Hos WitchBitch hit­tade jag ett kuligt Personlighetstest. Witchbitch är för­res­ten en damp­tant hon också. Det gör det hela ännu kuligare.

The Ultimate Personality Test — Tickle Personality Tests > Results

http://web.tickle.com/personality/result.jsp

Skärmurklipp gjort: 2008-05-08; 22:35

Det var väl ganska typiskt det här.…. Upptäckte nyss, när jag satt och blädd­rade till­baka några sidor, att det här kän­des bekant , ialla­fall bil­den!! och så min­des jag var­för jag lagt in en sån bild!! Som sagt, jag har nog varit inne i nån bubbla på sistone.…

Nu ska jag se till mina små och sen ska gry­torna en åktur få! Örona böj!

Jag får väl helt enkelt göra en omtenta? Det går väl bra?

Men Majsan, som är på ett myc­ket vik­tigt event, behö­ver inte upp­repa hela pro­ce­du­ren. Nu ska hon se till att spara på kraf­terna så damp­tan­terna kan få ta del av en kon­fe­rans­story senare. Ha det allra trev­li­gast där uppe!.

Dom är på hug­get, mina syst­rar och själs­frän­der, pre­cis som en och annan bro­der. Det pas­sar all­de­les utmärkt, för det här drul­liga och dam­piga dino­frun­tim­ret är en gnutta dep­pigt. Det fun­ge­rar med utma­ningar av alla de slag. Ju djär­vare, desto bättre! och man kan väl säga att Majsan lyc­kats all­de­les för­träff­ligt när det gäl­ler gra­den av mod, för det är säl­lan jag tar kom­mando av någon.…… men Majsan är ju Majsan

.…och där­för har jag tagit en bild på ett av mina skåp. Här ser ni gryt­skå­pet, som lik­som många andra för­va­rings­ut­rym­men används som ned­kast, utkast eller inkast.…ni vet, pre­cis som ett sop­ned­kast i ett van­ligt hyres­hus. Vårt hem är väl­digt väl­pla­ne­rat om man ser det ur kastvin­keln. Det är rätt kasst!

Så min veck­o­upp­gift blir alltså att städa och struk­tu­rera det som borde likna ett hus­mo­der­ligt gryt­skåp. Fixat och klassigt(inte kasst) ska det vara tills sön­dag. Vem vet, jag kanske kom­mer i nåt trans­sta­die och gre­jar res­ten av boningen också!

Kram till alla dampdemoner!

Tant Rasch kom med den for­mi­dabla idén att skapa en logga för alla tan­ter som har någon form av neu­ropsy­ki­a­triskt funk­tions­hin­der. Enda regeln för log­gan är att man antingen använ­der den eller så låter man bli. Enklare kan det inte vara.

Så om det möj­ligt­vis finns en tyr­ran­no­saurus i din gar­de­rob, som du emel­lanåt lyc­kas dräpa, men lång­t­i­från tämja, bör du genast för­ena dig med oss.

Begrepp som“tant”, “damp”, “bok­stav” och “nätet” tol­kas i sin mest vida betydelse.

Andra blog­gar om: –tag­gar: damp , damp­tant , bok­stavs­tant , tyran­no­saurus rex , virr­panna , neu­ropsy­ki­a­triska funk­tions­hin­der , ADHD , ADD , autism , tou­rette , asp­ber­ger , Tant Rasch

Några dagars tyst­nad. Ibland blir det så. Man har inte så myc­ket att säga.

Istället gör man sånt som inte krä­ver några vid­sträckta ordvolter.

Upptäcker en blogg helt i min smak. P@kkath och klart, kan man säga! och något för damp­tan­terna att kolla in.

Kollar på OS och inser att fram­gång inte all­tid belö­nas. Framgång blir ju näs­tan lite pin­samt. Maskot i all ära, men jag hade nog hellre låtit bli.

Planerar lite cykel­tu­rer och skru­var med nya peda­ler och stänkskärmar.

Stretchar for­mu­le­rings­för­må­gan inför Bloggstafetten där jag ska för­söka fylla rubri­ken ” Ett möte som för­änd­rade mitt liv”. Hrm.……

Förbereder inför bar­nens skol­start och får näs­tan lite pirr i magen av val­möj­lig­he­terna när det gäl­ler väs­kor och penn­skrin.… Min äldsta ska börja i mel­lan­sta­diet och det är extra spännande.

Gläds åt att en av Tanterna vak­nat till liv igen. Hon har tagit på sig en helt ny kostym som mat­char hen­nes vackra ögon. Det strålar.

Sen för­und­ras jag lite över att mina blog­gran­nar egent­li­gen skulle behöva ta semes­ter efter semestern. Tro jag det!att byta ruti­ner är rik­tigt sli­tigt. Själv mäk­tar jag inte ens med att kaf­fet­bur­ken står fel i skaf­fe­riet en mor­gon. Hur känns det då för er?

…för jag hin­ner inte sor­tera tvätten.

- Så typiskt! tänkte jag tidi­gare idag.

Men jag hann fak­tiskt sor­tera all tvätt. Tvätten är en syssla  jag för­bi­sett i  fyra vec­kor. Tvätthögarna ger mig unge­fär lika dålig känsla som gaser i magen. Man kan inte släppa dem och ju längre tiden går desto mer tryc­ker det på. Just idag var tryc­ket som störst i utrym­met mel­lan disk­bän­ken och taket nere i tvätt­rum­met. Man behö­ver inte vara en hök för att för­stå rynk­fak­torn på per­sed­larna. Ett drag­spel är i en jäm­fö­relse betyd­ligt pla­nare är min tvätt.

Jag var bara tvungen att ordna tvät­ten för snart bör­jar V A R D A G E N  igen. Då blir det inte såna här berg (N.B ber­get på bil­den är unge­fär 1/3 av helheten)

Den efter­läng­tade V A R D A G E N ‚då allt föl­jer sina utlagda spår. Det är här­ligt när livet inte avvi­ker en endaste tum. Det är tryggt och man vag­gas in i lem­mel­tå­gets hum­mande. Eller rät­tare sagt alla andra fal­ler in i ledet och jag kan återfå kon­trol­len på de där gas­fram­kal­lande syss­lorna som jag inte mäk­tar med när man över­ras­kas av semest­rar, som­mar­lov, cykel­tu­rer, släkt­ka­las, ore­gel­bun­den postgång,varannanveckastömning av sop­kärl och alle­handa spon­tan­ut­brott som t.ex fem dagars gas­sande sol vilka man tvingas till­bringa på stran­den för man vet ald­rig när man får chan­sen nästa gång. . Då rub­bas min trygga världs­bild eftersom de där nymo­dig­he­terna som pop­par fram  ald­rig hin­ner sätta sig i min rygg­rad. Ge mig tio år oav­bru­tet som­mar­lov med bar­nen så kan jag nog hitta ruti­ner och få en fun­ge­rande struk­tur. Lagom till deras studentfest.

Rubba inte mitt berg. Det är så tungt att bära tillbaka.

Påminnelse till mig själv: Det måste inte vara antingen eller. Det kan vara både och.