Egentligen skrev jag det här som en kommentar hos Antigone, men jag beslutade mig för att posta mina ord som ett inlägg istället. Det var nämligen väldigt svårt att få en överblick i den lilla kommentarsrutan. Det här inlägget är således en kommentar till de här sidorna Vem är jag? Hotet från ADHDkvinnor.se…. ADHD-Apartheid hos ADHDkvinnor.se osvosv…. Det blev väldigt rörigt.
Nää, vad var det för konstigt med den presentationen? Den är rak och ärlig — den representerar dig. Även om inte alla delar dina erfarenheter är det väl knappast anledning nog att döma ut dig eller det du skriver. Respekt.
Möjligen kan adhd-kvinnor.se ha tolkat din presentation som att du förringar de kvinnor som “bara” har problem som “slarvmajor”- dom som pratar om stök i skåpen, röriga lådor osv.… och det är kanske inte så smart att döma ut deras funktionsnedsättning som falska schabloner.
Finns det egentligen några rätt eller fel ?
Det här är ett av många dilemman när det gäller adhd:n — den drabbar och får konsekvenser helt utifrån individen. En adhd-kvinna är inte den andra lik. Med andra ord kan det inte heller finnas någon absolut sanning eller en schablon av hur adhd påverkar livet. Hade det varit endast adhd:n som påverkade oss hade man kanske kunnat få fram en hyfsad bild — men det är ju inte realistiskt. Livet utvecklas utifrån så mycket mer än bara en diagnos. Har man dessutom två eller t.o.m tre diagnoser och samtidigt brottas med beroende, dysfunktionella relationer osv.…ja, då förstår ni kanske hur många olika sanningar det finns om adhd.
Det lidande som följer av funktionshindret är inte mätbart. En kvinna som har försummat sina barn, varit drogberoende och helt ute i galen tunna kan inte jämföras med slarvmajan och hennes röriga skåp. Båda kan lida lika mycket. Båda bilderna är lika sanna, bådas erfarenheter är korrekta. Funktionsnedsättningen kan vara lika förödande för båda.
Precis som det finns en fara med de förenklade schablonerna finns det en risk med schabloner som utgår från extremfall. Alla adhd:are är t.ex inte missbrukare, sexberoende, hetsätare, hustrumisshandlare eller lämnar sina barn vind för våg. Blir extremfallen shabloner riskerar de med mindre funktionsnedsättning att stå utan hjälp. Det spelar alltså ingen roll hur man vänder på det. Alla bilderna behövs.
När det gäller att hantera och acceptera sitt funktionshinder finns det inte heller några rätt eller fel. Vi är olika och det är därför det uppstår fraktioner — någon väljer att skratta åt sina bekymmer, en annan väljer att skuldbelägga antingen sig själv eller sin omgivning, en tredje hanterar det enklast genom att inte hantera det, den fjärde bevarar sitt funktionshinder som en högst personlig hemlighet, den femte hanterar sin adhd mycket sakligt och vetenskapligt och den sjätte gör som Antigone. Alla gör rätt. Alla kämpar med sina problem och det är just kampen mot funktionsnedsättningen som vi har gemensam.
Det var länge sedan jag var inne på adhd-kvinnor.se och jag har därför ingen tydlig bild av deras agenda. Måhända ser de sig som ett slutet sällskap? När man blir medlem på forum eller sajter med lösenord godkänner man samtidigt villkoren för ett fortsatt medlemskap. Är det någon som har kollat villkoren? Deras forum och deras hemsida är trots allt privat mark — det är bara att acceptera. Kanske de modererar så hårt eftersom de vill undvika ett nytt High-Chaparal? Forum har ju tendens att bli väldigt utflippade och de flesta med adhd gillar när det ordnat , strukturerat och utan alltför många surpriser.
En uteslutning kan också vara en reaktion i ren affekt — ett fenomen som alla adhd-kvinnor torde vara bekant med. Det är sånt som händer. Därefter kommer motreaktionen, ytterligare en pajkastning och en tävlan om vem som har rätt eller fel. I värsta fall slutar det i en obotlig schism. En typisk konsekvens av okontrollerade impulser…. Den energin kan man lägga på annat istället. Antipsykiatrin förtjänar betydligt fler pajer än virrpannorna och slarvmajorna.
Oavsett vilket så tycker jag att du ska köra ditt race Antigone. Ju fler sanna bilder som sprids av hur det är att leva med adhd desto större förståelse får vi allesammans. Inte bara från omgivningen utan även för varandra.
Men som sagt — det finns lika många schabloner som det finns adhd-kvinnor — och alla har de rätt att få berätta sin historia.
