­rar och finur­liga fines­ser utö­ver vad det mänsk­liga för­stån­det kan inse nyt­tan med.

Vår stora flicka nju­ter mest av cykel­ma­nin eftersom det ger henne lite ensam­tid med sin idol och någon av cyk­larna A eller B( som inhand­la­des tidi­gare i vår). Under tiden som de ger sig iväg på sina cykel­tu­rer pas­sar hon på att ställa hundra frå­gor om livet, livet och livet. Sisådär som bara en tio­å­ring kan göra. Dessutom får man ju motion, sol­sken och frisk luft. Det blir ett par turer varje helg och jag miss­tän­ker att hon fast­nat i cykel­ma­nins klor.

En dag stod han i hal­len, nyss hem­kom­men från arbete och pro­kla­me­rade nya ruti­ner här i huset:

- Från och med den dagen som Tour de France star­tar så är den stora TV:n reser­ve­rad till mig. Jag tän­ker ta ledigt varje dag under de tim­marna och följa hela loppet.

- Aj, aj kap­ten! sva­rade jag och tänkte sam­ti­digt att han för­tjä­nar betyd­ligt mer än så. Men är Tour de France det  som står högst på önske­lis­tan så ska han få det.

Igår satte jag mig mot­vil­ligt på min mountain­bike för första gången. Jag hade pre­cis läm­nat bilen på ser­vice och fann ingen annan lös­ning än att trampa mig tvärs över hela stan för att ta mig hem till mina älskade hundar.

När jag skulle låsa upp det spe­ci­a­lan­pas­sade låset såg jag att nyc­kel­knip­pan  omsorgs­fullt var märkt med  “SNUTT´s MTB”. Det fick mig att reflektera.

Och jag tram­pade mig genom stan, upp­för bac­kar och ner­för bac­kar. Över grus­gångar och asfalt drog jag genom stads­par­ken på en bråk­del av tiden som det tar att köra bil kring områ­det. Träden susade förbi och vid nåt till­fäl­let lyc­ka­des jag fak­tiskt köra om en taxi som körde med några vin­kande pas­sa­ge­rare. Jag mis­sade att svänga där jag tänkt mig och lan­dade mitt i ett natur­stråk i utkan­ten av stan. Jag tram­pade mig upp­för en brant backe och kände hur mjölk­sy­ran sved till i låren.  Arghhhhh…men det var inte ilska. Det var bara ett stort och för­nöj­samt flin som sprack fram under min trub­biga och tvära yta.

- Å nej, jag kanske måste bekänna mig till cykel­ma­nins team. Vilken o´Tour!

Idag skulle bilen häm­tas på verk­sta­den.  Jag flög fram i min spe­ci­al­de­sig­nade hjälm, cykel­da­torn visade impo­ne­rande siff­ror, jag kroc­kade näs­tan med en Porsche Boxter, körde om två gamla gub­bar i en upp­förs­backe och under fär­den ändrade sig väd­ret från halv­mu­let till hel­mu­let. Dessutom hade jag mot­vind hela vägen.

Allt är note­rat och avrap­por­te­rat till en gapande make.

,

Efter ivrigt sökande på bloc­ket hit­tade vi en större cykel till Stortrollet. Först hade vi tänkt oss en lite bil­li­gare. Men vi fann det tvunget att tänka  enligt for­meln kvalitet/funktion/pris/önskemål. Efter unge­fär 20 sam­tal hit­tade vi en som inte sål­des redan förra vec­kan. Här är det dags för första provturen.

Den är röd. Den är näs­tan en vux­en­cy­kel, har tre väx­lar, hand­broms och paket­hål­lare. Väldigt vik­tig infor­ma­tion för en tio­å­ring, fär­gen alltså!

Det går osta­digt, men  framåt.

Lilltrollet  är ett äpple som inte fal­lit sär­skilt långt från sitt träd. Kolla in stilen!

Hennes favo­rit­t­röja just nu är top­pen till min avlagda pyjamas.

Lillkatten har badat. När han badat sprack en böld på hans kind. Vi ham­nade i chock! för det var inget som syn­tes utanpå.  Nu har den bör­jat läka fint och tor­kar ut, bara en liten sårskorpa kvar.  Vi rakade bort lite päls och bad­dade med jodo­pax. Han var all­de­les blå på huden, så det var för­mod­li­gen i gre­vens tid att elän­det sprack.…hu vad det luk­tade. Micke fun­de­rade på om han kanske haft pro­blem med någon tand. Men jag kon­trol­le­rade hela övre tand­ra­den, som var intakt. Själv tänkte jag att det kunde vara ett morr­hår som vuxit inåt. Lotta som varit här idag fun­de­rade över om böl­den kanske var en effekt av katt­slags­mål här på går­den. Tänkte just  på ett fästing-bett, men då hade vi väl upp­täckt det tidigare?

