Uppsnappat
Adhd kan orsaka utbrändhet
Susanne Bejerot, överläkare vid Norra Stockholms psykiatri vid S:t Görans sjukhus, säger till Svenska Dagbladet att man ser ett samband mellan utbrändhet och adhd hos vuxna.–Vi har sett enorm stresskänslighet hos patienter med adhd som förvånat oss. Den här gruppen kan nog vara överrepresenterad bland dem vi kallar utbrända, säger Susanne Bejerot.
Personer med adhd har svårt att planera, organisera och att komma ihåg. Det är brister som blir ännu mer uppenbara när man ska klara av att sköta både familj och arbete.
–För andra kan stressen vara hanterlig, men personer med adhd kan reagera med att hamna i förvirringstillstånd. Kombinationen av dåligt arbetsminne och svårighet att planera gör att de ständigt hamnar i stressituationer, förklarar Susanne Bejerot.
(080226 Dagens Samhälle och tidningen Chef)
Det finns inga relaterade inlägg. Otroligt!.
Tags: Chef, Snuppappat, utbrändhetPosted in ADHD, arbetsminnet | 9 Comments »
Så sant så sant…betvivlar inte alls detta påstående…har tom funderat över det själv…
Sidan är mkt lättare att läsa på nu när det är ljus bakgrund!
Ja…stresskänsliga är vi. Konstigt att det förvånar dem egentlligen.
Ja.…visst känns det lite mer piggelint med vit bakgrund. Svart till vitt — lite som förändringarna inombords. Jag gillar förstås att ha det avskalat, så lite krusiduller som möjligt för även bling bling stressar mig.
Kram!
Jag hade varit utbränd många år innan jag fick min diagnos. Min läkare sa precis det till mig som du skriver om. Eftersom jag hade alla mina svårigheter så gjorde det att jag blev utbränd, jag fick helt enkelt använda så mycket energi för att klara min vardag så jag “tog slut”.
Jessi — det är många som har samma erfarenheter och att få sin diagnos blir en lättnad oftast. Iallafall för de som alltid gått runt o känt sig helt förlorade.
När man vet vad det handlar om, så finns det många möjligheter att rätta till eller avhjälpa sina brister.
Man får ju slita hårt förstås, men det går.….…
Precis sådär är det. Men otroligt svårt att förklara.
Jag försöker få anpassa mitt jobb och mina arbetsuppgifter, men det är otroligt svårt att förklara exkt VAD som stressar mig, för det är inte att måsta jobba under press eller att ha mycket at göra på jobbet… det är liksom något annat… Som tankarna på vad jag måste göra när jag kommer hem, och så klarar jag inte riktigt att bli avbruten…
Jag tror jag förstår hur du känner. Själv klarar jag av väldigt avancerade arbetsuppgifter och kan hantera situationer som andra ser som rena kriser på samma gång. Men allteftersom jag kommit underfund med mina ADHD-sidor har jag lärt mig vilka faktorer som stör mig på en arbetsplats, här hemma och i livet i övrigt. Det är främst rörelse(människor som rör sig och ljudet de alstrar), ljud från apparater och ljusreflektioner. Det är lätt att tro man har en inre stress när den egentligen kommer utifrån och i grund o botten beror på att man inte kan sortera bort de intrycken. Det är ungefär som att sitta på bio, där filmen är ens arbetsuppgift och varje gång man snappar upp ett ljud eller en reflektion så slutar de spela upp filmen. När man återfått fokus rullar den igång igen.
jag kom just att tänka på att Posttraumatiskt stressyndrom ibland kan påminna om att ha adhd.
För mig är det nog mest svårighet att flytta fokus…
Men alltså. Du har boendestöd? Hur funkar det egentligen? Jag har blivit bevijad det men tycker det känns fånigt, ungefär som om nån ska visa mig hur man städar. Det kan jag ju. Jag bara klarar inte av att fokusera på/göra andra saker samtidigt och därför blir det kaotiskt och ogjort om jag måste avbryta för att exempelvis laga mat eller hämta ett barn nånstans eller så…
You´re the Boss!
Det var det första boendestödjarna sade till mig. Jag bestämmer vad jag vill/behöver ha hjälp med. jag kan ju också städa och vet exakt hur man sköter ett hem. men jag kan inte hålla mig på spåret, utan tappar väldigt fort strukturen och rutinerna. Det tar inte många dagar innan hemmet(livet) blir fullständigt kaos igen.
Inledningsvis så försöker man tillsammans se vilka behov som finns — men det är du som bestämmer.
Deras insats består i att komma hem till mig regelbundet två ggr i veckan och för mig är det som att trycka på en ON-knapp och jag tar itu med mina uppgifter.
Jag vill ju helst fixa saker och ting själv, men om det är saker som jag har väldigt svårt för att ta itu med, så hjälper de mig att komma igång. Som t.ex disken eller tvätten. Då trycker de på min ON-knapp igen.
Tanken är att boendestödet ska hjälpa mig att upprätta och behålla strukturer/strategier i vardagen. Jag har ju aldrig haft det förut — och när rutinerna blivit vanor — som sedan nästintill blir reflexer — då slipper jag förhoppningsvis också använda 200% av hjärnkapaciteten för att klura ut lösningar på vardagsproblem som egentligen är ganska självklara(för normala människor)
Tacka ja– säg ja till bättre livskvalitet! De gör ingenting som du inte ber dem om. De rotar inte bland dina saker, de ser inte ner på dig.
Själv var jag skeptisk till en början — men det var nog mest av rädsla för att förlora mitt ansikte utåt.
Okej. Tack. Ska överväga det då…