Att leva med ADHD är en prövning. Inte för mig som bär på eländet, men för alla de som råkar befinna sig i närheten när man får en FrÖnkenstein. Det gäller att vara utrustad med tålamod och lugn, en gnutta förnuft och gott läkekött. Det är inte lönt att försöka kommunicera med monstret som uppenbarat sig. Än mindre fruktbart är det att leka psykolog, hålla med, klappa om eller le med förstående ögon. Då blir jag verkligen crazy och vrålar värre än en flock hungriga lejon. Det finns ingen manual hur du bäst kan hjälpa för jag vill inte ha hjälp.
Det bästa sättet att rida ut stormen för den som befinner sig i närheten är att söka skydd och se till att inte själv bli sårad, arg eller förtvivlad . Stäng av hörseln så att du inte hör mina svordomar, glåpord och besvärjelser. Utmana mig inte med ditt stirrande utan vänd bort blicken. Försök att inte ta åt dig av mitt beteende, mina ord eller ilska. Det är mig det är fel på. Förbli opåverkad, låt eländet rinna av dig. Det är inte dig jag vill åt, det är mitt sätt att bringa stiltje efter stormen, ett försök att bränna alla proppar i huvudet för att sedan få lugn. Därefter kan systemet startas om och jag är världens goaste och gladaste igen.
Mina FrÖnkenstein-utspel kan komma ur tomma intet. Jag har länge funderat på varför det är så . Men jag har gett upp och försökt acceptera tanken på att min hjärna kopplar och strukturera stimuli på ett väldigt egendomligt och okontrollerbart sätt. Istället fokuserar jag på att bemästra själva utloppet eller utbrotten och skona min familj från de värsta stunderna.
Man kan känna när frÖnkenstein är på väg. Tankarna hoppar och far, koncentrationen är minimal. Jag registrerar minsta lilla ljud, varenda rörelse och alla sinnen är inställda på maximal registrering. Den utrensande censuren orkar inte sortera alla intryck och stimuli. Ska försöka beskriva några minuter innan ett vulkanutbrott: Jag hör mina egna andetag, hjärtat som slår, hunden som snarkar, grannens bil som accelererar, termostaten som slår på och av. Min yngsta dotter som vänder blad i en bok och den äldsta som sitter och skruvar sina hårlockar med pekfingret. Stänger av datorn. Jag hör blåsten där utanför, änderna som tjattrar. Jag hör hur kläderna rör sig mot kroppen och jag urskiljer åter en av grannarnas bilar. Genom fönstret kan jag se solens reflexer på ett blankt grästrå och härinne sitter papegojan och knorrar med näbben. Den äldsta dottern byter ställning, hennes kläder hörs också. På radion spelar de Di Leva, en sång jag gillar. Jag smakar paprika i munnen. Går mot datorn. Sätter på kaffevatten. När kommer Micke? Den yngsta börjar hoppa hage på golvklinkret. En moped därutanför kämpar i motvinden. Undrar hur det går med min väninnas nyfödde? Jag borstar tänderna. Blir betuttad i mina fötter och börjar leta nagellack. Hunden vaknar. Hennes rumpa vispar mot golvet och låter som vassa viskningar. Var är Simba? Solens reflexer i gräset igen. Kläderna som låter. Sätter på datorn. Hårlockarna som skruvas runt en finger. Svansen vispar vispar vispar. Trappan behöver dammsugas. Vilken mat ska jag servera idag? När kommer han hem förresten? Vindkraftverket svajar.Papegojan som sträcker på vingarna. Solens reflexer i fågelbadet därute. En katt som går i singeln på uppfarten. Var är mitt kaffe? Sätter på kaffevattnet igen. Lilltjejen vill byta kläder. Rotar i en av våra klädhögar. Hittar en snygg kjol jag glömt bort. Micke gillar den. Nu minns jag. Hunden i hälarna. Kollade jag e-mailen innan? Gäspar, viftar och vispar. Kaffevattnet kokar. Lilltjejens kläder. Hon vill ha det som ligger i tvättmaskinen alldeles blött. Ser tånaglarna igen. E-mailen? Lampans reflexer på torktumlarens framsida. Alldeles för vitt ljus. Lilltjejens kläder mot klinkern. Knappmetallen mot keramiken, klink, klink. Middagsmaten? Mjukiskläder, doftar rosa och gott. Tyllkjol låter krispigt som maräng. Fikasugen. Sätter på kaffevatten. Hunden vispar och går ut. Katten kommer in. Våta tassar mot golvet. Sugproppsljud mot golvet.
