Några dagars tystnad. Ibland blir det så. Man har inte så mycket att säga.

Istället gör man sånt som inte kräver några vidsträckta ordvolter.

Upptäcker en blogg helt i min smak. P@kkath och klart, kan man säga! och något för damptanterna att kolla in.

Kollar på OS och inser att framgång inte alltid belönas. Framgång blir ju nästan lite pinsamt. Maskot i all ära, men jag hade nog hellre låtit bli.

Planerar lite cykelturer och skruvar med nya pedaler och stänkskärmar.

Stretchar formuleringsförmågan inför Bloggstafetten där jag ska försöka fylla rubriken ” Ett möte som förändrade mitt liv”. Hrm.……

Förbereder inför barnens skolstart och får nästan lite pirr i magen av valmöjligheterna när det gäller väskor och pennskrin.… Min äldsta ska börja i mellanstadiet och det är extra spännande.

Gläds åt att en av Tanterna vaknat till liv igen. Hon har tagit på sig en helt ny kostym som matchar hennes vackra ögon. Det strålar.

Sen förundras jag lite över att mina bloggrannar egentligen skulle behöva ta semester efter semestern. Tro jag det!att byta rutiner är riktigt slitigt. Själv mäktar jag inte ens med att kaffetburken står fel i skafferiet en morgon. Hur känns det då för er?

Andra bloggar om: cykel, damptant, Haväng, höst, Mamma Mumrik, ordlös, Pakkath, seg, semester, skolstart, Tant Rasch, trött

Liknande inlägg:

1. På flygplanet
2. Livets orättvisor