Vristklockan som Helene und­rat över är egent­li­gen en liten fick­klocka som man kan ha som äggur, tid­ta­gare och van­lig klocka. Det var min far som hit­tade den i en urbu­tik i Ystad och den är inköpt för sex eller sju år sedan. Då kos­tade den 149 kr.

Dessvärre är det en no-name-klocka, men ser ut så här:

Det fina är att den har en skak­funk­tion, unge­fär som när en mobil­te­le­fon vibre­rar. Jag har använt den till­sam­mans med ett kard­bor­re­band som egent­li­gen är avsett för en mp3-spelare. Nu visar jag inte gärna mina vackra ben, men ni kan få se den “mon­te­rad” på min arm, så här.

Antingen kan man ha den med pip­funk­tion eller skak­funk­tion. Inte båda delarna sam­ti­digt. Men som add:are är det fak­tiskt mer funk­tion i att ha ska­ket igång eftersom hör­seln oftast är ur funk­tion när man lig­ger i sitt van­liga koma­till­stånd under nat­ten. Själv använ­der jag den som förs­ta­klocka mest för att kittla sin­nena att vakna.

För att få tag på en lika­dan, kanske ni kan kon­takta Wetterstrands i Ystad eller skriva ut en bild och ta med till närmsta urbutik.

Wetterstrands i Ystad

0411 — 121 05

Stortorget 5
Box 44
27121 YSTAD

Glöm inte svara på Frk F´s frå­gor. Tackar!

Jag vak­nade all­de­les själv idag. På sista tiden har jag för­sökt ta mina medi­ci­ner på egen hand. Förut har Micke all­tid vak­nat först, sti­git upp, häm­tat ett glas färskt vat­ten och sedan gett mig medi­ci­nen. Alltmedan jag fort­satt vara i dröm­mar­nas värld. Ibland har jag inte ens visst om jag ätit medi­cin eller ej.

Men det har inte känts sär­skilt rätt­vist. Micke är näm­li­gen en lights­lee­per och eftersom jag ska ta min medi­cin halv sex på mor­go­nen så har det i stort sett tvingat honom att stiga upp tidi­gare än nödvändigt.

Därför har jag nu ändrat ruti­nerna kring medi­ci­ne­ringen. Det inne­bär att jag pro­gram­me­rat shake awake-klockan till enbart vib­ra­tion kloc­kan 5.20. På natt­duks­bor­det har jag satt en barn­mugg med lock och sug­rör för att Lille Mannen inte ska sörpla i sig mitt vat­ten under nat­ten. Concertan på 54 mg har jag lagt i en liten plast­bä­gare för att slippa fumla med medicinburken.

Har min gubbe tur vak­nar jag redan efter ett par minu­ters “shake-awakande” och intar medi­ci­nen halvt sovande. Har han otur vak­nar jag inte alls, men han slip­per stiga upp och om han kal­lar på mig bru­kar jag i regel vakna.

Sedan som­nar jag om. Ibland tar det bara 20 minu­ter för att hjär­nan ska ta till sig av mor­gon­do­sen. När jag kom­mit sent i säng(typ senare än 22.30) så kan det ta betyd­ligt längre tid, upp till två tim­mar. Därför är det vik­tigt att ha ett andra alarm, ett säker­hets­a­larm och  då räc­ker det ofta med ett enklare alarm från t.ex mobil­te­le­fo­nen för att jag ska vakna.

Även om jag vak­nar lät­tare nuför­ti­den så har jag fort­fa­rande en väl­digt lång start­sträcka. Jag behö­ver minst tre tim­mar på mig för att kunna göra något vet­tigt efter att bar­nen är ivägskic­kade till sko­lan och Simba har fått sin morgontur.

Klockan tio tar jag dos num­mer två. Som det är just nu har det andra inta­get ingen större effekt. Jag tror där­för att det är dags att se över dose­ringen, antingen genom att omför­dela por­tio­nerna eller öka någon av dem.

Före medi­ci­ne­ringen var jag ald­rig rik­tigt vaken för­rän långt in på efter­mid­da­gen. Numera är jag väl i hyf­sad form redan vid tolv­ti­den, dvs under för­ut­sätt­ning att allt fly­ter på som jag före­ställt mig. Jag bru­kar säga att min dag star­tar när alla andra slu­tar jobba. Det blir lite bakvänt, men det är då min hjärna hun­nit ifatt och är på topp. Det är då jag egent­li­gen borde ta itu med mina pro­jekt, men då kan jag ju inte sköta mitt ansvar i famil­jen. Därför blir det ofta att pro­jek­ten blir lig­gande och ganska dam­miga efter ett tag .

