Imorgon bör­jar vår­ter­mi­nen och i min enfald har jag gått och för­be­rett båda flic­korna på skol­star­ten. Ett jul­lov på näs­tan tre vec­kor inne­bär att ruti­ner och vanor för skol­da­garna glöms bort. I vår värld är det där­för vik­tigt att för­be­reda och inför­liva för­änd­ringar i god tid innan det blir aktuellt.

När jag lagade mid­dag ikväll spa­nade jag lite för­strött över mag­net­väg­gen där alla vik­tiga skol­pap­per hänger. Då insåg jag att livet med­för en del orätt­vi­sor när bar­nen går på olika skolor.

Enligt papp­ret från Vegas skola inleds hen­nes vår­ter­min med en lov­dag. Aha.…alltså bör­jar Vega inte sko­lan för­rän på tors­dag. Gulp…hur ska jag för­klara det här? Antingen kom­mer Vega att bli besvi­ken för hon vill säkert träffa sina kom­pi­sar  eller så blir Tekla led­sen för att hon inte kan stanna hemma.

Efter en stunds skru­vande går jag in på deras rum. Tekla sit­ter för­sjun­ken i en av sina teck­ningar och Vega läser en seri­e­tid­ning. Förmodligen ser jag kons­tig ut eftersom Vega frå­gar om jag mår bra.

- Ja, jo, jag mår bra. Men nu har mamma klan­tat sig igen, ser du. Tekla ska gå i sko­lan imor­gon, men Vega har lov en dag till.

Tekla tit­tar upp från sin teck­ning och säger leende ” Tekla skola ons­dag”. Så långt är det alltså lugnt, hon är nöjd så länge det inte inne­bär några för­änd­ringar. Hon är helt inställd på skolstarten.

Men Vega då? När jag tit­tar på henne kan man inte undgå gnis­torna i ögonen. Jag ser att hen­nes stora pla­ne­rings­ma­ski­neri har satt igång. Så det går bra då, und­rar jag?

- Jadå! Då kan vi ju baka bul­lar, gå med Simba till ån och åka pulka på isen. Vi kan äta lunch på Mc Donalds och sen kör vi till Zoogiganten och tit­tar på pape­go­jor. Och vi kan hyra film, eller hur?

Det var nog bara jag som såg orättvisan.

Läs även andra blog­ga­res åsik­ter om orätt­visa, livet, barn, skol­start, jul­lov, vår­ter­min

Imorgon bör­jar vår­ter­mi­nen och i min enfald har jag gått och för­be­rett båda flic­korna på skol­star­ten. Ett jul­lov på näs­tan tre vec­kor inne­bär att ruti­ner och vanor för skol­da­garna glöms bort. I vår värld är det där­för vik­tigt att för­be­reda och inför­liva för­änd­ringar i god tid innan det blir aktuellt.

När jag lagade mid­dag ikväll spa­nade jag lite för­strött över mag­net­väg­gen där alla vik­tiga skol­pap­per hänger. Då insåg jag att livet med­för en del orätt­vi­sor när bar­nen går på olika skolor.

Enligt papp­ret från Vegas skola inleds hen­nes vår­ter­min med en lov­dag. Aha.…alltså bör­jar Vega inte sko­lan för­rän på tors­dag. Gulp…hur ska jag för­klara det här? Antingen kom­mer Vega att bli besvi­ken för hon vill säkert träffa sina kom­pi­sar  eller så blir Tekla led­sen för att hon inte kan stanna hemma.

Efter en stunds skru­vande går jag in på deras rum. Tekla sit­ter för­sjun­ken i en av sina teck­ningar och Vega läser en seri­e­tid­ning. Förmodligen ser jag kons­tig ut eftersom Vega frå­gar om jag mår bra.

- Ja, jo, jag mår bra. Men nu har mamma klan­tat sig igen, ser du. Tekla ska gå i sko­lan imor­gon, men Vega har lov en dag till.

Tekla tit­tar upp från sin teck­ning och säger leende ” Tekla skola ons­dag”. Så långt är det alltså lugnt, hon är nöjd så länge det inte inne­bär några för­änd­ringar. Hon är helt inställd på skolstarten.

Men Vega då? När jag tit­tar på henne kan man inte undgå gnis­torna i ögonen. Jag ser att hen­nes stora pla­ne­rings­ma­ski­neri har satt igång. Så det går bra då, und­rar jag?

- Jadå! Då kan vi ju baka bul­lar, gå med Simba till ån och åka pulka på isen. Vi kan äta lunch på Mc Donalds och sen kör vi till Zoogiganten och tit­tar på pape­go­jor. Och vi kan hyra film, eller hur?

Det var nog bara jag som såg orättvisan.

Läs även andra blog­ga­res åsik­ter om orätt­visa, livet, barn, skol­start, jul­lov, vår­ter­min

Några dagars tyst­nad. Ibland blir det så. Man har inte så myc­ket att säga.

Istället gör man sånt som inte krä­ver några vid­sträckta ordvolter.

Upptäcker en blogg helt i min smak. P@kkath och klart, kan man säga! och något för damp­tan­terna att kolla in.

Kollar på OS och inser att fram­gång inte all­tid belö­nas. Framgång blir ju näs­tan lite pin­samt. Maskot i all ära, men jag hade nog hellre låtit bli.

Planerar lite cykel­tu­rer och skru­var med nya peda­ler och stänkskärmar.

Stretchar for­mu­le­rings­för­må­gan inför Bloggstafetten där jag ska för­söka fylla rubri­ken ” Ett möte som för­änd­rade mitt liv”. Hrm.……

Förbereder inför bar­nens skol­start och får näs­tan lite pirr i magen av val­möj­lig­he­terna när det gäl­ler väs­kor och penn­skrin.… Min äldsta ska börja i mel­lan­sta­diet och det är extra spännande.

Gläds åt att en av Tanterna vak­nat till liv igen. Hon har tagit på sig en helt ny kostym som mat­char hen­nes vackra ögon. Det strålar.

Sen för­und­ras jag lite över att mina blog­gran­nar egent­li­gen skulle behöva ta semes­ter efter semestern. Tro jag det!att byta ruti­ner är rik­tigt sli­tigt. Själv mäk­tar jag inte ens med att kaf­fet­bur­ken står fel i skaf­fe­riet en mor­gon. Hur känns det då för er?