 Irma,  min bästa vän under 13½ år, sit­ter och nju­ter av kvälls­so­len. Hon var här långt före flic­korna, Micke och de andra varel­serna vi hyser. Hon är den som vet allra mest om mig. Irma och jag har en överenskommelse.

I fre­dags var vi och spe­lade bil­jard, men vi vän­tade med grill­ningen till lör­da­gen. Ifall du und­rar, Mammamumrik! Vi hann även med lite städ­ning gräs­klipp­ning, sten­lägg­ning, fix av ladu­gårds­port och en tur till Tirups Örta­gård. Vi har inte dis­kat nån­ting under hel­gen, så det gjorde jag imorse innan Lotta kom.  Kolla in vilka kraf­tiga överar­mar man får när man dis­kar så myc­ket. Ett tips till er killar!

Bensinmack i Uppsala: Ingen par­ke­ring för­bju­den
Loppmarknad i Göteborg: Vid köp av kloc­karm­band — gra­tis påsätt­ning
Cafeterian på Högskolan i Halmstad: Jämna pengar under­lät­tar väx­lingen
Brevlåda utan­för Högfjällshotellet i Kittelfjäll: Posten häm­tas då och då, ibland något senare
Frisör i Stockholm: Jag är sjuk­dom, kom­mer mor­gon
Mataffär i Göteborg: Frigående ägg
Skidliften i Sunne: Para er tre och tre i lift­kön. Se upp så inga klä­des­plagg fast­nar i lif­ten.
Medborgarhusets foajé i Stockholm: Morgondagen inställd pga bris­tande intresse
Gatukök i Uppsala: Priserna gäl­ler endast när gatukö­ket är öppet
Skylt vid last­kaj: Tomgångskörning för­bju­den högst 1 minut
Skylt i mindre kläd­bu­tik: Idag rabatt på under­klä­der som avdra­ges i kas­san
Pizzeria i Visby: Seriösa pri­ser
Vägg i Stockholm: All affi­sche­ring utom affi­sche­ring om affi­sche­ring för­bju­den för­bju­den!
Djurgårdskanalen i Stockholm: Varning svag is vin­ter­tid
Affär i Landskrona: KÖTT OCH LIVSMEDEL
Sydsvenska Dagbladet: Våldtäktsman dömd till 2 år i Eslöv (Fy för att till­bringa 2 år i Eslöv!)
21-åringen anhölls miss­tänkt för grov stöld av åkla­gare.
Nordvästra Skånes Tidningar: Mannen dog medan kvin­nan avled. (Och skill­na­den är…?!)
Örebro­ku­ri­ren: Gynekolog hit­tade knark­gömma. (Var und­rar man genast?!)
Svenska Dagbladet: Färre gökar i södra Sverige. (Låter märk­ligt i det fri­släppta Skåne)
Ingen av de omkomna hade livs­ho­tande ska­dor (Konstigt, de var ju redan döda…)
Upsala Nya Tidning: Högsta Domstolen prö­var man­lig omskä­relse. (Ställde alla anställda upp?)
Bergslagsposten: Inga spår efter ski­då­kare. (Han måste ha flu­git fram)
Huset som brann ned till grun­den blev total­för­stört. (Nähä…?)
Ölands­bla­det: Mindre poli­ser till Borgholm. (En elit­styrka bestå­ende av dvär­gar?)
Helsingborgs Dagblad: Vi skri­ver alt dåli­gare. (Det jör vi vel inte!)
Dagens Nyheter: Audis die­sel­ver­sion av A8 impo­ne­rar med sin låga ben­sin­för­bruk­ning. (Ja det är ju en die­sel som sagt)
Expressen: Svältdöd blir var­dags­mat. (Vad blir då fest­mat?)
Dagens Nyheter: Lam pojke bort­sprungen. (Hur lam var han sa du?)
Aftonbladet: Arbetslösa har rätt till dagis­plats. (Då är de ju åtminstone sys­sel­satta!)
Polisen grep torsk i fisk­ham­nen. (Var hit­tar man annars torsk?)
Storgråtande bedy­rade den 30-åriga porr­stjär­nan sin oskuld. (Yeah right!)
Östersunds­pos­ten: Krockade med älg på motor­cy­kel. (Kör älgar motor­cy­kel…?)
Metro: Yrkesmördare miss­tänkt för mord. (Vadå, han gjorde ju bara sitt jobb!!)
Tre greps för våld­täkt på Finlandsfärja. (Hur stor är san­no­lik­he­ten att det finns TRE män som tän­der på Finlandsfärjor?)