En stund senare räcker det med att barnen ställer en enkel fråga och adrenalinet börjar koka. Hjärtat slår i 170. Det slår lock för öronen. Jag vill slå sönder något, men lyckas avstyra impulsen. Jag biter så hårt jag kan på insidan av kinderna. Jag flåsar av ilska.
MAXIMUM OVERLOAD!!
För att undvika frÖken frÖnkenstein, det vidriga och svavelosande monstret, tillgriper jag plan B.
Jag hoppar i gummistövlarna och i all hast säger jag till barnen att ta varsin glass i frysen. Hundarna och jag springer ikapp till vindkraftverket, tårarna rinner, det svider i lungorna och jag fryser i den tunna tröjan. Det är en kilometer dit, men jag springer ytterligare två i kyla och småregn. Uppe ifrån kullen ser jag ner över vår gård. Det lyser i alla fönstren och ser väldigt mysigt ut. Där bor jag med min lilla familj, med sambon, barnen och alla djuren. Världen är helt plötsligt vacker igen! Agressionen borta. Hjärtat är lugnt och i mörkret ser jag hundarnas varma andedräkt förångas. Dags att börja om! Dags att gå hem!
ADHD, adhd, agression, vuxen, kvinna
Jösses, varför fick man inte se den här filmen när man var i tonåren?
vana
2. ord som kan användas istället för vana; sed, bruk, tradition; slentrian, trall, hjulspår, spår, gängor; erfarenhet, övning, rutin, förtrogenhet
Här är några damptanter som borde sett filmen för länge, länge, länge sedan
Nån tant som fattas? Vem?
Andra bloggar om adhd, add, asperger, you tube, 50-tal, kvinna, vuxen adhd, tonåring, struktur, rutin, goda vanor, propaganda, psykologi, USA, amerika
…och så har jag ägnat en stund till att tagga bilder på Google Image Labeler. Begriper inte själv varför det är så roligt? Är det kanske spännande att se hur andra associerar? Vissa saker är förstås väldigt självklara när man ska tagga bilder. Visar de en bild på en ung, hyfsat vacker kvinna, bör man skriva sexy så snart man kan. Då får man garanterat poäng. Visar de en bild på en röd bil, hyfsat välputsad bör man skriva ordet wheels så fort man kan. Om inte annat så är det trevligt att få bekräftat hur förutsägbara vi människor är.
.Andra bloggar om tagga, etiketter, google image labeler, människa, förutsägbart, sexig, kvinna, racerbil,
Bensinmack i Uppsala: Ingen parkering förbjuden Loppmarknad i Göteborg: Vid köp av klockarmband — gratis påsättning Cafeterian på Högskolan i Halmstad: Jämna pengar underlättar växlingen Brevlåda utanför Högfjällshotellet i Kittelfjäll: Posten hämtas då och då, ibland något senare Frisör i Stockholm: Jag är sjukdom, kommer morgon Mataffär i Göteborg: Frigående ägg Skidliften i Sunne: Para er tre och tre i liftkön. Se upp så inga klädesplagg fastnar i liften. Medborgarhusets foajé i Stockholm: Morgondagen inställd pga bristande intresse Gatukök i Uppsala: Priserna gäller endast när gatuköket är öppet Skylt vid lastkaj: Tomgångskörning förbjuden högst 1 minut Skylt i mindre klädbutik: Idag rabatt på underkläder som avdrages i kassan Pizzeria i Visby: Seriösa priser Vägg i Stockholm: All affischering utom affischering om affischering förbjuden förbjuden! Djurgårdskanalen i Stockholm: Varning svag is vintertid Affär i Landskrona: KÖTT OCH LIVSMEDEL Sydsvenska Dagbladet: Våldtäktsman dömd till 2 år i Eslöv (Fy för att tillbringa 2 år i Eslöv!) 21-åringen anhölls misstänkt för grov stöld av åklagare. Nordvästra Skånes Tidningar: Mannen dog medan kvinnan avled. (Och skillnaden är…?!) Örebrokuriren: Gynekolog hittade knarkgömma. (Var undrar man genast?!) Svenska Dagbladet: Färre gökar i södra Sverige. (Låter märkligt i det frisläppta Skåne) Ingen av de omkomna hade livshotande skador (Konstigt, de var ju redan döda…) Upsala Nya Tidning: Högsta Domstolen prövar manlig omskärelse. (Ställde alla anställda upp?) Bergslagsposten: Inga spår efter skidåkare. (Han måste ha flugit fram) Huset som brann ned till grunden blev totalförstört. (Nähä…?) Ölandsbladet: Mindre poliser till Borgholm. (En elitstyrka bestående av dvärgar?) Helsingborgs Dagblad: Vi skriver alt dåligare. (Det jör vi vel inte!) Dagens Nyheter: Audis dieselversion av A8 imponerar med sin låga bensinförbrukning. (Ja det är ju en diesel som sagt) Expressen: Svältdöd blir vardagsmat. (Vad blir då festmat?) Dagens Nyheter: Lam pojke bortsprungen. (Hur lam var han sa du?) Aftonbladet: Arbetslösa har rätt till dagisplats. (Då är de ju åtminstone sysselsatta!) Polisen grep torsk i fiskhamnen. (Var hittar man annars torsk?) Storgråtande bedyrade den 30-åriga porrstjärnan sin oskuld. (Yeah right!) Östersundsposten: Krockade med älg på motorcykel. (Kör älgar motorcykel…?) Metro: Yrkesmördare misstänkt för mord. (Vadå, han gjorde ju bara sitt jobb!!) Tre greps för våldtäkt på Finlandsfärja. (Hur stor är sannolikheten att det finns TRE män som tänder på Finlandsfärjor?)