Shake awake-klockan som jag näm­ner här ovan finns att köpa peri­od­vis på Kjell och Company. Den kos­tar runt tre­hundra kro­nor om man vill köpa den själv. Jag fick min som hjälp­me­del av kom­mu­nen. Dessvärre kan man bara sätta ett alarm och där­för behö­ver man ändå ett extra alarm, dvs om man inte vill hålla på att snooza. Men ris­ken är stor att man stänger av den helt i söm­nen.  Här hit­tade jag en klocka som ver­kar ha dubbla alarm; Sonic Boom Alarm Clock.

Glöm inte svara på Frk F´s frå­gor. Tackar!

Läs även andra blog­ga­res åsik­ter om adhd, add, adhd vuxen, asper­ger, ruti­ner, mor­gon, vakna, medi­ci­nera, con­certa,shake awake

Idag är det en sån dag. Oklädsam. Den bör­jar skava redan när jag sti­ger upp. Som ett par jeans tvät­tade i kalk­blan­dat vat­ten. Men å andra sidan — ett par gipsar­tade jeans kan bära mig en hel dag. Stötta när rygg­ra­den viker sig. I någon av fic­korna kan jag för­vara lug­gen som envist sling­rar sig sam­man med skosnörena.

Seså, sträck på sig!

Läs även andra blog­ga­res åsik­ter om dagar

Inatt vak­nade jag kloc­kan kvart över ett, dvs 01.15. Då gick näm­li­gen Micke och lade sig. Själv hade jag sovit ända sedan halv åtta. Vad jag minns så satte jag mig till rätta i sov­rum­met för att läsa en god bok vid sju­ti­den. Där satt jag med öron­prop­par och stängd dörr eftersom tv:n gick på full volym med nåt slags hoc­key­pro­gram. På sätt och vis är jag tack­sam för hoc­keyn. Då slip­per man se let´s dance.  Sen minns jag inte mer för­rän jag vak­nade och kände mig pigg som en mört.

Jag dun­sade ner­för trap­pan. Jag behövde inte klä på mig eftersom jag redan hade full mun­de­ring – under­klä­der, bh, kalas­byxor, linne, polo­tröja, jeans och olle. Så praktiskt!

Nå, vad gör man mitt i nat­ten, alert och på hug­get? Jo, jag satte mig att läsa  rssflö­den, pulade med bil­der i gimp, var­vade dem med några parti hjär­ter och skrev två utkast till blog­gen. Vid fyra­ti­den åt jag en smör­gås och drack lite kaffe. Därefter fort­satte jag med bilderna.

När kloc­kan var siså­där en halv sex på mor­go­nen bör­jade jag känna mig lagom trött för att kunna sova igen. Men först ska jag bara skriva ett mail tänkte jag.  Tiden går fort när man har roligt och kloc­kan kvart över sex hörde jag hur Micke bör­jar trampa runt i sov­rum­met. Han slänt­rar ner­för trap­pan med grus i ögonen. Jag sät­ter på kaf­fe­vat­ten till honom. Själv byter jag om till pyja­mas och hop­par i säng.

Nu har jag pre­cis vak­nat igen. Klockan är kvart över åtta. Micke har som­nat fram­för tv:n. Han bru­kar titta på dok­tor Phil i sömne. Han snar­kar och mår för­mod­li­gen som en prins. Simba och jag ska snart gå på tur.

Godmorgon alli­hopa!

wiki­pe­dia gimp,  let´s dance, ishoc­key

Läs även andra blog­ga­res åsik­ter om sova, vakna, tv, lets dance, hoc­key, läsa, bok, gimp

Idag ska jag inte börja med att gnälla. Att gny stär­ker knap­past vår relation.

Igår var det alltså fre­dag och jag glömde/hann inte med att skriva något. Jag hann knappt sitta vid datorn över­hu­vud­ta­get eftersom vi haft annat för oss. Jag minns inte rik­tigt vad, men jag tror vi hade det roligt.

Jooo, nu kom jag ju på att vi gril­lade på kväl­len. Tekla blev av med sina röda dock­skor, så vi ägnade lite tid åt att leta upp dem.

Idag steg Tekla upp redan kloc­kan fem och gre­jade med Lego. Det gjorde inget för Vega kunde sova ändå. Micke var för­stås tvungen att gå upp och när Vega vak­nat gjorde han fru­kost till dem. Själv snu­sade jag i godan ro.

Efter två kop­par kaffe, tre kryss och en snabb koll på mai­len skut­tade jag ut med Simba i natu­ren. Frost och vac­kert vind­stilla var det.

Sedan star­tade tje­jerna och jag ett bull­bak. Vi gjorde dubbla sat­ser vete­bröds­deg, så nu kan vi bygga oss en ny soffa av kanel­bul­lar. Eller åtminstone en fåtölj, för hälf­ten är redan uppätna.

Lunchen fixad, efter­mid­dags­fi­kat är avkla­rat. Paus, lugn och ro. Stickar en stund. Läser.

