Plopp.…och helt plötsligt var de där.

Inte lika magnifika arter som Mamma Mumriks, och  inget jag vill lägga på middagstallriken för jag vet inte vad det är. Det finns en svampguide här, men den är inte särskilt rolig eftersom man måste bläddra svamp, för svamp, bild, för bild. Vem har tålamod med det? Det hade gått snabbare att cykla in till stan och gå på biblioteket, känns det som.

Simba har fått sin sjunde boll för den här månaden. Jag köper två nya varje vecka  och tillsammans har vi lyckats kollra bort varenda en. Den åttonde ligger i hundarnas byrå och det ska bli spännande att se om vi kan skärpa till oss så pass mycket att den varar ända in i september. Enligt de statistiska beräkningarna borde den här  (sjunde bollen) försvinna någon gång under förmiddagen imorgon. Fast det är nog omöjligt, då ska jag ju på möte. Den försvinner förmodligen på eftermiddagen då.

Poff .….och helt plötsligt är den inte där

Ibland funderar jag på hur framtida arkeologer kommer att dividera  när de gräver fram vårt boställe. Det borde nämligen ligga fler bollar häromkring  än nån annanstans. Kommer man att klassas som kult, sekt, eller kanske lättdistraherad för att man omgett sig med lättstudsande föremål?

Andra bloggar om: arkeologi, boll, bollekar, frukt, höst, Mammamumrik, möte, päron, svamp, svamparter, utgrävning

Det finns inga relaterade inlägg. Otroligt!

Mitt i svårigheten finns möjligheten. Modet att trotsa sin rädsla, att ge sig in i dunklet och överskrida sina gränser är en  möjlighet.  Ett medgivande till att låta sig växa som människa.

Ju äldre man blir och ju mer tilltufsad man blivit genom åren desto mer medveten blir man om det bräckliga och relativa, ens förväntningar på sig själv och sina medmänniskor blir mer jordnära. Man är inte längre så rädd att kalla något vid dess rätta namn, och man vet att livet till stor del består av kompromisser och att lyckan är en nåd som aldrig skall tas för given.

Följande svårmodiga dikt om hösten av Rilke är en av de dikter jag älskar mest:

Herre det är tid. Sommaren var stor.

Lägg din skugga över soluren

och över markerna släpp vinden lös.

Beordra de sista frukterna att mogna.

Ge dem två sydligare dagar.

Tvinga dem till fulländning och driv

den sista sötman i det tunga vinet.

Den som nu ej hus har bygger inget mer

Den som är ensam förblir det länge.

Och i alléerna upp och ned

vandrar oroligt medan löven yr.

Svårmod är nånting man måste lära sig att leva med och att använda som kraftkälla. Man måste hålla det i schack, men samtidigt ge det erkännande och den acceptans som den lyckans tvilling det är.

Maria Wine skrev om detta:

Det krävs styrka att leva med och överleva

det ständigt återkommande svårmodet

att bevara samförståndet med det

men också hålla det på avstånd

att med din lust till fortsatt liv

bekämpa din lust att ge upp

att kunna vara som en långsamt döende fågel

och ändå in i det sista glädjas åt

sina vingars lust att flyga

Andra bloggar om: dipp, Funderingar, höst, melankoli, missmod, möjligheter, svårigheter, vemod

Liknande inlägg:

1. Förkrossa eller förlösa?
2. Lyssna på tv

Några dagars tystnad. Ibland blir det så. Man har inte så mycket att säga.

Istället gör man sånt som inte kräver några vidsträckta ordvolter.

Upptäcker en blogg helt i min smak. P@kkath och klart, kan man säga! och något för damptanterna att kolla in.

Kollar på OS och inser att framgång inte alltid belönas. Framgång blir ju nästan lite pinsamt. Maskot i all ära, men jag hade nog hellre låtit bli.

Planerar lite cykelturer och skruvar med nya pedaler och stänkskärmar.

Stretchar formuleringsförmågan inför Bloggstafetten där jag ska försöka fylla rubriken ” Ett möte som förändrade mitt liv”. Hrm.……

Förbereder inför barnens skolstart och får nästan lite pirr i magen av valmöjligheterna när det gäller väskor och pennskrin.… Min äldsta ska börja i mellanstadiet och det är extra spännande.

Gläds åt att en av Tanterna vaknat till liv igen. Hon har tagit på sig en helt ny kostym som matchar hennes vackra ögon. Det strålar.

Sen förundras jag lite över att mina bloggrannar egentligen skulle behöva ta semester efter semestern. Tro jag det!att byta rutiner är riktigt slitigt. Själv mäktar jag inte ens med att kaffetburken står fel i skafferiet en morgon. Hur känns det då för er?

Andra bloggar om: cykel, damptant, Haväng, höst, Mamma Mumrik, ordlös, Pakkath, seg, semester, skolstart, Tant Rasch, trött

Liknande inlägg:

1. På flygplanet
2. Livets orättvisor

… nästan iallafall!

I förrgår såg det ut så här -

Är det nån som tryckt på fel knapp eller har jag försovit mig i två månader? Det var nästan att vi ramlade i diket på kvällspromenaden. Gräset i trädgården är täckt av löv och hundarna kunde knappt hålla styr på svansarna så hårt det blåste. Under dagen har jag både sett och hört hur grenar rasar ner från träden.

Det har ju knappt varit dagsljus idag.

En månads regn på ett dygn
Varning för regn och hårda vindar

Andra bloggar om: blåst, höst, regn, rusk, väder, vind, vindkraft, vindkraftverk

Liknande inlägg:

1. Regn och rymlingar
2. Paraply för torrisar