Nu förstår jag mig själv — En berättelse om ADHD
Pernille Dysthe
Inbunden, 200 sidor ISBN: 978–91-85705–02-3 Format: 160 x 230 mm
Utkom: 30 mars 2007
Hon är som en sugande virvel där världen obönhörligen dras närmare och närmare – ibland så nära och medryckande att det blir olidligt, både för henne själv och för dem som står omkring. Behovet av ro och rutiner är lika stort som suget efter action och distraktion från tråkigheten. Hennes liv är att balansera mellan dessa ytterligheter.
I denna bok följer vi en flicka från tidig barndom, genom en kaotisk ungdom och med huvudet först in i vuxenlivet på evig jakt efter jämvikt och kontroll.
Detta är en intensiv och djupt personlig historia om att leva med oro – och om att hitta strategier för att hålla den i schack och ge den en riktning. Samtidigt är boken en uppgörelse med vårt samhälles önskan om att kategorisera och diagnosticera alla som inte stillatigande rättar in sig i ledet. Detta gör Pernille Dystes skildring till en tankeväckande och viktigt inlägg i ADHD-debatten.
Pernille Dysthe är född 1961 och arbetar som journalist inom den norska veckopressen sedan 1984. De senasteåren har hon arbetat på tidskriften HENNE och sedan december 2006 arbetar hon på magazinet EVA. Hon reser runt i Norge och håller föredrag om flickor och kvinnor med ADHD. Detta är Pernilles debutbok.
I det här livet är jag en kvinna. I mitt nästa liv skulle jag vilja bli en björn. När man är en björn måste man gå i ide. Man bara sover i sex månader. Jag skulle kunna leva med det.
Innan man går i ide måste man äta kopiösa mängder mat. Jag skulle kunna leva med det också.
När man är en björnhona så föder man sina ungar (som är valnötsstora) i sömnen. När man vaknar är ungarna halvt uppvuxna, gulliga och kramgoa björnungar. Jag skulle absolut kunna leva med det.
När man är en mammabjörn vet alla att man menar allvar. Man klappar till vem som helst som stör ens ungar. När ungarna blir irriterande klappar man till dom med. Jag skulle väl kunna leva med det.
Om man är en björn så FÖRUTSÄTTER ens partner att man vaknar med en morrning. Han FÖRUTSÄTTER att man har håriga ben och ett överflöd av underhudsfett.
Japp . . jag blir björn i nästa liv!
björn, humor, skämt, barn, partner, kvinna
Nu talar vi inte om sol och vårvärme utan om sol-och-vårare som försöker lura till sig kontanter eller annat av besökare på dejtingsajterna. Det är bra att Svd skriver en artikel om det just nu när kärlekshormonerna strömma som mest genom kroppen.
Jag har själv träffat min sambo via en dejtingsajt. Att vi bodde och verkade i samma stad påskyndade givetvis att vi började träffas IRL, i verkliga livet. Men jag var ändå försiktig och utnyttjade alla tänkbara kanaler för att förvissa mig om att de personliga uppgifter han berättat om sig själv verkligen stämde. Jag körde t.o.m förbi hans arbetsplats och kollade läget. Det kanske låter hemskt, men bara några månader innan hade jag kontakt med en fransman, som i stort sett ville flytta in till mig fastän vi bara talats vid i telefon två ggr och att det skilde 200 mil mellan våra respektive hemstäder. Den erfarenheten fick mig att tänka efter då jag verkligen kände att fransmannen skulle kunna bli ett riktigt plåster. Med min fantasi var det sedan inte svårt att föreställa sig hur det skulle kunna sluta om någon mera blåögd och mer romantiskt lagd person hade nappat på fransosens svada. Tack och lov går jag inte igång på smörande. Men dessvärre var det någon annan som gjorde det och hon blev grundligt lurad .