Det har varit en ovan­ligt trå­kig dag. Men det måste man ju tillåta, för annars kan man inte ha kul.

Vad som vän­tar ikväll har jag inte kom­mit på ännu, men för­hopp­nings­vis plop­par det fram nån idé. Just nu sit­ter tje­jerna och titta på nån barn­film. Micke plug­gar fort­fa­rande och gud vad skönt det ska bli att gå på tur med Simba!

dag­bok,trå­kigt,famil­je­liv,kanel­bulle,baka,var­dag,helg,grilla,lego

Jag vak­nade i efter­mid­dags efter en kor­tare tupp­lur i sof­fan och möt­tes av den här blic­ken. Inte undra på att jag satte mig käpp­rak. Det kän­des lite overkligt.

Det är samma Molltazz som fast­nade i trä­det för nån vecka sedan. Han är värl­dens  mam­mi­gaste katt och jag antar att han surade eftersom vi till­sam­mans bru­kar ta efter­mid­dags­lu­ren i sof­fan där uppe.

I van­liga fall ser sof­fan där nere ut så här:

Molltazz kanske tve­kade, var det verk­li­gen hans matte som låg där eller var det en för­klädd schä­fer? Det finns ju trots allt vissa lik­he­ter. Titta bara på den stora käf­ten, de lur­viga benen och den spre­tiga grod­ställ­ningen. För att inte tala om snarknivån!

Det bör­jade redan i morse när Micke väckte mig kl 7 och påminde mig om att bilen skulle läm­nas på ser­vice kl 8. För de flesta är det kanske inga pro­blem, men låt mig påminna om att jag inte ens vet var jag befin­ner mig när jag vak­nar. Att vakna på mor­go­nen är  som att vända sida i en bok och finna att både före­gå­ende och res­te­rande sidor är helt blanka. Vad var det jag läste? Vad var det som var så himla bra med den här boken? Ska jag verk­li­gen fort­sätta läsa?

Varje mor­gon måste jag skriva min histo­ria för att fylla de där sidorna. Jag sam­lar in trå­darna från igår och tiden dess­förin­nan för  att bunta ihop dem. Det hän­der ganska ofta att jag mis­sar nån liten trådstump som senare under dagen pop­par upp likt en krock­kudde. När det pop­par all­de­les för myc­ket måste man kor­ri­gera och redi­gera, unge­fär som när man löser sudoku och helt plöts­ligt kom­mer på att man inte använt siff­ran 7 en enda gång. Det finns bara en rätt lös­ning i mitt liv, pre­cis som i soduko, och den infin­ner sig endast när samt­liga vari­ab­ler används.

Vanligtvis har jag en start­sträcka på 3 eller 4 tim­mar varje mor­gon. Men nu var jag alltså tvungen att genom­föra mor­gon­ri­tu­a­lerna på 45 minu­ter. Försök själv dricka tre kop­par kaffe, spela 4 beta­pet­mat­cher, rasta två hun­dar, tömma tre katt­lå­dor, mata 2 hun­dar, 3 kat­ter och en köns­mo­gen pape­goja på 45 minu­ter. Då har jag ändå inte räk­nat in duschen och tid­nings­krys­set jag bru­kar lösa på morgon­to­a­let­ten eller bar­nen som tur­ligt nog är hos sin pappa. Mina mor­gon­ri­tu­a­ler är vik­tiga och hela värl­den rub­bas när det inte blir som det brukar.

Jag har ännu inte åter­häm­tat mig. Var var jag nån­stans, vart är jag på väg? Jag vet bara att igår var hela huvu­det fullt av ideer som skulle för­verk­li­gas. Nån som råkat se dem?

I det här livet är jag en kvinna. I mitt nästa liv skulle jag vilja bli en björn. När man är en björn måste man gå i ide. Man bara sover i sex måna­der. Jag skulle kunna leva med det. 

Innan man går i ide måste man äta kopi­ösa mäng­der mat. Jag skulle kunna leva med det också. 

När man är en björn­hona så föder man sina ungar (som är val­nöts­stora) i söm­nen. När man vak­nar är ung­arna halvt upp­vuxna, gul­liga och kram­goa björ­nungar. Jag skulle abso­lut kunna leva med det.

När man är en mam­mabjörn vet alla att man menar all­var. Man klap­par till vem som helst som stör ens ungar. När ung­arna blir irri­te­rande klap­par man till dom med. Jag skulle väl kunna leva med det.

 Om man är en björn så FÖRUTSÄTTER ens part­ner att man vak­nar med en morr­ning. Han FÖRUTSÄTTER att man har håriga ben och ett över­flöd av underhudsfett.

Japp . . jag blir björn i nästa liv!

björn, humor, skämt, barn, part­ner, kvinna