• Män gil­lar att grilla. Män lagar mat om det finns en över­häng­ande chans att det kan bli farligt.
• Män som har gjort hål i öronen är bättre för­be­redda på gif­ter­mål. De har redan upp­levt smärta och de har även köpt smycken.
• Att gifta sig med en skild man är eko­lo­giskt ansvars­fullt. I en värld där det finns fler kvin­nor än män kan det betala sig att återvinna.
• Män är väl­digt själv­säkra. Om en man sit­ter och tit­tar på en fot­bolls­match hemma i sof­fan är han över­ty­gad om att om han kon­cen­tre­rar sig så kan han hjälpa sitt hem­ma­lag. Om hans lag är illa ute, pep­par han dem från sitt var­dags­rum, och om de verk­li­gen är illa ute bör frun sluta prata i tele­fo­nen ifall han måste ringa dem.
• Män gil­lar tele­fo­ner med många knap­par. Det får dem att känna sig viktiga.
• Män gil­lar att få vara den som läser morgon­tid­ningen först. Att inte få var först kan för­störa en mans psyke totalt.
• Ett bra ställe att möta män på är kem­tvät­ten. Dessa män har oftast jobb och badar regelbundet.
• Alla män hatar orden “Vi måste prata om vårt för­hål­lande.” Dessa sex ord kan ingjuta skräck i den mest stål­satta general.
• Män är käns­liga på ett kons­tigt sätt. Om en man har gjort en brasa och det sista ved­träet inte brin­ner tar han det personligt.
• Män har det myc­ket lät­tare då de ska köpa bad­klä­der. Kvinnor har två typer: Deprimerande och Mer Deprimerande. Män har två typer: Nördig och Icke Nördig.
• Män har högre kropps­tem­pe­ra­tur än kvin­nor. Om ele­men­ten slu­tar fun­gera på vin­tern kan det rekom­men­de­ras att sova bred­vid en man. De är som por­tabla vär­me­e­le­ment som snarkar.
• De flesta män hatar att handla klä­der. Det är där­för som her­rav­del­ningen oftast lig­ger på bot­ten­vå­ningen, tio cen­ti­me­ter från dörren.
• Om en man lagar mid­dag åt en kvinna, och sal­la­den inne­hål­ler tre eller fler sor­ters grön­sa­ker, menar han all­var.
  ’
• Ingen man är char­mig hela tiden. Till och med Cary Grant har sagt att han önskar att han själv kunde vara Cary Grant.
• När fyra eller fler män träf­fas pra­tar de om sport.
  När fyra eller fler kvin­nor träf­fas pra­tar de om män.
• Män är mindre sen­ti­men­tala än kvin­nor. Ingen man har fri­vil­ligt sett fil­men LOVE STORY två gånger.
• De flesta kvin­nor är inåt­vända: “Är jag kär? Är jag emo­tio­nellt och kre­a­tivt förverkligad?”
• De flesta män är utåt­vända: “Hur mår min bil?” “Vann Djurgården?”
• Om en man säger: “Jag ringer dig”, och inte gör det menas inte med detta att han glömde det, eller att han tap­pat ditt num­mer… ej hel­ler dog han. Han vill bara inte ringa dig.
• Män hatar att för­lora. Om fru­gan vin­ner över man­nen i ten­nis och sedan frå­gar “Kommer vi att ha sex igen?” är ris­ken stor att han sva­rar “Ja, fast inte med varandra.”
• Att bli av med en kille utan att skada hans man­lig­het är ett pro­blem. “Försvinn!” och “Jag vill ald­rig se dig igen!” kan tol­kas av honom som en utma­ning. Om du verk­li­gen vill bli av med honom bör du säga något i stil med “Jag älskar dig… Jag vill gifta mig med dig… Jag vill bli mor till dina barn.”
  Ibland läm­nar de spår i par­ket­ten efter rivstarten.
• Män har ett starkt själv­för­tro­ende för de växer upp genom att iden­ti­fi­era sig med super­hjäl­tar såsom Stålmannen. Kvinnor växer upp med Barbie. Nog sagt.
• Det man­liga kli­mak­te­riet är myc­ket roli­gare än det kvinn­liga. Kvinnorna går upp i vikt och får svett­ningar i tid och otid. Männen går ut med unga tje­jer och kör den nyin­köpta motorcykeln.
• Män glöm­mer all­ting; kvin­nor kom­mer ihåg all­ting. Och det är där­för som män­nen behö­ver repri­ser i spor­te­ve­ne­mangen. De har redan glömt vad som hänt.

män, san­ning, kvinna, man