Det är inte lätt när man längtar efter kärlek och redan har en inre bild framför sig som man vill förverkliga. De som är ute efter att luras och bedra, eller sol-och-våra, har ofta en viss förmåga att leva upp till eller läsa in den andres behov. De blir den man vill att de ska vara endast i sitt eget syfte; att vinna fördelar antingen i form av pengar, materiella ting, sexuellt utnyttjande eller kanske en fot in i Sverige.
En god vän till min sambo dejtade också via nätet. Han var ganska erfaren vid det här laget och hade på mindre än ett år träffat 8 kvinnor. Det hade inte blivit något napp, men den 9:e kvinnan var som sprungen ur själva kärlekens källa. Hon kom från norra Norge och hade alla de egenskaper han sökte. De mailade och chattade i flera veckor och bestämde så småningom att träffas halvvägs i Göteborg. Hon skulle fara till Göteborg redan på torsdagen och vår kompis skulle komma på fredagen. Därför föll det på hennes lott att skaffa hotellrum och biljetter till olika evenemang, samt hyra en bil. Dessvärre kunde hon inte lägga ut pengarna själv eftersom hon hade det lite knapert och därför överförde vår vän 6000 norska kronor till henne. Aj, Aj, Aj, Aj……..det skulle han inte gjort. På fredagen i Göteborg, på tågstationen fick han stå och vänta förgäves. Hon kom inte. Hon hörde aldrig mer av sig.
Han vill inte göra en polisanmälan, och tillhör därmed ett stort mörkertal. Det är jobbigt nog att ha blivit förälskad och sviken.
sol-och-vår, dejta, dejtingsajter, flörta, relationer, kärlek, SvD
I Mariestad vill man visa att kvinnorna också kan färdas till fot och att det inte bara är männen som passerar vid övergångsställena. Hittills har tydligen en stor del av befolkningen trott att det endast är män som går på gatan…. jag har själv varit övertygad om att det var vanligare med kvinnligt prostituerade? Och att det var prostitutionen som var ett problem och inte skyltningen. Men i Mariestad vill man alltså visa omvärlden att de kvinnliga invånarna går på gatan, och att kommunen ger möjligheter till invånarna att ha sidoinkomster. Ett slag för den kvinnliga friheten. Å andra sidan kommer det väl att bli ganska svårt att försörja sig, eftersom männen numera inte kan vistas på trafikerade vägar.
Parallelt med diskussionen om det är män eller kvinnor som ska få lov att ta illa upp för att inte avbildas vid övergångsställena har det i bloggvärlden snackats om GB:s nya glass. Glassen är rosa och prydd med glänsande kulor. Till råga på allt heter den Girlie.
Framför mig ser jag en liten flicka som precis kommit in i princessåldern, med ballerinakjol, en filt som cape och en guldfärgad princesskrona med gnistrande plastrubiner. Hela hennes värld handlar om att efterlikna Törnrosa, Askungen och Snövit. Givetvis väljer hon då att äta en glass som anstår en princessa. En prinsessa äter inte glass som är täckt av brun nötchoklad, det gör bara bönderna, som är vana vid leriga och steniga åkrar. Isglassen är egentligen avsedd för alla eskimåer och vem som helst vet att om man äter för mycket isglass blir man kall i magen och börjar låta som en brunstig isbjörn. Glassarna med lakritsöverdrag kan ätas av de som är sofistikerade, kulturknuttar eller begravningsentreprenörer. Mig veterligen har jag aldrig sett några andra än indianerna äta Sitting Bull– glass, eller?
Det finns så mycket att bli upprörd över. På min dotters skola serveras lingondricka som alternativ till mjölken. Hrm….är inte lingon rött? Varför serverar man inte blåbärsdricka, den är ju blå? Men om man serverar blå dricka, blir inte grabbarna mer våldsamma och kvinnoföraktande då? Blir min dotter en hunsad partner, arbetskamrat och lågavlönad bara för att hon blev terroriserad och provocerad av rosa glassar, princessdrömmar och lingondricka när hon var barn? I så fall har man inte särskilt höga tankar om sig själv som förälder och förebild.
gårman, girlie, glass, förälder, man, kvinna, flicka, pojke, grabb, glass
män, sanning, kvinna, man
Username:
Password:
Or login using an OpenID
Remember me
